TokMajja

Det är en blue öyster cult - Don't fear the reaper-dag ju!

Åh! Vad knäpp jag är!

Men nu vet ni!

Idag får jag ingenting gjort som vanligt. Jag har köpt fel plugg till spegeln som jag skall banka upp i garderoben, och jag pluggar fel (eller inte alls) och sysslar nu med att förbereda middagen för idag eftersom vi sagt i 3 dar att vi skall äta lasagne, och det ar vrait kaotiskt på kvällarna så det har inte blivit av.

Åh, tack vare helgen och mammas hjälp, kan jag åtminstone släppa allt styr med städning! Hallen var PROPPFULL med sopor när vi var klara och alla rum var ordentligt genomarbetade och saker var placerade på rätt plats! Heel underbart!

Snart kommer nog bernt hit och förpestar min tillvaro (Han beskrev det typ så själv) Men det jag tycker bara det är gött jag :)

Egentligen skall jag till universitetet kl. 13. och egentligen sulle jag och Heléne träffas innan och se hur långt vi kommit på varsina håll med pluggandet, men jag får inte tag på henne..
Kontakten oss emellan är för kass! usch :(
Må denna helvetesuppsats vara över så jag och Jörgen kan få fokusera på att få vårt barn snart!  :D
(det är inte så illa som det låter, men det ääär så jobbigt att inte kunna fokusera på en sak!)

Igår hade Jörgen en skitdag. Jag var på sjukan och spolade och sedan åkte jag ut till Jörgens jobb oh satte mig och väntade på honom. Jag tycker egentligen inte om att stressa honom genom att vara där, men jag kunde inte åka hem i ca 30 minuter och vänta på att han skall ringa och be mig komma och hämta, så jag åkte dit och pratade lite med hans arbetskamrater och satte mig och tittade på tv'n.
Med jämna mellanrum hör jag inifrån hans kontor "Förltå att det tar sådan tid" och jag bad honom att inte stressa eftersom det trots allt var själlvvalt att vänta där på honm.

När han var klar en ganska bra stund senare, så såg jag på honom hur trött han var, och jag märkte hur åskmolnet hängde över honom. Det blev åska fort... Nejdå jag tycker så jäkla synd om honom bara. Han jobbar ju alldeles för mycket både för sitt och vårt bästa. Han har börjat bearbeta en vän till honom att börja jobba för CashIt, men han (om han är intresserad) kommer inte ta sig loss för än efter sommaren.
Igår var jag också tröttare än någonsin så vi åkte bara hem och lekte klubbad säl framför soffan resten av kvällen.

Vi pratade om hur jobbandet ser ut för honom framöver, och han har verkligen fullt schema tills den 8e februari liksom...
Jag sade att jag inte vill att han skall gå hemma de tio första dagarna och bara oroa sig över att inte få ågot gjort på jobbet, men så vet jag att det kommer bli, och han kommer att fråga hundra gånger om dage om det är okej att han sätter sig och jobbar en stund.
Han hade på förslag igår att ta ut de där 10 dagarna under 10 veckor en dag i veckan, varpå mitt hjärta höll på att stanna. Han menade förvisso att jobba hemifrån de flesta resterande dagarna i veckan, men jag är ganska säker på att jag inte klarar det. Jag vill inte klara det i allafall. JKag vill att han skall vara med varenda minut av vad som händer då. Jag vet ju inte alls hur jag kommer må.

Ni som har barn, hur hade det känts för er om sambon jobbat hemifrån? Har man superbehov av dem?

När jag sade till Jörgen att jag tyckte det lät skitjobbigt så förstod han det och hade inte alls på något vis spikat det, utan det var nog bara ett förslag. men idén kommer ju garanterat av att han inte kommer kunna släppa jobbet som han skall då. Men men, man klarar det mesta om man vill, så det kommer garanterat att lösa sig och bli så bra så! :)
Jag vill bara att han skall vara med och lära känna pyret på en gång, och att vi är lika noviser bägge två i flera dagar.

Nu skall jag tömma diskmaskinen för miljonte gången denna veckan.