¤¤¤ VÄLKOMMEN TILL VÄRLDEN!! ¤¤¤

Om man har bekymmer med intima detaljer och hur en process som barnafödande går till, gör man nog bäst i att skippa hela detta inlägg och återkomma i nästa! :)


Jag vill bara skrika ut till hela världen att vi har fått en fantastiskt underbart vacker flicka.
Hon kom den 12 februari klockan 17.33
Hon var 51,5 cm lång och vägde 3790 gram.



Förlossningsberättelsen
--------------------------------------------
torsdagseftermiddagen då började jag på allvar få ont, och fick hänga mig i jörgens famn varje gång jag fick ont. Jag tyckte redan att jag hade gått länge med ont, men vid 19-tiden på torsdagskvällen kände jag att det fick vara nog. Bara att ta väskan och åka in.

vi åkte in och sköterskan gjore en undersökning. Öppen 3 cm! uh, shit. slitsamt, inte mer!
Barnmorskan sade åt mig att lägga mig i badet och det var okej för urologerna också Wihoo! Baadaa!!
Jörgen och jag klev in på badet och han höll mig sällskap medan jag badade i 25 minuter-att-fylla-upp-mig-badkaret.
underbart! Efter badet fick Jörgen äran att lkägga om runt insticksstället till katetern. Det var ganska roligt att se honom med gummihandskar och koksaltlösning i händerna! :)


5 på fredagsmorgonen började jag med lustgas och var då öppen 7 cm enligt sköterskan, och från 7cm brukar man kalla aktiv fas sade hon.

Fredag 11.30 lustgas! täta värkar. lustgasen körde vi på med hela tiden och min plan var att klara mig på den.
Där tilltog värkarna, men inget hände. Svepte därpå fosterhinnan.Värkarna blev starkare, men ändå hände ingenting. Vid 15-16-tiden hade jag fått massage som deltagare i en studie (stackars mig) Men den tyckte jag inte var särskilt mycket till hjälp heller. Grejen med den var väl att släppa på spänningar osv i kroppen men det var inte riktigt mitt problem. Tillslut tog det onda överhanden och jag var helt utom kontroll. Jga kände att hur jag än andas, kommer jag inte at klara att kontrollera smärtan. den var låångt över mitt huvud :) Jag inhalerade lustgas så mycket att jag inte begrep att jag gjorde det tillslut och sköterskan fick be mig att andas vanlig luft också, och där någontstans ombestämde jag mig till att ta emot epiduralbedövningen, och den var väl på plats runt 16-tiden. Jag vet faktiskt inte hur mycket den hjälpte egentligen men den tog bort den mildare smärtan av de två, vilket gjorde att jag kunde fokusera helt på det jag skulle.
Efter det gick allt av bara farten, och kort därefter (runt en timma senare och efter halvtimmas krystvärkar) så fick vi höra ett barnskrik. :)

vilken heelt obeskrivlig känsla det var! det går inte att likna med någonting! Jag grinade och jörgen grinade och vi bägge var helt saliga...

ÄNTLIGEN ÄR HON HÄR!!!



---------------------------------------------------

detta inlägget troddee jag att jag publicerat i torsdags eller nåt sånt, men tydligen inte, så det får komma lite fel...

Kommentarer
Postat av: Annapanna

Å jag grinar ... :)

2010-04-23 @ 09:38:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0