456 besöket på akuten, ultraljud och hjärtljud
Efter jag kört Jörgen till jobbet i går morse, hade jag en tid bokad på v.centralen för spolning av katetern. Detta är som sagt numera regel utan undantag på måndagar.
Allt såg så fint och klart ut, så jag var glad, men när jag åkte därifrån, hade jag ont i njuren, vilket jag inte hade när jag åkte dit (?) Men men, jag tänkte det går nog över.
Hela dagen sen krånglade det och på eftermiddagen bestämde jag att nu fasiken skall jag åka in och säga till.
jag och "slå näven i bordet" är en dålig kombo, men jag börjar tröttna lite, så jag kände att nej nu fasiken.
in, Lyssna på hjärta och lungor (?) blev skickad upp till kirurgen på ultraljud av njuren. Allt såg bra ut.
"Ja nej, då är det inte mycket vi kan göra. det kommer att krångla med dig resten av tiden, vi får helt enkelt sätta dig på tt par 3 spolningar i veckan"
JA MEN VAD FAN? Jag var ju iväg samma dag, på morgonen! Hur kan de då mena att fler spolningar kan hjälpa?
En liten tröst var att det oftast krånglar mer i början, och avtar lite senare.
En sköterska jag träffat flera gånger jag varit där, tog på sig frivilligt att kolla upp om det fanns möjlighet att få skickat iväg mig på UL (ultraljud) på bebisen för att se så allt är bra där. Detta gjordes och vid det laget hade Jörgen kommit till mig. Vi blev uppskickade dit för att lyssna på bebisens hjärtljud.
Där var vi nog i vartfall i 3 timmar. 45 minuter lyssna på ljud, för att konstatera att det var för lite aktivitet på bebisen. Fyfan vad rädd jag var! Dessutom var Jörgen irriterad för han kände att jag "lurat dit" oss, genom att säga att bebisen var så stilla (för det tycker jag att den är) Medan han menade att BM redan hade förklarat att det beror på att moderkakan ligger i framvägg. Och jag meande på att det vore skönt när tillfälle ändå gavs, att se så allt var lugnt.
Vad jag då inte visste, var att vi skulle bli där i flera timmar.
Så jag var i upplösningstillstånd.
Jag fick ta på mig de där hjärtljudsmaskinerna igen och ligga i 45 minuter till. men då var det full action på bebbisen opoch allt såg jättebra ut, läkaren kom in till oss vid 23.30 och sade att allt såg bra ut, och skickade hem oss...
Så det var 10 timmar på akuten till synes för ingenting.
Allt såg så fint och klart ut, så jag var glad, men när jag åkte därifrån, hade jag ont i njuren, vilket jag inte hade när jag åkte dit (?) Men men, jag tänkte det går nog över.
Hela dagen sen krånglade det och på eftermiddagen bestämde jag att nu fasiken skall jag åka in och säga till.
jag och "slå näven i bordet" är en dålig kombo, men jag börjar tröttna lite, så jag kände att nej nu fasiken.
in, Lyssna på hjärta och lungor (?) blev skickad upp till kirurgen på ultraljud av njuren. Allt såg bra ut.
"Ja nej, då är det inte mycket vi kan göra. det kommer att krångla med dig resten av tiden, vi får helt enkelt sätta dig på tt par 3 spolningar i veckan"
JA MEN VAD FAN? Jag var ju iväg samma dag, på morgonen! Hur kan de då mena att fler spolningar kan hjälpa?
En liten tröst var att det oftast krånglar mer i början, och avtar lite senare.
En sköterska jag träffat flera gånger jag varit där, tog på sig frivilligt att kolla upp om det fanns möjlighet att få skickat iväg mig på UL (ultraljud) på bebisen för att se så allt är bra där. Detta gjordes och vid det laget hade Jörgen kommit till mig. Vi blev uppskickade dit för att lyssna på bebisens hjärtljud.
Där var vi nog i vartfall i 3 timmar. 45 minuter lyssna på ljud, för att konstatera att det var för lite aktivitet på bebisen. Fyfan vad rädd jag var! Dessutom var Jörgen irriterad för han kände att jag "lurat dit" oss, genom att säga att bebisen var så stilla (för det tycker jag att den är) Medan han menade att BM redan hade förklarat att det beror på att moderkakan ligger i framvägg. Och jag meande på att det vore skönt när tillfälle ändå gavs, att se så allt var lugnt.
Vad jag då inte visste, var att vi skulle bli där i flera timmar.
Så jag var i upplösningstillstånd.
Jag fick ta på mig de där hjärtljudsmaskinerna igen och ligga i 45 minuter till. men då var det full action på bebbisen opoch allt såg jättebra ut, läkaren kom in till oss vid 23.30 och sade att allt såg bra ut, och skickade hem oss...
Så det var 10 timmar på akuten till synes för ingenting.
Kommentarer
Postat av: Pappa i Karlstad
Malin, bra att du är uppmärksam. Skulle man inte vara det och något skulle hända så skulle man nog anklaga sig själv. Ha det gôtt.
Postat av: Faster
Jag instämmer med din far. Det är bättre att åka in en gång för mycket än ingen alls. Barnet känner ju på sig om du är nervös o ängslig. Så jag tycker att du gjorde alldeles rätt. O förresten ska ingen behöva gå omkring o ha ont. Stå på dig.Kramisar
Postat av: Tokmajja
Pappa: det har du väl iofs rätt i.. Ha det gött du med! :)
Mainy: Tack för orden, man känner sig ganska ivägen eller vad man skall säga, när det aldrig är superduper-akut, utan det bara småkrånglar, men jag tycker inte heller att det skall vara såhär, och därför jag kivas. Och det gör som sagt rejält ont, och då är det väl lika bra.
Trackback
