Återställd!
Idag är första dagen jag inte känner mig bättre än dagen innan, så nu är jag nog så frisk jag kommer bli tills allt detta är över.
Det är verkligen skittråkigt, för jag är ju inte återställd, utan jag känner av njuren i varje djupt andetag jag drar och varje rörelse, men men. Nu vet jag spelreglerna och alltså... Det komemr inte att bli några som helst bekymmer att leva med i 3 månader, Så jäkla ont gör det inte, det är bara ett irriterande jävla gnagande hela tiden och att det hugger till ibland.
Fann förresten en jekligt bra bild.
Jag tycker den talar för dig själv.
Imorgon åker vi till Motala, och jag är trött som en kamel.
Jörgens bror Tommy fyller år så vi skall bara åka ner över dagen och hälsa på.
Vi stannar även till i Askersund en tur på vägen ner, och plockar upp honom på vägen till Tommy, så firar vi alla tillsammans! :)
SÅ nu tänker jag kapitulera eftersom min kära pappa höll sitt löfte från gårdagen och ringde och väckte mig i min planerade ljuva sovmorgon med att vänligt berätta att han skulle vara utanför på min parkering 20 minuter senare. (Jag skulle köra honom till stan)
Det kändes en aningens tungt, men vad fåglarna, det kanske börjar bli dags att härdas lite? :)
Godnatt och kramisar!
Det är verkligen skittråkigt, för jag är ju inte återställd, utan jag känner av njuren i varje djupt andetag jag drar och varje rörelse, men men. Nu vet jag spelreglerna och alltså... Det komemr inte att bli några som helst bekymmer att leva med i 3 månader, Så jäkla ont gör det inte, det är bara ett irriterande jävla gnagande hela tiden och att det hugger till ibland.
Fann förresten en jekligt bra bild.
Jag tycker den talar för dig själv.
Imorgon åker vi till Motala, och jag är trött som en kamel.
Jörgens bror Tommy fyller år så vi skall bara åka ner över dagen och hälsa på.
Vi stannar även till i Askersund en tur på vägen ner, och plockar upp honom på vägen till Tommy, så firar vi alla tillsammans! :)
SÅ nu tänker jag kapitulera eftersom min kära pappa höll sitt löfte från gårdagen och ringde och väckte mig i min planerade ljuva sovmorgon med att vänligt berätta att han skulle vara utanför på min parkering 20 minuter senare. (Jag skulle köra honom till stan)
Det kändes en aningens tungt, men vad fåglarna, det kanske börjar bli dags att härdas lite? :)
Godnatt och kramisar!
Skoldag
Jösses...
Gah! Skit också. Precis nu, när jag skulle till att börja skriva, börjar mitt revben at krångla!
Det är ett vanligt fenomen. Det är något som inte är som det borde med det revbenet, och det har krånglat i många år men det har blivit värre sen jag blev gravid och det är liksom litegrädde på moset just nu när allt är som det är :)
Jag lovade att ladda upp bilder på magen när jag orkade, och nu har jag orkat.Är den inte tjusig? :)
Lusigt att en /ett par månader efter dess att brorsan blivit av med sin stomi är det min tur att jobba upp en. Jaja, Urban, håll dig undan!
på sjukhuset i dimman av all smärta och i ett sängbyte mellan akutsäng och infektionssäng, hände något märkligt.
Akutensängen ÅT UPP MIN MOBIL! Det sög :( (det kanske jag skrivit redan? Har en svag förnimmelse om att jag skrivit om kontaktbarhet och inkopplad sjukhustelefon?)
hur som helst. Igår var jag ju hemma hela dagen själv, vilket faktiskt kändes lite otäckt eftersom jag inte r helt stabil än och jag inte kunde nå någon, och ingen kunde således heller nå mig.
Jag fick tillslut ordning på skype så jag och Elin kunde sitta och prata en stund i allafall. (innan jag fick ordning på min mic blev det en låång monolog för elins del, där hon endast fick svar genom text... Men det var så skönt att höra hennes röst, och så jääkla jobbigt att inte kunna svara henne! Men det löste sig ju! :D
Jo, så på kvällen när Jörgen kom hem från jobbet hade han föreslagit att vi skulle ut och leta mobiltelefon åt mig.
shit. Mobil... GAH det FINNS inget jag är så kräsen på som mobiltelefoner! kommer aldrig finna något, var min inställning.
Jag fann! På elgiganten! en som INTE ruinerade mig!
Och min älskade älskling ansåg sig vara "medskyldig" till mitt borttappande av telefonen så han betalade mer än hälften på den. Usch vad jag är bortskämd... Och jag hatar att inte kunna uttrycka mig i ord.
Såhär ser den i allafall ut:
Fin va?? Den fanns i svart/grå och Rosa/grå och den svarta såg så hemskt hård och kall ut, så jag tyckte att en rosa telefon får förgylla min höst :)
Idag.... Skoldag som jag skrev. Men allvarligt talat kära vänner... Idag...
Idag har varit en underbar dag. Under föreläsningen idag ringde det, från ett okänt nummer. Jag hann inte svara så jag ringde upp.
"InterFlora"
"Va?"
"Du har kommit till InterFlora"
"Öh, jaha, ni hade ringt mig, tror jag"
"Jaha, Är det Malin jag pratar med"
"jaaa? Det stämmer"
"Ja, jag tänkte bara kolla med dig så du är hemma i eftermiddag/kväll nångång och berätta att vi har ett blombud till dig. Är du inte hemma, är det okej att vi ställer det utanför dörren då"
Jag var här alltså helt ställd.. Blommogram?! Det är sånt man bara hört talas om, och som händer på romantiska filmer!
När jag kom hem på eftermiddagen står det mycket riktigt ett paket blommor utanför dörren.
Jag hinner knappt innanför dörren innan jag börjat packa upp dem. VEM är detta ifrån?
Tårarna börjar spruta på mig.
JärnJänget! Älskade, älskade JärnJänget! Ett krya på dig kort och en underbar höstbukett från mina vänner som ligger mig allra varmast om hjärtat. Jag tror inte riktigt det går att beskriva hur glad jag blev, och hur mycket jag kände att de finns där för mig.
Jag skall ta ett kort på den underbara buketten och ladda upp så ni får se, men nu är det lite tråkigt ljus så det får bli imorgon.
Nu måste jag inta liggläge tror jag.
God kväll för ikväll, så hörs vi imorgon igen!
kram!
Hemkommen!
Jag måste bara be om ursäkt för mitt skrivande i förra inlägget. Det var inte särskilt mycket korrekturläsnikng där tyvärr, men jag satt med min EEE på sjukhuset i nån krum position och ville bara få ur mig allt innan allt glömdes bort och medan jag hade tid! Rolf hade kommit förbi med sin sån dr... skit, finns ett kul ord för det... typ "dingel" eller...
nä! "Dångel" Tror jag det heter! :D så jag över huvudtaget kunde kontakta omvärlden och berätta att jag levde.
I all dimman so försigigck de första dagarna i ett sängbyte från en akutensäng till en infektionensäng, lämnades min lilla vän kvar, och helt lpötsligt var jag heeelt ensam på sjukhuset. så besök och fast telefon med pappa, mamma Jörgen & jessica var all social kontakt med vänner jag hade. Jag kunde inga fler nummer i huvudet. Å förresten var jag ofta så dåsig så mitt sociala jag var kanske inte hela tiden på topp!
Men! Igår fick jag nog av tanten jag delade rum med. Hon var verkligen galen.
Hon bara klagade och klaga på allt som fanns att klaga på.
Och hon ville gärna ha medhåll från min sida, men det fick hon ju inte, eftersom jag inte höll med om ett enda påstående. Personalen är dålig - Personalen var helt underbar och aldrig var det några problem med någonting för varken hennes eller min del. Ingen besöker mig, mina barn tycker inte om mig - barnbarnen var åtminstonde och hälsade på två gånger under de två dagarna jag var där.
Men hon lyckades säkert jämföra med mig eller nåt sånt (jag var ju otroligt bortskämd med besök på sjukan från alla människor, TACK ÄLSKADE NI!) Men så går det ju inte riktigt att jämföra.
jaja, jag ville slippa henne, och eftersom jag faktiskt nääästan lyckades själv att ta mig upp ur sängen själv igår morse, och bara stpplade fram som en ... 70 åring, så beslöt jag mig för att jag var okej nog att åka hem. Doktorn höll med. Han tyckte lite synd om mig eftersom alla patienter var så gamla i jmförelse.
Så när doktorerna gick ronden på morgonen för att se över patienterna så frågade jag allt jag ville veta, och de berättade att jag sulle behöva iväg till vårdcentralen två gånger i veckan för att lägga om själva ingångshålet i ryggen. TVÅ gånger i veckan!? Nej nej nej. Skall jag avsätta tid till det så ofta? men efter lite prat så kontaterade doktorn att om Jörgen inte hade några problem med att hjälpa mig med att lägga om det där ibland, så skulle det gå lika bra.
Jörgen hade inga som helst ploblem med det, sade han och när han väl kom och hämtade mig, genomgick de en liten fin kurs på min rygg. Han var jätteduktig och detta kommer att gå galant.
Okej, det är jättesuperduperunderbart av honom att hjälpa mig, men jag vill inte. Jag vill inte behöva bli hjälpt.
Det är ändå det värsta. Smärtan övervinner väl allt, men så fort man bara har ont, så man klarar av att tänka på andra saker. Då är ändå det fysiska handikappet värst. att vara 22år gammal och inte kunnat klä sig själv, då är det något som är kokos liksom. Men men. att vara gravid kan vara så himla fint, men det har ju också bara dött nu. Jag kommer inte att kunna känna mig fin för än i februari. blä!
Men men, Idag tog jag mig relativt enkelt upp ur min egna säng, det kändes riktigt skönt!
Till skillnad från igår när jag tog mig relativt lätt upp ur sjukhussängen där ryggen var upfälld nästan 90 grader.
OCh idag från helt liggande. Wioho! :)
Idag skall Bernt och jag sega framför tv'n hela dagen tror jag. Han är också sjuk och skall kurera sig, så vi plöjer väl några filmer idag kanske, hehe! Skönt att ha sällskap i eländet i allafall! :)
Nu måste jag få i mig mat. Aptiten är fortfarande inte på långa vägar vad den borde tyvärr, men om jag äter lite och ofta, så kanske det kommer.
hehe, förrestne.
Jag har i princip inte ätit någonting under min sjukhusvistelse men jag har gått upp till min ursprungsvikt! Jag har mao lagt på mig 3 kilo vätska på ett par tre dagar. :)
hej så länge!
nä! "Dångel" Tror jag det heter! :D så jag över huvudtaget kunde kontakta omvärlden och berätta att jag levde.
I all dimman so försigigck de första dagarna i ett sängbyte från en akutensäng till en infektionensäng, lämnades min lilla vän kvar, och helt lpötsligt var jag heeelt ensam på sjukhuset. så besök och fast telefon med pappa, mamma Jörgen & jessica var all social kontakt med vänner jag hade. Jag kunde inga fler nummer i huvudet. Å förresten var jag ofta så dåsig så mitt sociala jag var kanske inte hela tiden på topp!
Men! Igår fick jag nog av tanten jag delade rum med. Hon var verkligen galen.
Hon bara klagade och klaga på allt som fanns att klaga på.
Och hon ville gärna ha medhåll från min sida, men det fick hon ju inte, eftersom jag inte höll med om ett enda påstående. Personalen är dålig - Personalen var helt underbar och aldrig var det några problem med någonting för varken hennes eller min del. Ingen besöker mig, mina barn tycker inte om mig - barnbarnen var åtminstonde och hälsade på två gånger under de två dagarna jag var där.
Men hon lyckades säkert jämföra med mig eller nåt sånt (jag var ju otroligt bortskämd med besök på sjukan från alla människor, TACK ÄLSKADE NI!) Men så går det ju inte riktigt att jämföra.
jaja, jag ville slippa henne, och eftersom jag faktiskt nääästan lyckades själv att ta mig upp ur sängen själv igår morse, och bara stpplade fram som en ... 70 åring, så beslöt jag mig för att jag var okej nog att åka hem. Doktorn höll med. Han tyckte lite synd om mig eftersom alla patienter var så gamla i jmförelse.
Så när doktorerna gick ronden på morgonen för att se över patienterna så frågade jag allt jag ville veta, och de berättade att jag sulle behöva iväg till vårdcentralen två gånger i veckan för att lägga om själva ingångshålet i ryggen. TVÅ gånger i veckan!? Nej nej nej. Skall jag avsätta tid till det så ofta? men efter lite prat så kontaterade doktorn att om Jörgen inte hade några problem med att hjälpa mig med att lägga om det där ibland, så skulle det gå lika bra.
Jörgen hade inga som helst ploblem med det, sade han och när han väl kom och hämtade mig, genomgick de en liten fin kurs på min rygg. Han var jätteduktig och detta kommer att gå galant.
Okej, det är jättesuperduperunderbart av honom att hjälpa mig, men jag vill inte. Jag vill inte behöva bli hjälpt.
Det är ändå det värsta. Smärtan övervinner väl allt, men så fort man bara har ont, så man klarar av att tänka på andra saker. Då är ändå det fysiska handikappet värst. att vara 22år gammal och inte kunnat klä sig själv, då är det något som är kokos liksom. Men men. att vara gravid kan vara så himla fint, men det har ju också bara dött nu. Jag kommer inte att kunna känna mig fin för än i februari. blä!
Men men, Idag tog jag mig relativt enkelt upp ur min egna säng, det kändes riktigt skönt!
Till skillnad från igår när jag tog mig relativt lätt upp ur sjukhussängen där ryggen var upfälld nästan 90 grader.
OCh idag från helt liggande. Wioho! :)
Idag skall Bernt och jag sega framför tv'n hela dagen tror jag. Han är också sjuk och skall kurera sig, så vi plöjer väl några filmer idag kanske, hehe! Skönt att ha sällskap i eländet i allafall! :)
Nu måste jag få i mig mat. Aptiten är fortfarande inte på långa vägar vad den borde tyvärr, men om jag äter lite och ofta, så kanske det kommer.
hehe, förrestne.
Jag har i princip inte ätit någonting under min sjukhusvistelse men jag har gått upp till min ursprungsvikt! Jag har mao lagt på mig 3 kilo vätska på ett par tre dagar. :)
hej så länge!
en lång och smärtsam resa
fyfaseiken!
Jag vet inte om jag har skrivit om på loggen att jag har haft en del feber i det esenaste?
Jag har konstaterat att i löpet av 2 månader har jag haft feber 4 gånger och i löpet av en månad haft feber 3 gånger. När man tänker tillbaka på det, så kanske man borde ha uppmärksammat det lite tidigare, men jag menar, feber och otur kan väl alla ha?
men, sista gången feber. det började för ungefär en vecka sedan.rejält.
Jag har ju ingen termometer emma (införskaffa!) men eftersom jag vet med mig av tidigare erfarenheter att jag inte är så känslig och har lite svårt att kännaav feber, handlar det om grader troligen en bit ovanför 39. efter ngra dagar och jag kände att ja inte blev bättre började jag bli lite orolig för pyret och ringde till 1177 och de sade att det inte lät konstigt. s en dag till gick. Jag ringde 1177 igen, och återigen fick jag beskedet att allt var lugnt,
men trots dessa betryggande svar fick jag ingen riktig ro i kroppen, det kändes som att något var riktigt fel. så i tisdags fick jag en tid på v.centralen. de tog blodprover och det visade på förhöjt värde av vitablodkroppar förhöjd sänka och på det ett riktigt kasst blodtryck. de beslutade att skick in mig till infektionskliniken för att dubbelkolla detta iom att ja är gravid. (lägg på 40graders eber på detta ocks förresten) så rystandes ut i bilen som Jörgen fått värma åt mig och åka iväg dit. Jörgen var tvungen iväg för att jobba, men som tur var hade jag jessica min andra ängel med mig då som kunde köra mig. där togs det gud vet hur många prover. säkert 10 bodprov, 3 halsprov ett näsprov (?) Testa inte det. fan vad otäckt! hehe. urinprov osv. de blir inte klokapå vad det är riktigt, och de utesluter uvi (urinvägsinfektion) eftersom jag inte visar varken tecken eller rovsvar som lutar åt det.efter en massa timmar där, och ett gyn-besök senare (ultraljud fr att se så ebisen mår okej) vart jag hemskickad. Jag hade klagat lite på smärtor i buken också, säför gjorde de ett ultraljud poå mig. Allt såg bra ut med bebis. Bra! Då är det ingen fara att ha feber heller.
De misstänkte hela tden lunginflammation trots att jag egentligen inte uppgav några symptom på det, så de skickade iväg mig på en lungröntgen för att utesluta detta. Bilderna på det såg bra ut, men de trodde nog fortfarande att det bara inte brutit ut än.
De skickade hem mig med lovord om att ringa så fort de fic något svar på proverna som var tagna. Gr8 tänkte jag. På onsdagseftermiddagen en halvtimma innan de stängde, rinde de.
"Packa väskan och kom in. du blir här över natten, du har någon slags infektion berättar blodet. Vi kan inte se vad än, men iom att testerna ger utslag så fort, är det lika bra att vi har dig på plats på en gång"
Jag vart glad oh kände att, skönt! nu får jag reda p vad det är för så kul är det inte med 40gradigfeber. Inte ätit sen jag blev sjuk, oh dricker kopiösa mängder vatten för att försöka hålla vätskenivåerna i kroppen i schack.
Jörgen hade jobbat hemifrån den dagen, så han bara stängde ner allt vad job hette, och så for vi. på plats får jag brits, pulsmätare och sån som mäter syreättningen på blodet-grej på fingern och känner mig unik. de ggör nytt UVI-test. som tvärslår ut. "jaha, du uppger inga symptom på UVI men här visar det klart och tydligt att u har det."
Åfan. Jo nog har jag väl varit törstig som en kamel i det sista, och vart på toa mycket, men det skrev jag ju om redan i ett av mina första blogginlägg här, och jag tycker inte att det blivit så mycket värre. Men okej, jaja tydligen. Jörgen vart superlättad eftersom det var en sån enkel sak att lösa, och jag tyckte nästan att det var jobbit. mår man verkligen såhär dåligt av en UVI var min tanke, "jag trodde ju att det var lite synd om mig" haha, men okej, skönt! Måte se till att komma tillbaka till skolbänken snart igen ju!
Desatte in dropp, eftersom jag led av tokigt med vätskebrist tydligen, och de körde iväg mig till ett eget rum. test på test på test föjer. Herregud i himlen, det är tur att man itne är spruträdd. så många provrör det vart!
jag fick efter ett tag beskedet att detinte bara var UVI utan UVIn hade spridit sig till blodet, och förorsakat en blodförgiftning också (!) Så jag hade tydligen gått med detta en stund. Allt är en aningens kaotiskt och jag blir ivägkörd på olika tester.
jag stannade där på infektion i två nätter tror jag med massa massa dropp som verkligen inte hjälper. men men, mitt största prolem var ändå att inte rysta sönder under ala feberattacker.
Nätterna var helt bedrövliga och dagarna också. allt var bara som i en dimma.
med övertryck på blodtrycket på 95 är man inte heller på topp. så fort det var dags att röra på sig, ja till toaletten, var det nära svimning. ändå lyckades jag inte riktigt hålla mig för skratt då en sköterska kom in och frågade mig om jag orkade sitta i en rullstol nångång när jag sulle någonstans... Lite gulligt :)
hur som haver, mitt största roblem som sagt på infektion, var till en början feber, och jag grät tillslut av utmattning, p grund av både vätske och näringsbrist. jag orkade helt enkelt inte längre.
En läkare kom in och av en banbrytande nyhet. Det hade nämligen visat sig att alla de här bekymrena hade uppkommit ifrån bebisen. bebisen ligger nämligen och klämmer på min högra urinledare/njure och det betyder att urinen har svårt att röra sig neråt till urinlåsan. Urinet blir allts stillastående någonstans på vägen där emellan, vilket leder till att det blir bakterieansamlingar just där, vilket i sin tur leder till att bakterierna sprids upp till njuren och vidare ut i blodet. Det är dåligt, så läkaren berättade att de har planerat att väldigt temporärt sätta en liten stomi ut ur njuren på mig, för att lätta på tryket och helt enkelt få dränera den på vätska. ''
FYFÖRFAN säger jag, så nervös jag var. Jag hade ju skickat hem allt folk, så jag hade ingen hos mig, och när det kommer till sånt där, sånt jag inte riktigt har kontrollen över. då bryter allt ihop fr mig.
de förklarar hur det går till. de bedövar med nål ända in till njuren på mig, flera gånger för att sedan sticka in stor nål, så de kanputta in plaströr in i njurbäckenet på mig(njurbäckenet är ordet för "fickan" där allt urin bildas)
det är alltså en operation de gör i vaket tillstånd.
Jag får en sån där grönblå operationsduk över mig och de tvättar med kall gul sprit, som färgar alla kläder jag har på mig. Vad händer då? Min jävla rädsla är tydligen befogad!
Helt plötsligt gör det skitont. åh, fint attfå ont när de skal ha bedövat ordentligt och ena doktorn redan har försäkrat mig om att den värsta smärtan är över.
Det känns som att magen skall sprängas på mig.
Vad var det som hände dÅ? Jo, de har punkterat njuren genom att sticka in kanylen för långt in, och sedan fyllt upp njuren (trodde de) med kontrastvätska (ja de kollade kontraströntgen samtidigt som de opererade) Prolemet var ju bara det lilla att kontrastvätskan (och urin som naturligt finns där) ju läckte ut i kropppen på mig istället och smärtade något vedervärdigt. Dåligt. Efter OP kändes det ändå ok, och när jag kom tillbkapå mitt rum ringde ag Jörgen och berättade jag som det var, men att allt kändes okej nu. det tog nog inte 30 minuter efter det samtalet tills jag ringde honom och bad honom komma in, för då var jag säker på att min sista stund var kommen. Han kom som skjuten ur en kanon, och sköterskorna undrade vad fan det var som höll påatt hända. antibiotika hit och dit och tester tas i rasande fart. hela tiden stod det 5 pers runt mig och gjorde något. fick flera shottar med morfin och inget hjälper. två timmar senare, började jag att lugna ner mig, men jag skall ärligt erknna att i den stunden gjorde jag ett aktivt val i min skalle som innebar att bebisen inte hade någonting att säga till om längre. det kändes otäckt att säga det, men sm tur var gick ju smärtan ner.
Den där smärtan är det jag fortfarande dras med och jag har fåått flera olika tabletter och mofin för att lindra det. men dessa tabletter har tagits vid behov och inte med någon regelbundenhet alls, men från igårkväll har saker känts bättre och bättre, så nu hoppas jag på attfå åka hem dag.
Igår fick jag även det extremt glädjande beskedet att Nefrostomin (som det heter, det jag har) kommer att bli sittandes kvar tills dess att pyret har tittat fram. Så igår bad jag om att få en kurs, så jag kan sköta allt själv, så nu minsann är jag proffs. jag har ju slagen som går ut ur ryggen på mig, och i änden av slangen sitter en påse, som sitter i en ficka på vänstra benet.
Så vadfan, Det är ju allafall inte högsommar :)
Nu måste jag ringa hjärtat och höra hur det går med allt jobbande.
Det komemr nog lite bilder sen :)
Kram kram!
Jag vet inte om jag har skrivit om på loggen att jag har haft en del feber i det esenaste?
Jag har konstaterat att i löpet av 2 månader har jag haft feber 4 gånger och i löpet av en månad haft feber 3 gånger. När man tänker tillbaka på det, så kanske man borde ha uppmärksammat det lite tidigare, men jag menar, feber och otur kan väl alla ha?
men, sista gången feber. det började för ungefär en vecka sedan.rejält.
Jag har ju ingen termometer emma (införskaffa!) men eftersom jag vet med mig av tidigare erfarenheter att jag inte är så känslig och har lite svårt att kännaav feber, handlar det om grader troligen en bit ovanför 39. efter ngra dagar och jag kände att ja inte blev bättre började jag bli lite orolig för pyret och ringde till 1177 och de sade att det inte lät konstigt. s en dag till gick. Jag ringde 1177 igen, och återigen fick jag beskedet att allt var lugnt,
men trots dessa betryggande svar fick jag ingen riktig ro i kroppen, det kändes som att något var riktigt fel. så i tisdags fick jag en tid på v.centralen. de tog blodprover och det visade på förhöjt värde av vitablodkroppar förhöjd sänka och på det ett riktigt kasst blodtryck. de beslutade att skick in mig till infektionskliniken för att dubbelkolla detta iom att ja är gravid. (lägg på 40graders eber på detta ocks förresten) så rystandes ut i bilen som Jörgen fått värma åt mig och åka iväg dit. Jörgen var tvungen iväg för att jobba, men som tur var hade jag jessica min andra ängel med mig då som kunde köra mig. där togs det gud vet hur många prover. säkert 10 bodprov, 3 halsprov ett näsprov (?) Testa inte det. fan vad otäckt! hehe. urinprov osv. de blir inte klokapå vad det är riktigt, och de utesluter uvi (urinvägsinfektion) eftersom jag inte visar varken tecken eller rovsvar som lutar åt det.efter en massa timmar där, och ett gyn-besök senare (ultraljud fr att se så ebisen mår okej) vart jag hemskickad. Jag hade klagat lite på smärtor i buken också, säför gjorde de ett ultraljud poå mig. Allt såg bra ut med bebis. Bra! Då är det ingen fara att ha feber heller.
De misstänkte hela tden lunginflammation trots att jag egentligen inte uppgav några symptom på det, så de skickade iväg mig på en lungröntgen för att utesluta detta. Bilderna på det såg bra ut, men de trodde nog fortfarande att det bara inte brutit ut än.
De skickade hem mig med lovord om att ringa så fort de fic något svar på proverna som var tagna. Gr8 tänkte jag. På onsdagseftermiddagen en halvtimma innan de stängde, rinde de.
"Packa väskan och kom in. du blir här över natten, du har någon slags infektion berättar blodet. Vi kan inte se vad än, men iom att testerna ger utslag så fort, är det lika bra att vi har dig på plats på en gång"
Jag vart glad oh kände att, skönt! nu får jag reda p vad det är för så kul är det inte med 40gradigfeber. Inte ätit sen jag blev sjuk, oh dricker kopiösa mängder vatten för att försöka hålla vätskenivåerna i kroppen i schack.
Jörgen hade jobbat hemifrån den dagen, så han bara stängde ner allt vad job hette, och så for vi. på plats får jag brits, pulsmätare och sån som mäter syreättningen på blodet-grej på fingern och känner mig unik. de ggör nytt UVI-test. som tvärslår ut. "jaha, du uppger inga symptom på UVI men här visar det klart och tydligt att u har det."
Åfan. Jo nog har jag väl varit törstig som en kamel i det sista, och vart på toa mycket, men det skrev jag ju om redan i ett av mina första blogginlägg här, och jag tycker inte att det blivit så mycket värre. Men okej, jaja tydligen. Jörgen vart superlättad eftersom det var en sån enkel sak att lösa, och jag tyckte nästan att det var jobbit. mår man verkligen såhär dåligt av en UVI var min tanke, "jag trodde ju att det var lite synd om mig" haha, men okej, skönt! Måte se till att komma tillbaka till skolbänken snart igen ju!
Desatte in dropp, eftersom jag led av tokigt med vätskebrist tydligen, och de körde iväg mig till ett eget rum. test på test på test föjer. Herregud i himlen, det är tur att man itne är spruträdd. så många provrör det vart!
jag fick efter ett tag beskedet att detinte bara var UVI utan UVIn hade spridit sig till blodet, och förorsakat en blodförgiftning också (!) Så jag hade tydligen gått med detta en stund. Allt är en aningens kaotiskt och jag blir ivägkörd på olika tester.
jag stannade där på infektion i två nätter tror jag med massa massa dropp som verkligen inte hjälper. men men, mitt största prolem var ändå att inte rysta sönder under ala feberattacker.
Nätterna var helt bedrövliga och dagarna också. allt var bara som i en dimma.
med övertryck på blodtrycket på 95 är man inte heller på topp. så fort det var dags att röra på sig, ja till toaletten, var det nära svimning. ändå lyckades jag inte riktigt hålla mig för skratt då en sköterska kom in och frågade mig om jag orkade sitta i en rullstol nångång när jag sulle någonstans... Lite gulligt :)
hur som haver, mitt största roblem som sagt på infektion, var till en början feber, och jag grät tillslut av utmattning, p grund av både vätske och näringsbrist. jag orkade helt enkelt inte längre.
En läkare kom in och av en banbrytande nyhet. Det hade nämligen visat sig att alla de här bekymrena hade uppkommit ifrån bebisen. bebisen ligger nämligen och klämmer på min högra urinledare/njure och det betyder att urinen har svårt att röra sig neråt till urinlåsan. Urinet blir allts stillastående någonstans på vägen där emellan, vilket leder till att det blir bakterieansamlingar just där, vilket i sin tur leder till att bakterierna sprids upp till njuren och vidare ut i blodet. Det är dåligt, så läkaren berättade att de har planerat att väldigt temporärt sätta en liten stomi ut ur njuren på mig, för att lätta på tryket och helt enkelt få dränera den på vätska. ''
FYFÖRFAN säger jag, så nervös jag var. Jag hade ju skickat hem allt folk, så jag hade ingen hos mig, och när det kommer till sånt där, sånt jag inte riktigt har kontrollen över. då bryter allt ihop fr mig.
de förklarar hur det går till. de bedövar med nål ända in till njuren på mig, flera gånger för att sedan sticka in stor nål, så de kanputta in plaströr in i njurbäckenet på mig(njurbäckenet är ordet för "fickan" där allt urin bildas)
det är alltså en operation de gör i vaket tillstånd.
Jag får en sån där grönblå operationsduk över mig och de tvättar med kall gul sprit, som färgar alla kläder jag har på mig. Vad händer då? Min jävla rädsla är tydligen befogad!
Helt plötsligt gör det skitont. åh, fint attfå ont när de skal ha bedövat ordentligt och ena doktorn redan har försäkrat mig om att den värsta smärtan är över.
Det känns som att magen skall sprängas på mig.
Vad var det som hände dÅ? Jo, de har punkterat njuren genom att sticka in kanylen för långt in, och sedan fyllt upp njuren (trodde de) med kontrastvätska (ja de kollade kontraströntgen samtidigt som de opererade) Prolemet var ju bara det lilla att kontrastvätskan (och urin som naturligt finns där) ju läckte ut i kropppen på mig istället och smärtade något vedervärdigt. Dåligt. Efter OP kändes det ändå ok, och när jag kom tillbkapå mitt rum ringde ag Jörgen och berättade jag som det var, men att allt kändes okej nu. det tog nog inte 30 minuter efter det samtalet tills jag ringde honom och bad honom komma in, för då var jag säker på att min sista stund var kommen. Han kom som skjuten ur en kanon, och sköterskorna undrade vad fan det var som höll påatt hända. antibiotika hit och dit och tester tas i rasande fart. hela tiden stod det 5 pers runt mig och gjorde något. fick flera shottar med morfin och inget hjälper. två timmar senare, började jag att lugna ner mig, men jag skall ärligt erknna att i den stunden gjorde jag ett aktivt val i min skalle som innebar att bebisen inte hade någonting att säga till om längre. det kändes otäckt att säga det, men sm tur var gick ju smärtan ner.
Den där smärtan är det jag fortfarande dras med och jag har fåått flera olika tabletter och mofin för att lindra det. men dessa tabletter har tagits vid behov och inte med någon regelbundenhet alls, men från igårkväll har saker känts bättre och bättre, så nu hoppas jag på attfå åka hem dag.
Igår fick jag även det extremt glädjande beskedet att Nefrostomin (som det heter, det jag har) kommer att bli sittandes kvar tills dess att pyret har tittat fram. Så igår bad jag om att få en kurs, så jag kan sköta allt själv, så nu minsann är jag proffs. jag har ju slagen som går ut ur ryggen på mig, och i änden av slangen sitter en påse, som sitter i en ficka på vänstra benet.
Så vadfan, Det är ju allafall inte högsommar :)
Nu måste jag ringa hjärtat och höra hur det går med allt jobbande.
Det komemr nog lite bilder sen :)
Kram kram!
Skitlång mycket subjetivt beskriven konsertupplevelse.
Låt oss ta det i kronologisk ordning:
Fredag: Jörgen hade tagit ledigt på grund av att han skulle få sin födelsedagspresent då. (han fyller ju inte år för än i början av November) men eftersom omständigheterna var som de var, var det tvunget att bli en mycket för tidig present.
DREAM THEATER konsert på Hovet i Stockholm.
Jag hade tänkt överraska honom med presenten, men samma dag som jag köpte biljetterna, hade han uttryckt sig om att han inte ville dit, utan han ville gå när BARA Dream theater kom på besök. (Jag hade med andra ord överanalyserat sönder detta i småsmåsmåsmå mikroskopiska delar innan han knappt han säga klart meningen) Och blivit nästan gråtfärdig. Jag var med andra ord tvungen att avslöja min present för honom ett par veckor innan konserten. Jörgen menade naturligtvis inte som jag trodde, och blev nog glad för det.
Meen, åter till fredagen.
Vi drog oss i sängen i en halv evighet och lite till. åt BAMSEfrukost, med massa gott! Latade oss, gjorde oss iordning och åkte till Jörgens jobb. (Han ville svänga in och kolla så karlarna skötte sig medan han inte var där, under en hel dag... "Hade inte du tagit semester idag" Det hann han inte svara på innan jag hunnit klämma ur mig nåt spydigt om att Jörgen jobbar tilochmed i sömnen) Så vi åt lunch tillsammans med det gänget, och jag fick en ursäkt att prata skit med folket, det var ett tag sedan sist.
Sedan bar det av! resan gick bra och ganska smärtfritt. det var lite trafikstockning in mot centrum, men det lossnade relativt fort, och vi var ute i god tid vilket gjorde att man slapp bli irriterad på grund av stress. Vi GPSar oss fram till globen och finner ett parkeringshus ganska i närheten dit vi skall. Parkeringen ville ha inte mindre än 150 spänn av oss under de få timmarna vi stod där. jaja, det är iallafall billigare än i Oslo.
"eh, Jörgen... Var är vi? Var är Globen?" (Jag lovade mig själv att aldrig erkänna detta för folk)
"eh, hitåt tror jag! Jag tror jag känner igen mig" Han hade ju rätt naturligtvis, men jag kände mig ju som en bondtölp där en stund!
Vid biljettstället spelade de DT och "Spirit carries on" När vi kom dit, vilket gav mig rysningar. Oj vilken fantastiskt underbart vacker låt! ... Den är nog bäst.
Lite mat i magen, i lugn och ro på restaurang, (okej, rockrestaurang, men ingen stress var det iallafall! :D)
INTRÄDE!
Jörgen och jag springer till merchandise stället, och jag köper honom en keps, ett program och mig själv en "bandana" (snusnäsduk!)
3 "förband". (egentligen inte, eftersom turnéen hette "Progressive nation tour" och de var 4 band med DT som dragplåster
Opeth, Bigelf & Unexpect Var de andra banden, så Opeth drar ju en massa folk också såklart. De spelade i en timma. Bigelf och Unexpect fick spela en halvtimma var, så upplägget på kvällen bådade gott.
En dream theater-cover spelas i PA-systemet och rysningar sprider sig genom hela min kropp.
Lyset släcks, ett svart skynke faller till golvet, och DÄR ser man Portnoys trumset och de första tonerna börjar ljuda! Man inser även när skynket faller, varför det har varit där. Portnoys trumset är såhär stort:
Så det tippar jag tar en liten stund att rigga...
Frågan är om man kan vara så otroligt nördig så alla de där trummorna behövs?
Jag skall i varje fall erkänna att jag har allvarliga problem att höra när han slår på vilken av de niohundrasjuttielva crash-cymbalerna han har.
Låtar spelas, och både jag och Jörgen trodde det skulle spelas mycket nytt men vad händer?
Jag önskar att jag kunde be er lyssna på introt på låten som börjades spela.
"Dance of eternity"!! Och som att det inte var nog! Nej nej, efter den... följer
"One last time" Bägge från deras "Scenes from a memory" album, som kan betraktas som ett av de absolut bästa albumen ever. (ifölje mig)
Men vad händer??
En automatsäkring i slutsteget går! MITT I LÅTEN! (Ja när fan annars?) Det roliga är att det dör preciis när crescendot i Dance of iternity kommer! Alla instrument nästan brinner och det tyngsta partiet är till att ta fart. GAH!
De börjar om ett par takter innan samma stycke. Det dör på samma ställe!
Portnoy räddar hela festen med att dra ett trumsolo, och berätta att det intressanta är att just det riffet har DT snott av ett Svenskt band som heter Meshuggah, och skrattar och tycker det är ironiskt att det inte går att spela på hemmaplan!
5 minuter senaste och tre slag med trumpinnarna mot varandra, är bandet igång utan att ha förklarat särskilt tydligt varifrån de skulle starta. "Efter det där partiet" var ungefär den tydligaste förklaringen bandet hörde från Portnoy
Count of tuscany var outro (encore)... *ryser* Petrucci, gitarrtoken personifierad, spelar med en sån inlevelse så det är så det kryper i skinnet på mig.
Att få se en samstämmighet som fanns på den konserten, det liknar ingenting.
Jordan Rudess och John Petrucci spelar exakt samma sak, bara det att den ene spelar synth och den andra spelar gitarr, är otroligt att se.
Men de ställer då allt på sin kant. I andra stycken tycks alla instrument istället spela varsina låtar, i olika takter, så att det är jobbig musik är inget snack om saken :)
Nu skriker Jörgen att han vill se NCIS.
Frågan är bara nu om jag köpte DT konserten till mig själv eller till Jörgen? Jag menar, med den entusiasm jag skrivit om konserten här... det är nog ett par hundra % mer entusiastiskt än vad Jörgen har visat...
Hmm, märkligt, eftersom det är HAN som lyssnar på dem heeeela dagarna... Jag hoppas han tyckte det var bra iallafall! Han har trots allt egentlige bara sagt att det var coolt, typ...
Jaja, introverta människor verkar det som att man måste dissikera för att förstå sig på... Somliga iallafall.
Här är en länk som bevis för "strömavbrottet" http://www.youtube.com/watch?v=n3lkERYDH7M
Just det! Måste ju tillägga, för att förtydliga. Detta är ju faktiskt pyrets första konsert! Det kommer den att vara stolt över längre fram! :) Dessutom. Den där scarfen jag köpte, köpte jag faktiskt till pyret! Åh! Det är ju faktiskt första grejen jag köper till den! :)
... Och det är en Dream theater scarf... Ajaj... Trodde det skulle vara ett par strumpor med nyckelpigor på, eller någon body eller så... Nejnej... haha!
Fredag: Jörgen hade tagit ledigt på grund av att han skulle få sin födelsedagspresent då. (han fyller ju inte år för än i början av November) men eftersom omständigheterna var som de var, var det tvunget att bli en mycket för tidig present.
DREAM THEATER konsert på Hovet i Stockholm.
Jag hade tänkt överraska honom med presenten, men samma dag som jag köpte biljetterna, hade han uttryckt sig om att han inte ville dit, utan han ville gå när BARA Dream theater kom på besök. (Jag hade med andra ord överanalyserat sönder detta i småsmåsmåsmå mikroskopiska delar innan han knappt han säga klart meningen) Och blivit nästan gråtfärdig. Jag var med andra ord tvungen att avslöja min present för honom ett par veckor innan konserten. Jörgen menade naturligtvis inte som jag trodde, och blev nog glad för det.
Meen, åter till fredagen.
Vi drog oss i sängen i en halv evighet och lite till. åt BAMSEfrukost, med massa gott! Latade oss, gjorde oss iordning och åkte till Jörgens jobb. (Han ville svänga in och kolla så karlarna skötte sig medan han inte var där, under en hel dag... "Hade inte du tagit semester idag" Det hann han inte svara på innan jag hunnit klämma ur mig nåt spydigt om att Jörgen jobbar tilochmed i sömnen) Så vi åt lunch tillsammans med det gänget, och jag fick en ursäkt att prata skit med folket, det var ett tag sedan sist.
Sedan bar det av! resan gick bra och ganska smärtfritt. det var lite trafikstockning in mot centrum, men det lossnade relativt fort, och vi var ute i god tid vilket gjorde att man slapp bli irriterad på grund av stress. Vi GPSar oss fram till globen och finner ett parkeringshus ganska i närheten dit vi skall. Parkeringen ville ha inte mindre än 150 spänn av oss under de få timmarna vi stod där. jaja, det är iallafall billigare än i Oslo.
"eh, Jörgen... Var är vi? Var är Globen?" (Jag lovade mig själv att aldrig erkänna detta för folk)
"eh, hitåt tror jag! Jag tror jag känner igen mig" Han hade ju rätt naturligtvis, men jag kände mig ju som en bondtölp där en stund!
Vid biljettstället spelade de DT och "Spirit carries on" När vi kom dit, vilket gav mig rysningar. Oj vilken fantastiskt underbart vacker låt! ... Den är nog bäst.
Lite mat i magen, i lugn och ro på restaurang, (okej, rockrestaurang, men ingen stress var det iallafall! :D)
INTRÄDE!
Jörgen och jag springer till merchandise stället, och jag köper honom en keps, ett program och mig själv en "bandana" (snusnäsduk!)
3 "förband". (egentligen inte, eftersom turnéen hette "Progressive nation tour" och de var 4 band med DT som dragplåster
Opeth, Bigelf & Unexpect Var de andra banden, så Opeth drar ju en massa folk också såklart. De spelade i en timma. Bigelf och Unexpect fick spela en halvtimma var, så upplägget på kvällen bådade gott.
En dream theater-cover spelas i PA-systemet och rysningar sprider sig genom hela min kropp.
Lyset släcks, ett svart skynke faller till golvet, och DÄR ser man Portnoys trumset och de första tonerna börjar ljuda! Man inser även när skynket faller, varför det har varit där. Portnoys trumset är såhär stort:
Så det tippar jag tar en liten stund att rigga...
Frågan är om man kan vara så otroligt nördig så alla de där trummorna behövs?
Jag skall i varje fall erkänna att jag har allvarliga problem att höra när han slår på vilken av de niohundrasjuttielva crash-cymbalerna han har.
Låtar spelas, och både jag och Jörgen trodde det skulle spelas mycket nytt men vad händer?
Jag önskar att jag kunde be er lyssna på introt på låten som börjades spela.
"Dance of eternity"!! Och som att det inte var nog! Nej nej, efter den... följer
"One last time" Bägge från deras "Scenes from a memory" album, som kan betraktas som ett av de absolut bästa albumen ever. (ifölje mig)
Men vad händer??
En automatsäkring i slutsteget går! MITT I LÅTEN! (Ja när fan annars?) Det roliga är att det dör preciis när crescendot i Dance of iternity kommer! Alla instrument nästan brinner och det tyngsta partiet är till att ta fart. GAH!
De börjar om ett par takter innan samma stycke. Det dör på samma ställe!
Portnoy räddar hela festen med att dra ett trumsolo, och berätta att det intressanta är att just det riffet har DT snott av ett Svenskt band som heter Meshuggah, och skrattar och tycker det är ironiskt att det inte går att spela på hemmaplan!
5 minuter senaste och tre slag med trumpinnarna mot varandra, är bandet igång utan att ha förklarat särskilt tydligt varifrån de skulle starta. "Efter det där partiet" var ungefär den tydligaste förklaringen bandet hörde från Portnoy
Count of tuscany var outro (encore)... *ryser* Petrucci, gitarrtoken personifierad, spelar med en sån inlevelse så det är så det kryper i skinnet på mig.
Att få se en samstämmighet som fanns på den konserten, det liknar ingenting.
Jordan Rudess och John Petrucci spelar exakt samma sak, bara det att den ene spelar synth och den andra spelar gitarr, är otroligt att se.
Men de ställer då allt på sin kant. I andra stycken tycks alla instrument istället spela varsina låtar, i olika takter, så att det är jobbig musik är inget snack om saken :)
Nu skriker Jörgen att han vill se NCIS.
Frågan är bara nu om jag köpte DT konserten till mig själv eller till Jörgen? Jag menar, med den entusiasm jag skrivit om konserten här... det är nog ett par hundra % mer entusiastiskt än vad Jörgen har visat...
Hmm, märkligt, eftersom det är HAN som lyssnar på dem heeeela dagarna... Jag hoppas han tyckte det var bra iallafall! Han har trots allt egentlige bara sagt att det var coolt, typ...
Jaja, introverta människor verkar det som att man måste dissikera för att förstå sig på... Somliga iallafall.
Här är en länk som bevis för "strömavbrottet" http://www.youtube.com/watch?v=n3lkERYDH7M
Just det! Måste ju tillägga, för att förtydliga. Detta är ju faktiskt pyrets första konsert! Det kommer den att vara stolt över längre fram! :) Dessutom. Den där scarfen jag köpte, köpte jag faktiskt till pyret! Åh! Det är ju faktiskt första grejen jag köper till den! :)
... Och det är en Dream theater scarf... Ajaj... Trodde det skulle vara ett par strumpor med nyckelpigor på, eller någon body eller så... Nejnej... haha!
Söndag 27/9 - kväll.
Första sparken!!
Jag låg och läste Stieg Larssons andra bok. Jörgen låg bredvid och läste.
Helt plötsligt knner jag något underligt...
bonk! Jag vet inte hur man skall beskriva det för någon som inte varit med om det. Det var jättemärkligt!
Inte det där fisksprattel som man kan känna tydligen (det har kanske pågått innan, utan att jag märkt det) utan det var faktiskt en.. spark på tarmen. det kändes som när det bubblar i magen, fast jag tror att det "bubblet" var lite starkare än när folk brukar känna det. för det var ett starkt bubbel i magen!
Jag tittade upp från boken men så fortsatte jag att läsa...
...
va?! Men...!?
Jörgen! Jag... Det var nåt! Jag tror det sparkades! Nej förresten, jag tror inte. Jag kände det!
Och Jörgen kastar handen på magen.
...
Jaja, en spark i allafall!
Hela den här veckan har han varit på magen och känt och buffat lite och petat, för att känna, men inte en enda gång har den velat visa sig! Jag har känt det några gånger till, men bara ett fåtal.
Det skall bli så himla häftigt att se hur det blir framöver! :)
Nu skall jag fundera lite på ad jag skall skriva min c-uppsats om :)
Ungdomar. Ungdomars vardagsproblematik.... Hmm, Några bra förslag? Jag är helt tom! :)
Kram!
Jag låg och läste Stieg Larssons andra bok. Jörgen låg bredvid och läste.
Helt plötsligt knner jag något underligt...
bonk! Jag vet inte hur man skall beskriva det för någon som inte varit med om det. Det var jättemärkligt!
Inte det där fisksprattel som man kan känna tydligen (det har kanske pågått innan, utan att jag märkt det) utan det var faktiskt en.. spark på tarmen. det kändes som när det bubblar i magen, fast jag tror att det "bubblet" var lite starkare än när folk brukar känna det. för det var ett starkt bubbel i magen!
Jag tittade upp från boken men så fortsatte jag att läsa...
...
va?! Men...!?
Jörgen! Jag... Det var nåt! Jag tror det sparkades! Nej förresten, jag tror inte. Jag kände det!
Och Jörgen kastar handen på magen.
...
Jaja, en spark i allafall!
Hela den här veckan har han varit på magen och känt och buffat lite och petat, för att känna, men inte en enda gång har den velat visa sig! Jag har känt det några gånger till, men bara ett fåtal.
Det skall bli så himla häftigt att se hur det blir framöver! :)
Nu skall jag fundera lite på ad jag skall skriva min c-uppsats om :)
Ungdomar. Ungdomars vardagsproblematik.... Hmm, Några bra förslag? Jag är helt tom! :)
Kram!
We were gonna live ina treehouse and make babies
Ane Brun är himla bra! Lyssna på the treeehouse song! och The puzzle... och ja nej, hela albumet är mysigt :)
Jag bara kände att jag var tvungen att skriva här.
Jag har himla lust att gå och se Sunset boulevard som spelas här i stan, så jag mailade ut en intresseförfrågan till lite folk som jag tror kan vara intresserade (Om det är någon som känner sig träffad men inte blivit tillfrågad, snälla hör av er! ju fler vi blir tillsammans!) och jag mailade även detta till Jörgen för enkelhetens skull. Nu var jag väl iofs ganska säker på hans bristande intresse för den typen av föredställning, men allvarligt talat.
När man får en kommentar som
"Jag uttryckte mig nog fel... musikal/teater känns principiellt fel.
Det är som en trasig TV med dålig mottagning eller nåt,
men som paradoxalt nog ger en bra bild."
Då blir jag kär.
Naturligtvis måste han väva in sina jäkla principer överallt där det är lämpligt och olämpligt, men i det här fallet tyckte jag att han uttryckte sig lite kul :)
Och jag som fullkomligt ÄLSKAR musikaler/teater och sådant där! Jag tycker att det är så häftigt att se alla scenbyten som .. eller snarare, INTE se scenbyte. Helt plötsligt står där en helt ny scen och man undrar vem som trollade dit den :) Det är så otroligt skickligt, snyggt och mer levande än film. Dessutom finns alltid en risk att det blir fel någonstans! Är inte det äkta?
Jaja, idag är jag ledig, så jag skall rensa ur det sista ur kylen och torka ur och allt sånt. Igår fick jag en släng av ryddemani! bokhyllorna skulle sorteras alla papper och kvitton skulle hamna på rätt plats, alla gamla skolarbeten skule på ett ställe osv. riktigt skönt! Det är såt som alltid stör mig annars, när jag skriver skloplarbeten, eftersom det är en riktigt dålig ursäkt att inte plugga!
:)
Kram på er!
Jag bara kände att jag var tvungen att skriva här.
Jag har himla lust att gå och se Sunset boulevard som spelas här i stan, så jag mailade ut en intresseförfrågan till lite folk som jag tror kan vara intresserade (Om det är någon som känner sig träffad men inte blivit tillfrågad, snälla hör av er! ju fler vi blir tillsammans!) och jag mailade även detta till Jörgen för enkelhetens skull. Nu var jag väl iofs ganska säker på hans bristande intresse för den typen av föredställning, men allvarligt talat.
När man får en kommentar som
"Jag uttryckte mig nog fel... musikal/teater känns principiellt fel.
Det är som en trasig TV med dålig mottagning eller nåt,
men som paradoxalt nog ger en bra bild."
Då blir jag kär.
Naturligtvis måste han väva in sina jäkla principer överallt där det är lämpligt och olämpligt, men i det här fallet tyckte jag att han uttryckte sig lite kul :)
Och jag som fullkomligt ÄLSKAR musikaler/teater och sådant där! Jag tycker att det är så häftigt att se alla scenbyten som .. eller snarare, INTE se scenbyte. Helt plötsligt står där en helt ny scen och man undrar vem som trollade dit den :) Det är så otroligt skickligt, snyggt och mer levande än film. Dessutom finns alltid en risk att det blir fel någonstans! Är inte det äkta?
Jaja, idag är jag ledig, så jag skall rensa ur det sista ur kylen och torka ur och allt sånt. Igår fick jag en släng av ryddemani! bokhyllorna skulle sorteras alla papper och kvitton skulle hamna på rätt plats, alla gamla skolarbeten skule på ett ställe osv. riktigt skönt! Det är såt som alltid stör mig annars, när jag skriver skloplarbeten, eftersom det är en riktigt dålig ursäkt att inte plugga!
:)
Kram på er!
fortsättning på bebissnack
Du är på dag 137 av 280. (48,9%).
Du är i vecka 20.
Du har gått 19 fulla veckor och 3 fulla dagar (v19+3).
Du är i trimester två.
Du har 143 dagar kvar till beräknad förlossning.
3 dagar till, så är jag i tokmitten! :)
Idag skall jag plugga, massor. Jag är sjuk, men måste få det gjort. så jag får ng krypa iväg nu!
Skriver snart igen!
Du är i vecka 20.
Du har gått 19 fulla veckor och 3 fulla dagar (v19+3).
Du är i trimester två.
Du har 143 dagar kvar till beräknad förlossning.
3 dagar till, så är jag i tokmitten! :)
Idag skall jag plugga, massor. Jag är sjuk, men måste få det gjort. så jag får ng krypa iväg nu!
Skriver snart igen!
v. 20 Halvtid!
Nu minsann! Nu börjar det hända grejer! :)
Wihoo! (jaja, ni som redan varit gravida tänker nog, "stackars ovetande flicka") men det har faktiskt varit lite trist (samtidigt som jag tackar gudarna för det) att inte riktigt märka någonting.
Men Jörgen påpekade här om dagen. "Din navel ser annorlunda ut" och när jag kände i den, så är den grundare! :) magen börja växa! DET är häftigt! :)
Jag funderar och funderar på om jag verkligen känner något, men jag vet inte. "som gaser i magen" eller att det bubblar säger folk, men jag begriper ingenting jag! haha!
bebissnack:
Förstföderskor börjar ofta känna barnets rörelser någon gång mellan vecka 20-24. Bra då är jag safe än.
I vecka 20 är kroppslängden omkring 19 cm (huvud/stjärt)
och vikten i medeltal 350 g.
Fram till vecka 20 är alla barn ungefär lika stora, sedan ökar skillnaderna.
Spela gärna musik för barnet - gärna samma melodier. Både barn i magen och små barn älskar upprepningar, något som de känner igen. Nyfödda barn känner igen musik de hört under graviditeten. Till exempel kan barnet börja suga intensivare när just den melodin spelas.
Vi måste komma på någon bra låt. :) Funderar på att köpa mig en sån där pingla som folk har, som hänger på magen, men när jag lade fram förslaget till Jörgen, kallade han mig hippie, så jag får kanske köpa en i smyg. :)
Febern tränger sig på för 2a gången på 2 veckor. Jag tror jag har fått
Nu kommer BK över för lite Starwars ep 6, så nu tror jag att jag får ge mig för idag. Skriver nog mer imorgon!
Kram!
Wihoo! (jaja, ni som redan varit gravida tänker nog, "stackars ovetande flicka") men det har faktiskt varit lite trist (samtidigt som jag tackar gudarna för det) att inte riktigt märka någonting.
Men Jörgen påpekade här om dagen. "Din navel ser annorlunda ut" och när jag kände i den, så är den grundare! :) magen börja växa! DET är häftigt! :)
Jag funderar och funderar på om jag verkligen känner något, men jag vet inte. "som gaser i magen" eller att det bubblar säger folk, men jag begriper ingenting jag! haha!
bebissnack:
Förstföderskor börjar ofta känna barnets rörelser någon gång mellan vecka 20-24. Bra då är jag safe än.
I vecka 20 är kroppslängden omkring 19 cm (huvud/stjärt)
och vikten i medeltal 350 g.
Fram till vecka 20 är alla barn ungefär lika stora, sedan ökar skillnaderna.
Spela gärna musik för barnet - gärna samma melodier. Både barn i magen och små barn älskar upprepningar, något som de känner igen. Nyfödda barn känner igen musik de hört under graviditeten. Till exempel kan barnet börja suga intensivare när just den melodin spelas.
Vi måste komma på någon bra låt. :) Funderar på att köpa mig en sån där pingla som folk har, som hänger på magen, men när jag lade fram förslaget till Jörgen, kallade han mig hippie, så jag får kanske köpa en i smyg. :)
Febern tränger sig på för 2a gången på 2 veckor. Jag tror jag har fått
galnakovinterkräkfågelsvininfluensan
Som min bror Henrik kallar det.Nu kommer BK över för lite Starwars ep 6, så nu tror jag att jag får ge mig för idag. Skriver nog mer imorgon!
Kram!
Ojoj nu var det länge sen
hmm, jag avslutade sista bloginlägget med att skriva att jag skulle luncha med Bruno. Stämmer bra, och så blev det. Supermysig lunch såklart.
Kruxet var att ta sig in till stan. Bilen vägrade starta! Men nu har den varit på Service hos Göran, som naturligtvs fixade alla mina bekymmer i ett kick!
toktomt batteri blev laddat. Generatorremmen (som gjort att batteriet laddats ur) blev spänd (det begrep ju inte jag att det kunde varit) Generatorkol (?) blev också bytt. Dessutom var bilen i det här skicket när jag lämnade bort den:
Haha! Jag skrattade så jag grät! Det där händer väl inte?
Men såklart fixade supermekanikern Göran detta problem i ett nafs också!
Men allvarligt talat. Titta på min bil. Är den inte vacker?
Herregud så bortskämd jag är! Vad problemet än är /har varit, har det alltid löst sig. det är farligt som fasen! Vad det än gäller, skola, jobb, pengar osv. Det bara löser sig! Livsfarligt, nångång måste det ju slå tillbaka på mig, tycker jag! Och det kommer komma som en sjuhelvetes smäll är jag rädd. Men jag är tacksam för tillvaron så bra som jag har det tills vidare. (troligen kommer väl den smällen om ett halvår, hehe :)
Jag har tänkt lite grand på det där med synsätt på livet, och jag tror man blir präglöad väldigt mycket av att ha en viss syn på saker och ting, och den synen tror jag uteslutande kommer ifrån ens familj och föräldrar. Så jag vill tacka mina föräldrar för att ha lärt mig att se på saker på det viset jag ser på saker:)
och naturligtvis.. Utan all deras hjälp vore jag inte där jag är idag. De har bannemig hjälpt mig med ALLT. skjuts hit och dit i tid och otid. aldrig varit käppar i hjulen för den ena eller den andra aktiviteten och aldrig begränsat mig, utan snarare tvärtom. Tack mamma och pappa för det! ...Och allt annat som man inte ser för än man blir förälder själv.
Hejsvejs!
Kruxet var att ta sig in till stan. Bilen vägrade starta! Men nu har den varit på Service hos Göran, som naturligtvs fixade alla mina bekymmer i ett kick!
toktomt batteri blev laddat. Generatorremmen (som gjort att batteriet laddats ur) blev spänd (det begrep ju inte jag att det kunde varit) Generatorkol (?) blev också bytt. Dessutom var bilen i det här skicket när jag lämnade bort den:
Haha! Jag skrattade så jag grät! Det där händer väl inte?
Men såklart fixade supermekanikern Göran detta problem i ett nafs också!
Men allvarligt talat. Titta på min bil. Är den inte vacker?
Herregud så bortskämd jag är! Vad problemet än är /har varit, har det alltid löst sig. det är farligt som fasen! Vad det än gäller, skola, jobb, pengar osv. Det bara löser sig! Livsfarligt, nångång måste det ju slå tillbaka på mig, tycker jag! Och det kommer komma som en sjuhelvetes smäll är jag rädd. Men jag är tacksam för tillvaron så bra som jag har det tills vidare. (troligen kommer väl den smällen om ett halvår, hehe :)
Jag har tänkt lite grand på det där med synsätt på livet, och jag tror man blir präglöad väldigt mycket av att ha en viss syn på saker och ting, och den synen tror jag uteslutande kommer ifrån ens familj och föräldrar. Så jag vill tacka mina föräldrar för att ha lärt mig att se på saker på det viset jag ser på saker:)
och naturligtvis.. Utan all deras hjälp vore jag inte där jag är idag. De har bannemig hjälpt mig med ALLT. skjuts hit och dit i tid och otid. aldrig varit käppar i hjulen för den ena eller den andra aktiviteten och aldrig begränsat mig, utan snarare tvärtom. Tack mamma och pappa för det! ...Och allt annat som man inte ser för än man blir förälder själv.
Hejsvejs!
Ultraljud!
Herregud. Så nervös!
Tänk om det inte är någon bebis i magen?! Hur tankarna går! Jag som har mått så bra hela tiden, och inte märkt ett jota, började ju fundera.
Tankarna blev ännu mer påtagliga samma dag som vi skull på ultraljud. (Igår)
Man lade sig på britsen och herregud i skogen att se en människa på skärmen.
Jag tittar på ett barn, och barnet på filmen finns på riktigt i min mage! Jag kunde inte tro att det var sant, och började naturligtivs att gråta. Det kändes så fantastiskt!
Allting var så tydligt! huvud, armar, runda magen, benen fötterna!
WOW!
När det kom till avsnittet att ta bild kröp h*n ihop och det gick inte att få en vettig bild! Vi som hade sett så många fina helkroppsbilder innan, men icke! Ingen linslus i allafall!
"Kan du se vad det är för något? Pojke eller flicka"
"jadå, vi kan kika"
Men ytterligare en gång segrade bebisen över oss.
När vi såg bebisen underifrån knep h*n ihop benen
När vi såg bebisen från sidan satt h*n i lotusställning
När vi såg RAKT FRAMIFRÅN, är h*n såklart där med handen för tillochmed, så den förstod precis vad vi var ute efter och hade inte ett dugg lust att berätta! :)
nåväl, jag gråter inte.
Det blir ett enligt vad man kunde se på ultraljudet välskapt barn, och detär ju helt fantastiskt!
bilden blev såhär:
BM sade "Det ser ut som att den plockar svamp" Men det gör den inte alls. den lyssnar på punk och kängdansar!
Jörgen tycker det ser ut som en bedjande religiös av nåt slag (vilket verkar märkligt eftersomhan då verkligen inte "ser vad han vill se" eller?
Jaja
Nu äre natta!
Kram på er!
Tänk om det inte är någon bebis i magen?! Hur tankarna går! Jag som har mått så bra hela tiden, och inte märkt ett jota, började ju fundera.
Tankarna blev ännu mer påtagliga samma dag som vi skull på ultraljud. (Igår)
Man lade sig på britsen och herregud i skogen att se en människa på skärmen.
Jag tittar på ett barn, och barnet på filmen finns på riktigt i min mage! Jag kunde inte tro att det var sant, och började naturligtivs att gråta. Det kändes så fantastiskt!
Allting var så tydligt! huvud, armar, runda magen, benen fötterna!
WOW!
När det kom till avsnittet att ta bild kröp h*n ihop och det gick inte att få en vettig bild! Vi som hade sett så många fina helkroppsbilder innan, men icke! Ingen linslus i allafall!
"Kan du se vad det är för något? Pojke eller flicka"
"jadå, vi kan kika"
Men ytterligare en gång segrade bebisen över oss.
När vi såg bebisen underifrån knep h*n ihop benen
När vi såg bebisen från sidan satt h*n i lotusställning
När vi såg RAKT FRAMIFRÅN, är h*n såklart där med handen för tillochmed, så den förstod precis vad vi var ute efter och hade inte ett dugg lust att berätta! :)
nåväl, jag gråter inte.
Det blir ett enligt vad man kunde se på ultraljudet välskapt barn, och detär ju helt fantastiskt!
bilden blev såhär:
BM sade "Det ser ut som att den plockar svamp" Men det gör den inte alls. den lyssnar på punk och kängdansar!
Jörgen tycker det ser ut som en bedjande religiös av nåt slag (vilket verkar märkligt eftersomhan då verkligen inte "ser vad han vill se" eller?
Jaja
Nu äre natta!
Kram på er!
Vardagslustigheter / Bebisuppdatering
Jag sov 12 timmar inatt.
Tilde fastnade med sin ena klo i lakanet i morse, och kom verkligen inte loss. Gud vad jag hade velat ha kameran där då!det roliga var att hon inte gjorde det smidigt för sig själv, utan hon stod med hela ena framtassen under sig sträckt ordentligt ut på andra sidan kroppen liksom.
haha. Kattgodingar!
Nu har vi hållit Tobbe och Tilde tillsammans inne i flera dagar i hopp om att Tobbe skall lugna sig och känna ro vid att vara inne. Idag var 1a morgonen på 5 dagar som han inte krafsat ens lite på balkongdörren när jag sovit. JIppiehoo! Det kanske går att vänja honom vid att vara inne!
.... HJÄLP! Vad händer?! Jag tror Tobbe har blvit sjuk!
Inte nog med att han
GÅR,
INTE bråkar med Tilde...
Han LEKER med en BOLL
TILLSAMMANS med TILDE
whoa... Det där kan vara nästan årets Katthistoria...
Jag drog nämligen fram soffan igår och dammsög bakom den, eftersom Tilde alltid leker bort alla bollar under soffan så fann jag inte mindre än 9 stycken där. :)
Jag har sovit 12 timmar inatt, varit upp 3 gånger för att dricka vatten och drömt så fruktansvärda mardrömmar. Jag minns bara att pappa hade råkat ut för något, och jag bara grät. Det värsta var att alla 3 gångerna jag gick upp inatt, började jag drömma samma sak när jag väl somnat igen. *brr*
Men nu är det över och idag har jag lovat Bruno att Luncha. Mysigt! :)
Jag tror jag var trött igår. Jag skickade sms till Markus 22.02 och berättade att jag varit hemma hos honom och stulit hans dammsugare (jippie dammsugit golven, idag skall de få bli torkade, jippie!) och jag fick svaret "va?" hela en miunt senare. Då var jag i min egna värld. klockan 10.02 vaknade jag förut, med DEN ångesten.
Bebissnack
Okej. Jag tror jag också vill veta nu. Vad det blir för nåt alltså!
Jörgen vill veta och har hela tiden velat. Han är så söt. "Jag är nyfiken på vad det är, och det är mitt enda argument" :D
Jag tror inte att vi kommer ångra att vi tagit reda på om vi gör det.
Många säger ju att det kan vara lättare att knyta an till det lilla där inne om man vet vad det blir, och eftersom jag fortfarande inte känner ett jota av någonting så tror jag inte ens att det finnns en bebis där inne. Uschamejjen, tänk om det inte är det?
Uträkning utgår från dagens datum: Ons 26 aug 2009.
Din graviditet startade Tors 30 apr 2009.
Du blev gravid ungefär Tors 14 maj 2009 (ägglossningen).
Du är på dag 119 av 280. (42,5%). Du är i vecka 17.
Du har gått 16 fulla veckor och 6 fulla dagar (v16+6).
Du är i 4:e kalendermånaden.
Du är i 5:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester två.
Beräknat förlossningsdatum Ons 3 feb 2010.
Du har 161 dagar kvar till beräknad förlossning.
Vaddå 161 dagar till förlossning?? Nä, det stämmer inte.
Har jag gått 42,5 % av hela vägen nu? Utan ett negativt symptom?
Jo vänta. Jag vaknar på morgonen med en sovande arm. i princip varje morgon, men det är ju ingenting...
I vecka 16 är barnet stort som ett päron, kroppslängden är omkring 14 cm (huvud/stjärt).
Ögonen har vandrat fram till ansiktets framsida men sitter fortfarande ganska långt ifrån varandra.
Ögonlocken har mötts och helt vuxit samman och ögonen öppnas inte igen förrän i vecka 27.
Barnmorskan kan höra barnets hjärtljud med hjälp av en doppler, ett slags ljudförstärkare.
Nu skall jag styra upp mitt liv för dagen!
Tjohej!
Tilde fastnade med sin ena klo i lakanet i morse, och kom verkligen inte loss. Gud vad jag hade velat ha kameran där då!det roliga var att hon inte gjorde det smidigt för sig själv, utan hon stod med hela ena framtassen under sig sträckt ordentligt ut på andra sidan kroppen liksom.
haha. Kattgodingar!
Nu har vi hållit Tobbe och Tilde tillsammans inne i flera dagar i hopp om att Tobbe skall lugna sig och känna ro vid att vara inne. Idag var 1a morgonen på 5 dagar som han inte krafsat ens lite på balkongdörren när jag sovit. JIppiehoo! Det kanske går att vänja honom vid att vara inne!
.... HJÄLP! Vad händer?! Jag tror Tobbe har blvit sjuk!
Inte nog med att han
GÅR,
INTE bråkar med Tilde...
Han LEKER med en BOLL
TILLSAMMANS med TILDE
whoa... Det där kan vara nästan årets Katthistoria...
Jag drog nämligen fram soffan igår och dammsög bakom den, eftersom Tilde alltid leker bort alla bollar under soffan så fann jag inte mindre än 9 stycken där. :)
Jag har sovit 12 timmar inatt, varit upp 3 gånger för att dricka vatten och drömt så fruktansvärda mardrömmar. Jag minns bara att pappa hade råkat ut för något, och jag bara grät. Det värsta var att alla 3 gångerna jag gick upp inatt, började jag drömma samma sak när jag väl somnat igen. *brr*
Men nu är det över och idag har jag lovat Bruno att Luncha. Mysigt! :)
Jag tror jag var trött igår. Jag skickade sms till Markus 22.02 och berättade att jag varit hemma hos honom och stulit hans dammsugare (jippie dammsugit golven, idag skall de få bli torkade, jippie!) och jag fick svaret "va?" hela en miunt senare. Då var jag i min egna värld. klockan 10.02 vaknade jag förut, med DEN ångesten.
Bebissnack
Okej. Jag tror jag också vill veta nu. Vad det blir för nåt alltså!
Jörgen vill veta och har hela tiden velat. Han är så söt. "Jag är nyfiken på vad det är, och det är mitt enda argument" :D
Jag tror inte att vi kommer ångra att vi tagit reda på om vi gör det.
Många säger ju att det kan vara lättare att knyta an till det lilla där inne om man vet vad det blir, och eftersom jag fortfarande inte känner ett jota av någonting så tror jag inte ens att det finnns en bebis där inne. Uschamejjen, tänk om det inte är det?
Uträkning utgår från dagens datum: Ons 26 aug 2009.
Din graviditet startade Tors 30 apr 2009.
Du blev gravid ungefär Tors 14 maj 2009 (ägglossningen).
Du är på dag 119 av 280. (42,5%). Du är i vecka 17.
Du har gått 16 fulla veckor och 6 fulla dagar (v16+6).
Du är i 4:e kalendermånaden.
Du är i 5:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester två.
Beräknat förlossningsdatum Ons 3 feb 2010.
Du har 161 dagar kvar till beräknad förlossning.
Vaddå 161 dagar till förlossning?? Nä, det stämmer inte.
Har jag gått 42,5 % av hela vägen nu? Utan ett negativt symptom?
Jo vänta. Jag vaknar på morgonen med en sovande arm. i princip varje morgon, men det är ju ingenting...
I vecka 16 är barnet stort som ett päron, kroppslängden är omkring 14 cm (huvud/stjärt).
Ögonen har vandrat fram till ansiktets framsida men sitter fortfarande ganska långt ifrån varandra.
Ögonlocken har mötts och helt vuxit samman och ögonen öppnas inte igen förrän i vecka 27.
Barnmorskan kan höra barnets hjärtljud med hjälp av en doppler, ett slags ljudförstärkare.
Nu skall jag styra upp mitt liv för dagen!
Tjohej!
Kära medborgare... / Nyklippt!
i landet Östersjön.
Jag kommer nedan att posta en länk där jag vill att alla som läser lovar att registrera sig.
Man klickar på en knapp. Fyller i sitt för och efternamn samt stad och emailadress.
Sen klickar man ytterligare 6 gånger med musknappen, och så är det klart!
Sen kommer ett bekräftelsemail, men det är hittills det enda mailet jag fått av dem. så det blir ingen spam heller, BRAVA?!
http://bandit.se/radda_ostersjon/citizen.php?citizen=1686/1eb94f33d8f76219c4e67a66526ef66e
Se så! Varsågod! Så har ni gjort dagens goda gärning också!
Nu skall jag släktforksa vidare för klockan ett skall jag ut till hammarö och kolla på en kompis gamla barnsaker. Hon har bilbarnstolar och skötbord och lite sånt jox. Hon skall sälja det på internet annars, så jag bad att få kika på det först. :)
Kram på er !
Just det! Jag har klippt mig!
eller nää, Lina har klippt mig.
Lina är Markus och Kristins förra granne, och hon var snäll nog att ta emot mig i sitt hem. så nu har jag lugg! Jag vete fan vad jag har gett mig in på. jag sade till henne "Jag vill ha lugg, men som bekant skall jag bli mamma i februari så jag tror luggen kommer vara det sista jag bryr mig om då, så klipp nån lättskött lugg."
Det blev det inte, men fasen så snygg den är!
Ida simkaka.blogg.se har lovordat Lina väldigt, så när markus sade att det var Lina som skulle klippa oss, vart jag glad!
Markus kommer bli cool i håret när han fått spara ut lite bara! :) Jag gillar din plan markus! :)
Jag kom på nu, Uh vilket fult ordförråd jag har, jag tror jag skall försöka bättra mig.
Jag kommer nedan att posta en länk där jag vill att alla som läser lovar att registrera sig.
Man klickar på en knapp. Fyller i sitt för och efternamn samt stad och emailadress.
Sen klickar man ytterligare 6 gånger med musknappen, och så är det klart!
Sen kommer ett bekräftelsemail, men det är hittills det enda mailet jag fått av dem. så det blir ingen spam heller, BRAVA?!
http://bandit.se/radda_ostersjon/citizen.php?citizen=1686/1eb94f33d8f76219c4e67a66526ef66e
Se så! Varsågod! Så har ni gjort dagens goda gärning också!
Nu skall jag släktforksa vidare för klockan ett skall jag ut till hammarö och kolla på en kompis gamla barnsaker. Hon har bilbarnstolar och skötbord och lite sånt jox. Hon skall sälja det på internet annars, så jag bad att få kika på det först. :)
Kram på er !
Just det! Jag har klippt mig!
eller nää, Lina har klippt mig.
Lina är Markus och Kristins förra granne, och hon var snäll nog att ta emot mig i sitt hem. så nu har jag lugg! Jag vete fan vad jag har gett mig in på. jag sade till henne "Jag vill ha lugg, men som bekant skall jag bli mamma i februari så jag tror luggen kommer vara det sista jag bryr mig om då, så klipp nån lättskött lugg."
Det blev det inte, men fasen så snygg den är!
Ida simkaka.blogg.se har lovordat Lina väldigt, så när markus sade att det var Lina som skulle klippa oss, vart jag glad!
Markus kommer bli cool i håret när han fått spara ut lite bara! :) Jag gillar din plan markus! :)
Jag kom på nu, Uh vilket fult ordförråd jag har, jag tror jag skall försöka bättra mig.
Tillägg till kreativitetstest
Jag borde tillägga att jag fann blden på ene annan blogg och han hade skrivit ganska så likadant som mig.
"imagine what to do with..."
Han hade fått en kommentar
"I would program 1600 simple websites, or 400 simple retail sites. But then, programmers are organisms that convert caffeine (or alcohol, I’m told) into code."
Min Jörgen har missförstått allt. Han tror att kaffe och te är samma sak... Tror jag.
Å andra sidan.... Jörgens hjärna skulle nog brinna upp om han fick kaffe i sig... Den går ju redan på högvarv som det är när han jobbar :)
"imagine what to do with..."
Han hade fått en kommentar
"I would program 1600 simple websites, or 400 simple retail sites. But then, programmers are organisms that convert caffeine (or alcohol, I’m told) into code."
Min Jörgen har missförstått allt. Han tror att kaffe och te är samma sak... Tror jag.
Å andra sidan.... Jörgens hjärna skulle nog brinna upp om han fick kaffe i sig... Den går ju redan på högvarv som det är när han jobbar :)
Kreativitetstest
Okej, vad skulle d göra om du fick 3600 koppar kaffe och 560 med mjölk.
Fundera en stund!
http://alturl.com/jzw7
eller
lite fränt!
Nu skall jag släktforska vidare!
Fundera en stund!
http://alturl.com/jzw7
eller
lite fränt!
Nu skall jag släktforska vidare!
barnvagn, negerbollar och tapetsering?
Fann en så fin barnvagn. Fast den jag kikar på har röda streck istället för orangea!
Crescent classic.
5995,- men jag vet ingenting om den, hur länge man kan ha den osv... får väl åka dit och kika på den någon dag :)
På fredag sticker vi till strömstad, jippiee!!
Markus är min vän! Igår var jag hemma hos Markus och gjorde negerbollar, MUMSFILLI!
SÖKES: (för lån, köp till symbolisk summa, byte eller liknande)
En kaffebryggare!
SMÅ Barnkläder
Barnvagn?
Just det! Mia!
Igår var jag hos Mia och fikade i hennes nya lägenhet, och hon frågade mig: "Du har väl börjat skriva dagbok NU iallafall!?"
GAH?! Vaddå dagbok? Jag har ingenting att skriva!
ja, jag märker ingenting, mer än att jag varit trött fram till nu typ. äter mindre än vanligt, väger mindre än vanligt men med större mage. Kanske saker börjat hända snart... eller? :D haha! Nej men allvarligt talat tycker jag inte att jag har nåt att skriva.
Åh, en sak. Vårt dumma dumma sovrum, med den dumma dumma fondväggen.
eller... det är en skitfin svart mönstertapet (sån fluffig i plysch?) med blommönster. Grejen med den är att den går inte över hela väggen, utan den går bara där det är meningen att sängen skall stå. och i och med att vi skall ha in spjälsäng och allt sånt, så kommer vi inte att kunna ha sängen mitt för den där tapeten, och då kommer det bli kortslutning i hjärnan, om jag skall behöva titta på det där varje dag i evigheters amen, tills det inte behövs en spjälsäng längre. så det måste vi fasiken göra om... Det blir slitsamt... Men okej.. Det gör inget, för jag är inte så förtjust i kalla färger i sovrum. Men vi får väl se. Jag och Jörgen har lite, men bara liite problem att komma överens om färger på väggar. (vilket resulterade i att jag fick bestämma vardagsrummet, och han kontoret, när vi flyttade in, haha! :D)
Vi har lämnat in dammsugaren på lagning *gråter* TVÅ VECKOR sade de att det skulle ta. VI HAR KATT. Jaja, jag får väl gå över och Låna Markus dammsugare om jag saknar det så mycket... Så idag blir det Fika med Anna, Tok-Anna från Körka! Det blir mysigt, det var riktigt länge sen jag träffade henne! HOn kanske har läst Illussionen om Gud och kommit til insikt och skall tacka mig!? ....!!!! Nejdå. skojar bara, Jag bryr mig hemskt lite ifall folk är religiösa eller inte, "det är deras problem" som jag brukar säga. Det sade jag även till Jörgen häromdagen.
"Ja tänk Malin, om jag hade varit komminister, eller... kommunist" (Jag vet inte var det kom ifrån)
"jaa" svarade jag "Jag hade skitit lika mycket i det som jag skiter i att du är liberal"
Då skrattade han och tyckte jag var knäpp. Men det är ju han som är. Liberal vadfan...
Men tydligen går det att tycka om någon som håller på fel lag.
Vi har pratat om Politik och barn, och jag har hållit på att det fan inte skall diskuteras politik eller speglas inför våra barn. visst, det tränger ju igenom, men att svära åt borgarpacket, eller jävla kommunistsvin är farligt.
Jörgen håller med, men vi bägge inser ju också att min "alla skall vara kompisar ich vi skall hjälpa varandra" anda och Jörgens "själv är bäste dräng" anda kommer finnas där.
(Nu råkarjag veta att våra barn kommer att bli röda ändå, eftersom det är den rätta vägen att gå, så folk, ni behöver inte vara oroliga. Jag kommer inte att föda en kapitalist vid min barm!)
Fyfan va' bra sagt, Ja' tror ja' ska' skrive e bok.
Närå. Vi skall lära vårt barn kritiskt tänkande, sedan är det upp till barnet självt, när det är dags.
Crescent classic.
5995,- men jag vet ingenting om den, hur länge man kan ha den osv... får väl åka dit och kika på den någon dag :)
På fredag sticker vi till strömstad, jippiee!!
Markus är min vän! Igår var jag hemma hos Markus och gjorde negerbollar, MUMSFILLI!
SÖKES: (för lån, köp till symbolisk summa, byte eller liknande)
En kaffebryggare!
SMÅ Barnkläder
Barnvagn?
Just det! Mia!
Igår var jag hos Mia och fikade i hennes nya lägenhet, och hon frågade mig: "Du har väl börjat skriva dagbok NU iallafall!?"
GAH?! Vaddå dagbok? Jag har ingenting att skriva!
ja, jag märker ingenting, mer än att jag varit trött fram till nu typ. äter mindre än vanligt, väger mindre än vanligt men med större mage. Kanske saker börjat hända snart... eller? :D haha! Nej men allvarligt talat tycker jag inte att jag har nåt att skriva.
Åh, en sak. Vårt dumma dumma sovrum, med den dumma dumma fondväggen.
eller... det är en skitfin svart mönstertapet (sån fluffig i plysch?) med blommönster. Grejen med den är att den går inte över hela väggen, utan den går bara där det är meningen att sängen skall stå. och i och med att vi skall ha in spjälsäng och allt sånt, så kommer vi inte att kunna ha sängen mitt för den där tapeten, och då kommer det bli kortslutning i hjärnan, om jag skall behöva titta på det där varje dag i evigheters amen, tills det inte behövs en spjälsäng längre. så det måste vi fasiken göra om... Det blir slitsamt... Men okej.. Det gör inget, för jag är inte så förtjust i kalla färger i sovrum. Men vi får väl se. Jag och Jörgen har lite, men bara liite problem att komma överens om färger på väggar. (vilket resulterade i att jag fick bestämma vardagsrummet, och han kontoret, när vi flyttade in, haha! :D)
Vi har lämnat in dammsugaren på lagning *gråter* TVÅ VECKOR sade de att det skulle ta. VI HAR KATT. Jaja, jag får väl gå över och Låna Markus dammsugare om jag saknar det så mycket... Så idag blir det Fika med Anna, Tok-Anna från Körka! Det blir mysigt, det var riktigt länge sen jag träffade henne! HOn kanske har läst Illussionen om Gud och kommit til insikt och skall tacka mig!? ....!!!! Nejdå. skojar bara, Jag bryr mig hemskt lite ifall folk är religiösa eller inte, "det är deras problem" som jag brukar säga. Det sade jag även till Jörgen häromdagen.
"Ja tänk Malin, om jag hade varit komminister, eller... kommunist" (Jag vet inte var det kom ifrån)
"jaa" svarade jag "Jag hade skitit lika mycket i det som jag skiter i att du är liberal"
Då skrattade han och tyckte jag var knäpp. Men det är ju han som är. Liberal vadfan...
Men tydligen går det att tycka om någon som håller på fel lag.
Vi har pratat om Politik och barn, och jag har hållit på att det fan inte skall diskuteras politik eller speglas inför våra barn. visst, det tränger ju igenom, men att svära åt borgarpacket, eller jävla kommunistsvin är farligt.
Jörgen håller med, men vi bägge inser ju också att min "alla skall vara kompisar ich vi skall hjälpa varandra" anda och Jörgens "själv är bäste dräng" anda kommer finnas där.
(Nu råkarjag veta att våra barn kommer att bli röda ändå, eftersom det är den rätta vägen att gå, så folk, ni behöver inte vara oroliga. Jag kommer inte att föda en kapitalist vid min barm!)
Fyfan va' bra sagt, Ja' tror ja' ska' skrive e bok.
Närå. Vi skall lära vårt barn kritiskt tänkande, sedan är det upp till barnet självt, när det är dags.
Fest med Bernt?
Jag vet inte vad som hände.
Malin + Bernt = lunch på Wilmas igår.
Helt plötsligt dyker nån Tjomme upp, som slår sig ner och verkar känna Bernt. Han har megaman tatuerad på underarmen och jag måste naturligtvis skryta med min Murray.
Vad sker?
Jag kan inte ta hela historien här, (eftersom jag insett att jag måste korta ner mina inlägg!) Men jag har nog inte skrattat så mycket tillsammans med två människor på evigheters amen.
Bernt och han Erik visade det sig att han hette, diskuterade någon människa jag inte hade en susning om vem det var.
Jag hörde orden "Timid, Dryg och Lund" och insåg att jag ju visste precis vem det var.
Är inte Timid och dryg två ord som SÄLLAN brukar beskriva samma person? JO!
När jag hävde ur mig min bild av personen inför dem, och den tycktes stämma, utbrast alltså det hysteriska skrattet!
Jaja, hur som helst. Erik verkade vara en hyvens kille, och bjöd in mig på fest (Bernt var redan självskriven tror jag)
Så javafan. Lite nytt folk passade bra den kvällen kände jag.
MEN VAD HÄNDER?!
Jag sitter och pratar med ett par tjejer och AD FÅR JAG HÖRA?
Man FÅR INTE HA en gravidblogg!!
VA!? Det har ju jag heeelt missat! Det var tydligen bara jobbiga människor som har det. Vafan? Är jag en jobbig människa utan självinsikt? HUR kan man missa att man inte får ha gravidblogg?
... Grejen är... Att jag tyckte att jag förklarade mig ur det rätt så bra.
Med hjälp av bloggen slipper jag ju att inför varje människa jag träffar, förklara samma saker. och alla slipper att höra mitt ält om vad jag är glad och lycklig och ledsen och gråtfärdig och mår illa och tappar matlusten och sexlust och allt var det kan tänkas vara. Jag fick nämligen känslan av att man troligen tyckte att man var lite märkvärdig om man har en blogg om sin mage liksom. Ja? det är inte direkt som att jag är den första gravida kvinnnan på jorden! Haha!
Men vadfan, folk kan säga vad de vill, och eftersom jag dels skriver hundra ggr fortare på datorn (hyyyssj, ja jag vetr att jag stavar ungefär 100 ggr sämre också) Så vill jag ändå föra mina anteckningar på datorn, och då kan jag väl lika gärna göra det så att folk kan ta del av det?
Jag vet inte, men det där om att det är rätt patetiskt med gravidblogg, det får man inte tro att jag tar på allvar, för folk i allmännhet, brukar förstå att jag inte är en sån som orkar bry mig/ lägga ner särskilt mycket energi på vad folk tycker och tänker om mig, på det viset.
Just det!
Kristin, Markus syster och hennes kille Figge, som skall ha barn i början av december (8e?) var på festen också! gud så mysigt! Det blev naturligtvis en massa tjat om bebisar och magar och skötbord och jox, så vi kanske inte var festens mitpunkt direkt! haha!Men det var som sagt riktigt härligt! De verkar så lyckliga över allt som händer och Kristin var så vacker i sin klänning och den söta magen!
Oj, det blev långt detta också!
Malin + Bernt = lunch på Wilmas igår.
Helt plötsligt dyker nån Tjomme upp, som slår sig ner och verkar känna Bernt. Han har megaman tatuerad på underarmen och jag måste naturligtvis skryta med min Murray.
Vad sker?
Jag kan inte ta hela historien här, (eftersom jag insett att jag måste korta ner mina inlägg!) Men jag har nog inte skrattat så mycket tillsammans med två människor på evigheters amen.
Bernt och han Erik visade det sig att han hette, diskuterade någon människa jag inte hade en susning om vem det var.
Jag hörde orden "Timid, Dryg och Lund" och insåg att jag ju visste precis vem det var.
Är inte Timid och dryg två ord som SÄLLAN brukar beskriva samma person? JO!
När jag hävde ur mig min bild av personen inför dem, och den tycktes stämma, utbrast alltså det hysteriska skrattet!
Jaja, hur som helst. Erik verkade vara en hyvens kille, och bjöd in mig på fest (Bernt var redan självskriven tror jag)
Så javafan. Lite nytt folk passade bra den kvällen kände jag.
MEN VAD HÄNDER?!
Jag sitter och pratar med ett par tjejer och AD FÅR JAG HÖRA?
Man FÅR INTE HA en gravidblogg!!
VA!? Det har ju jag heeelt missat! Det var tydligen bara jobbiga människor som har det. Vafan? Är jag en jobbig människa utan självinsikt? HUR kan man missa att man inte får ha gravidblogg?
... Grejen är... Att jag tyckte att jag förklarade mig ur det rätt så bra.
Med hjälp av bloggen slipper jag ju att inför varje människa jag träffar, förklara samma saker. och alla slipper att höra mitt ält om vad jag är glad och lycklig och ledsen och gråtfärdig och mår illa och tappar matlusten och sexlust och allt var det kan tänkas vara. Jag fick nämligen känslan av att man troligen tyckte att man var lite märkvärdig om man har en blogg om sin mage liksom. Ja? det är inte direkt som att jag är den första gravida kvinnnan på jorden! Haha!
Men vadfan, folk kan säga vad de vill, och eftersom jag dels skriver hundra ggr fortare på datorn (hyyyssj, ja jag vetr att jag stavar ungefär 100 ggr sämre också) Så vill jag ändå föra mina anteckningar på datorn, och då kan jag väl lika gärna göra det så att folk kan ta del av det?
Jag vet inte, men det där om att det är rätt patetiskt med gravidblogg, det får man inte tro att jag tar på allvar, för folk i allmännhet, brukar förstå att jag inte är en sån som orkar bry mig/ lägga ner särskilt mycket energi på vad folk tycker och tänker om mig, på det viset.
Just det!
Kristin, Markus syster och hennes kille Figge, som skall ha barn i början av december (8e?) var på festen också! gud så mysigt! Det blev naturligtvis en massa tjat om bebisar och magar och skötbord och jox, så vi kanske inte var festens mitpunkt direkt! haha!Men det var som sagt riktigt härligt! De verkar så lyckliga över allt som händer och Kristin var så vacker i sin klänning och den söta magen!
Oj, det blev långt detta också!
Tilde Tilde... och sanitär olägenhet
Samma dagen som Tilde kom hem från sjukhuset, låg hon i min famn nästan precis hela eftermiddagen/kvällen och tog det lugnt.Som jag skrev sist. Hon gick mest runt här hemma och raglade, men sen när jag tog upp henne i famnen, ville hon bara vila, så det gjorde vi. Jag och Tilde tittade på "En shopaholics bekännelser" Den var ganska kul tyckte jag. Konceptet för filmen är inte nytt. ioch storyn har vi sett ett par gånger innan, men en riktig "Chickflick"-film som Jörgen skulle ha sagt.
Tilde har varit väldigt lugn sedan operationen, och det håller ännu i sig. hon vill fortfarande hoppa högt upp, men då blir matte nervös och lyfter upp henne istället. Jag tror det sträcker i såret på magen nämligen.
Uffamejjen!
Så kontenta nr.1: Jag tycker synd om henne.
Kontenta nr.2: jag avskyr henne
förklaringen kommer nu.
Ända sedan hon flyttade in här så har hon verkligen ansträngt sig för att inte kissa på lådan. hon vill inte det. Hon kissar på det där gråa "brädet"(plastmatta modell tjockare) framför kattlådan istället. men okej. kattkiss blandat med klumpbildande kattsand (som Tilde och tobbe gemensamt sparkat ut från kattlådan) ... Jaja, jag glömde berätta. Det är ju inte så att TIlde inte KAN gå in på toaletten. Hon är ju bara alldeles för vrång för att göra det. Men okej, som sagt, det är inga problem. att Göra rent kattlådan och tvätta det där äckliga kattbrädet går an liksom. (förresten så är det inte ens jag som gör det längre, efterosm det är toxyplasmosis-bakterier (eller nåt sånt) i katters avföring, och dessa kan vara skadliga för barnet, så Jörgen älskade Jörgen gör rent kattlådan åt mig under omständigheterna)
OKEJ, HUR SOM HELST get to the point FFS Malin!! ;-)
Nu när Tilde blev könsmogen, började hon kissa ÖVERALLT.
Gick man hemifrån en liten stund, så var det kattkiss på någon ny plats.
Okej att hon gjort snedsteg i handfatet och i duschen ibland, men nu är det uppe på tvättstället, på Jörgens nytvättade t-shirtar.
På hyllplanen i garderoben, på golvet på toaletten, på golvet gärna i nåt hörn på kontoret osv osv... Det finns ingen ände på det.
Jag blir helt knäpp, och mitt hem känns som en sanitär olägenhet!
så i måndags hade jag bestämt mig för att ta en REJÄL ajaxkur här hemma, sagt och gjort. Dammtorkade allt, så det började anas en viss doft friskhet. MEEEEN, så dammsuger jag 4 av 5 rum (eller vad det nu är) och när jag kommer till vardagsrummet, så börjar dammsugaren låta och lukta som mammas gamla elvisp. (alla mammor har en elvisp som luktar så för upplysnings skull)
Så då upptäckte jag att det var ganksa mycket i dammsugarpåsen och tänkte. jaja, det är nog för att den är full och motorn får slita, så jag byter.
sekunden jag slänger påsen. inser jag att påsarna ju är slut. f*ck.
Köpte häromdagen, idag vaknade jag av doften av kattpiss och annat äckel.
Idag skall jag städa. Åså startar jag dammsugaren. den låter som en floffande helikopter, och då törs jag inte göra nåt ändå. Jga vill INTE paja vår nya "fina" dammsugare, så jag får helt enkelt.. hålla mig hemifrån. ;)
Nä, Nu skall jag laga cykelslang,SUCK! Sedan cykla in till stan med Bernt. Jag vet ju itne ens hur man byter cykelslang!
jaja.Det ordnar sig!
Långt inlägg detta, men jag skall börja hälla ättika överallt där hon kissar och hoppas på att hon ger fan, så hoppas vi på en förändring till det bättre! :)
Kram på er alla! nu MÅSTE jag laga cykel, så jag kan få mig abbonemang istället för kontantkort!
Tilde har varit väldigt lugn sedan operationen, och det håller ännu i sig. hon vill fortfarande hoppa högt upp, men då blir matte nervös och lyfter upp henne istället. Jag tror det sträcker i såret på magen nämligen.
Uffamejjen!
Så kontenta nr.1: Jag tycker synd om henne.
Kontenta nr.2: jag avskyr henne
förklaringen kommer nu.
Ända sedan hon flyttade in här så har hon verkligen ansträngt sig för att inte kissa på lådan. hon vill inte det. Hon kissar på det där gråa "brädet"(plastmatta modell tjockare) framför kattlådan istället. men okej. kattkiss blandat med klumpbildande kattsand (som Tilde och tobbe gemensamt sparkat ut från kattlådan) ... Jaja, jag glömde berätta. Det är ju inte så att TIlde inte KAN gå in på toaletten. Hon är ju bara alldeles för vrång för att göra det. Men okej, som sagt, det är inga problem. att Göra rent kattlådan och tvätta det där äckliga kattbrädet går an liksom. (förresten så är det inte ens jag som gör det längre, efterosm det är toxyplasmosis-bakterier (eller nåt sånt) i katters avföring, och dessa kan vara skadliga för barnet, så Jörgen älskade Jörgen gör rent kattlådan åt mig under omständigheterna)
OKEJ, HUR SOM HELST get to the point FFS Malin!! ;-)
Nu när Tilde blev könsmogen, började hon kissa ÖVERALLT.
Gick man hemifrån en liten stund, så var det kattkiss på någon ny plats.
Okej att hon gjort snedsteg i handfatet och i duschen ibland, men nu är det uppe på tvättstället, på Jörgens nytvättade t-shirtar.
På hyllplanen i garderoben, på golvet på toaletten, på golvet gärna i nåt hörn på kontoret osv osv... Det finns ingen ände på det.
Jag blir helt knäpp, och mitt hem känns som en sanitär olägenhet!
så i måndags hade jag bestämt mig för att ta en REJÄL ajaxkur här hemma, sagt och gjort. Dammtorkade allt, så det började anas en viss doft friskhet. MEEEEN, så dammsuger jag 4 av 5 rum (eller vad det nu är) och när jag kommer till vardagsrummet, så börjar dammsugaren låta och lukta som mammas gamla elvisp. (alla mammor har en elvisp som luktar så för upplysnings skull)
Så då upptäckte jag att det var ganksa mycket i dammsugarpåsen och tänkte. jaja, det är nog för att den är full och motorn får slita, så jag byter.
sekunden jag slänger påsen. inser jag att påsarna ju är slut. f*ck.
Köpte häromdagen, idag vaknade jag av doften av kattpiss och annat äckel.
Idag skall jag städa. Åså startar jag dammsugaren. den låter som en floffande helikopter, och då törs jag inte göra nåt ändå. Jga vill INTE paja vår nya "fina" dammsugare, så jag får helt enkelt.. hålla mig hemifrån. ;)
Nä, Nu skall jag laga cykelslang,SUCK! Sedan cykla in till stan med Bernt. Jag vet ju itne ens hur man byter cykelslang!
jaja.Det ordnar sig!
Långt inlägg detta, men jag skall börja hälla ättika överallt där hon kissar och hoppas på att hon ger fan, så hoppas vi på en förändring till det bättre! :)
Kram på er alla! nu MÅSTE jag laga cykel, så jag kan få mig abbonemang istället för kontantkort!
Tilde kastrerad! och... SÅ JÄVLA ONÖDIGT
I Morse lämnade jag Tilde på kastrering. Kastrering heter det på både tjejer och killar, och det betyder att man tar bort hela grejen, Steriliserar man, behåller man allt, men klipper kopplingarna så att säga.
... Oj så duktig jag är! (På att få det låta makabert) :-S
Jag har alltid tyckt att mammor som lämnar iväg sina barn till läkare som skall söva och operera barnet, (för barnets bästa) har känts lite fjantiga, men idag förstår jag alla dem. Jag klarade ju inte ens det med en katt!
Det var ju skitjobbigt att lämna henne bland främmande människor. Nu insåg jag vad viktigt det är att man känner sig trygg med personalen. att man känner att barnet/katten/vad det nu kan vara är trygg i deras händer. Det gjorde jag förvisso idag :)
Nu har jag precis hämtat hem min guldklimp, och konstaterat att hon är kalashög! hon vallar runt här hemma med stapplande steg, i alla de riktningar. Ibland stuper hon ibland vacklar hon men hela tiden ser hon jätteknäpp ut! :)
I all denna hysterin som vart med Tildes hämtande och oroande och när jag äntligen fick se henne så gråter hon, massor helt blöt i ögonen och ser sjuk ut. Jag stressad, skall hem och få lugna ner mig...
...
...
Backar in i en bil på parkeringen på djursjukhuset. FYFAAAN, Jag vill bara börja gråta. Det gjorde jag iofs också.
Jag gick in tillbaka, fick tag i han, vars bil det var, vi kollade på skadan, han tog mitt telefonnummer osv.
När jag åkte därifrån började jag tokgråta! Ringde Jörgen. Han blev ju säkert rädd att det hade hänt nåt med Tilde, när jag öppnar med orden "jag har varit på djursjukhuset nu och hämtat Tilde" gråtandes.
Det sista jag behöver är att betala en självrisk från nåt förbannade försäkringsbolag. Jag har helt jävla seriöst inte råd.
Kastrering,(dyrt) köp av kattmat, (dyrt) vindrutetorkarmotorn på förarsidan är trasig, (Dyrt? Billigt? Någon som råkar ha en liggandes till Golf2? )bebis i magen, (Någon som har alldeles för mycket barnkläder att ösa iväg?) skolstart, (kurslitteratur=dyrt)
Skattepengarna från Norge som verkade vara så mycket för bara en månad sen, verkar försvinna i tomma intet!
Skadan på biljävel var ju skitliten, så det var ingen fara så sett, vi märkte ingen repa i lacken, men den där understa plastbiten på bilen hade lossnat pyttelite. Fyfan för mig.
Så, nu tror jag att jag har tyckt synd om mig färdigt. Nu skall jag fundera en stund på barnen i afrika och fortsätta släktforska.
... Oj så duktig jag är! (På att få det låta makabert) :-S
Jag har alltid tyckt att mammor som lämnar iväg sina barn till läkare som skall söva och operera barnet, (för barnets bästa) har känts lite fjantiga, men idag förstår jag alla dem. Jag klarade ju inte ens det med en katt!
Det var ju skitjobbigt att lämna henne bland främmande människor. Nu insåg jag vad viktigt det är att man känner sig trygg med personalen. att man känner att barnet/katten/vad det nu kan vara är trygg i deras händer. Det gjorde jag förvisso idag :)
Nu har jag precis hämtat hem min guldklimp, och konstaterat att hon är kalashög! hon vallar runt här hemma med stapplande steg, i alla de riktningar. Ibland stuper hon ibland vacklar hon men hela tiden ser hon jätteknäpp ut! :)
I all denna hysterin som vart med Tildes hämtande och oroande och när jag äntligen fick se henne så gråter hon, massor helt blöt i ögonen och ser sjuk ut. Jag stressad, skall hem och få lugna ner mig...
...
...
Backar in i en bil på parkeringen på djursjukhuset. FYFAAAN, Jag vill bara börja gråta. Det gjorde jag iofs också.
Jag gick in tillbaka, fick tag i han, vars bil det var, vi kollade på skadan, han tog mitt telefonnummer osv.
När jag åkte därifrån började jag tokgråta! Ringde Jörgen. Han blev ju säkert rädd att det hade hänt nåt med Tilde, när jag öppnar med orden "jag har varit på djursjukhuset nu och hämtat Tilde" gråtandes.
Det sista jag behöver är att betala en självrisk från nåt förbannade försäkringsbolag. Jag har helt jävla seriöst inte råd.
Kastrering,(dyrt) köp av kattmat, (dyrt) vindrutetorkarmotorn på förarsidan är trasig, (Dyrt? Billigt? Någon som råkar ha en liggandes till Golf2? )bebis i magen, (Någon som har alldeles för mycket barnkläder att ösa iväg?) skolstart, (kurslitteratur=dyrt)
Skattepengarna från Norge som verkade vara så mycket för bara en månad sen, verkar försvinna i tomma intet!
Skadan på biljävel var ju skitliten, så det var ingen fara så sett, vi märkte ingen repa i lacken, men den där understa plastbiten på bilen hade lossnat pyttelite. Fyfan för mig.
Så, nu tror jag att jag har tyckt synd om mig färdigt. Nu skall jag fundera en stund på barnen i afrika och fortsätta släktforska.
v14 jag trodde tröttheten skulle gå över!
Men ack så fel man kan ha! Blir tokig på att vara trött! Måste bli bättre på att äta mina järntabletter. De skall tas 4 ggr per dag, vilket driver mig lite till vansinne, eftersom jag knappt kommer ihåg att borsta tänderna på morgonen, haha!
Du är på dag 99 av 280. (35,4%).
Du är i vecka 15.
Du har gått 14 fulla veckor och 0 fulla dagar (v14+0).
Ofta förefaller magen större och du och din omgivning kanske misstänker att du är längre gången.
JA!
I vecka 14 är kroppslängden 11,5 (huvud/stjärt).
Tillväxten går nu i en rasande fart och först i v.22 avtar denna tillväxtspurt.
Sköldkörteln producerar hormoner som är viktiga för tillväxten.
De yttre könsorganen syns och är helt utvecklade till flicka eller pojke nu i vecka 14.
pappa
Den värsta tröttheten hos den blivande mamman börjar gå över och suget efter en viss mat börjar. Helt plötsligt kan du upptäcka en vertikal linje på hennes mage. Den heter linea nigra och bleknar efter förlossningen.
Lite kul med att man kan börja få sug efter saker först nu. Om inte min yoghurtperiod var gravidcravings, då vet jag inte vad! Men det har i allafall så gott som gått över.
Nu MÅSTE Jag städa här hemma. Gud vad jag kastat saker runt mig i det senaste! Jörgen blir ju skogstokig på mig! (Och jag har fuull förståelse!)
Du är på dag 99 av 280. (35,4%).
Du är i vecka 15.
Du har gått 14 fulla veckor och 0 fulla dagar (v14+0).
Ofta förefaller magen större och du och din omgivning kanske misstänker att du är längre gången.
JA!
I vecka 14 är kroppslängden 11,5 (huvud/stjärt).
Tillväxten går nu i en rasande fart och först i v.22 avtar denna tillväxtspurt.
Sköldkörteln producerar hormoner som är viktiga för tillväxten.
De yttre könsorganen syns och är helt utvecklade till flicka eller pojke nu i vecka 14.
pappa
Den värsta tröttheten hos den blivande mamman börjar gå över och suget efter en viss mat börjar. Helt plötsligt kan du upptäcka en vertikal linje på hennes mage. Den heter linea nigra och bleknar efter förlossningen.
Lite kul med att man kan börja få sug efter saker först nu. Om inte min yoghurtperiod var gravidcravings, då vet jag inte vad! Men det har i allafall så gott som gått över.
Nu MÅSTE Jag städa här hemma. Gud vad jag kastat saker runt mig i det senaste! Jörgen blir ju skogstokig på mig! (Och jag har fuull förståelse!)
