Tankar
Jag skriver så mycket positiva saker här om bebisen och graviditeten och det känns som att många tror att "naiva jag" inte går igenom alla dessa vanliga tankar som dyker upp hos en förstagångs-havande (eller vad man nu skall säga)
Det gör jag! Tankarna snurrar i ett, och naturligtvis glädjs jag varje gång jag tänker på det, men inte alltid utan den där "orostanken" också. Missförstå mig rätt, jag är inte den som går och oroar mig för saker innan det har skett, jag tycker det är ett ganska dumt upplägg, men tankarna om hur livet blir i februari och hur allt kommer gå, dyker ju upp ibland. Det är stundom en skrämmande känsla, eftersom jag vet hur mycket jag kommer att bli isolerad från de närmsta vännerna t.ex. Men så tänker jag också, någon är alltid först, och en dag kommer vi alla vara på samma nivå och kanske man har mer förståelse för saker och ting då.
JärnJänget har nog väldigt svårt att förstå hur saker och ting ligger till och vad det är som håller på att hända. Jag är egentligen livrädd för att tappa bort kontakten med dem, men som jag nyss skrev, jag tror det kanske blir en "glapp" en stund, men sen återgår saker kanske när alla får barn och sånt. JJ är ju ändå de vänner jag haft allra längst och som har kommit att betyda mest för mig under alla år.
Men idag vart jag väldigt glad. Elin ringde och berättade att de skulle ut på krogen på lördag och frågade om jag ville med! Jaa! :) Jörgens bror, fru, barn, och Jörgens pappa kommer ju på lördag men på kvällen/natten har jag ju inget för mig :) Det gäller på något sätt att ta hand om den tid man har till förfogande. alltså... Utnyttja den till saker jag inte kommer kunna göra sen.
Herregud. . 26 -Är det möjligt?
14 veckor kvar... det är inte särskilt långt.. Åh, bök! Måste beställa barnvagn också!
NU till den STORA frågan!
Fasta eller rörliga framhjul?!
"Rörliga" bra. Nej jag vet inte. Vi har ju kikat på emmaljunga en del, och de är bra, men skit så klumpiga de är med fasta framhjul. Och vi finner ingen annan vettig stans där de t.ex. säljer brios vagnar, så de har vi inte kikat på alls.
den kan vara upp till 12 v leveranstid på emmaljunga. Ja det är ju nästan exakt vad vi har till förfogande?! Hjälp!
äh, uffamejjen!
Imorgon skall jag hjälpa en kurskamrat med en gammal metodtenta som jag Ehum, tror att jag hjälpa med.. Vi får väl se... :) så nu skall jag sätta mig och försöka begripa min egen tenta, hehe. cool
Över och ut!
Det gör jag! Tankarna snurrar i ett, och naturligtvis glädjs jag varje gång jag tänker på det, men inte alltid utan den där "orostanken" också. Missförstå mig rätt, jag är inte den som går och oroar mig för saker innan det har skett, jag tycker det är ett ganska dumt upplägg, men tankarna om hur livet blir i februari och hur allt kommer gå, dyker ju upp ibland. Det är stundom en skrämmande känsla, eftersom jag vet hur mycket jag kommer att bli isolerad från de närmsta vännerna t.ex. Men så tänker jag också, någon är alltid först, och en dag kommer vi alla vara på samma nivå och kanske man har mer förståelse för saker och ting då.
JärnJänget har nog väldigt svårt att förstå hur saker och ting ligger till och vad det är som håller på att hända. Jag är egentligen livrädd för att tappa bort kontakten med dem, men som jag nyss skrev, jag tror det kanske blir en "glapp" en stund, men sen återgår saker kanske när alla får barn och sånt. JJ är ju ändå de vänner jag haft allra längst och som har kommit att betyda mest för mig under alla år.
Men idag vart jag väldigt glad. Elin ringde och berättade att de skulle ut på krogen på lördag och frågade om jag ville med! Jaa! :) Jörgens bror, fru, barn, och Jörgens pappa kommer ju på lördag men på kvällen/natten har jag ju inget för mig :) Det gäller på något sätt att ta hand om den tid man har till förfogande. alltså... Utnyttja den till saker jag inte kommer kunna göra sen.
Herregud. . 26 -Är det möjligt?
14 veckor kvar... det är inte särskilt långt.. Åh, bök! Måste beställa barnvagn också!
NU till den STORA frågan!
Fasta eller rörliga framhjul?!
"Rörliga" bra. Nej jag vet inte. Vi har ju kikat på emmaljunga en del, och de är bra, men skit så klumpiga de är med fasta framhjul. Och vi finner ingen annan vettig stans där de t.ex. säljer brios vagnar, så de har vi inte kikat på alls.
den kan vara upp till 12 v leveranstid på emmaljunga. Ja det är ju nästan exakt vad vi har till förfogande?! Hjälp!
äh, uffamejjen!
Imorgon skall jag hjälpa en kurskamrat med en gammal metodtenta som jag Ehum, tror att jag hjälpa med.. Vi får väl se... :) så nu skall jag sätta mig och försöka begripa min egen tenta, hehe. cool
Över och ut!
Massa massa myspys!! V.26!
Massa massa myspys!
Min helg har varit så fiiin! Ja, jag vet att det är tisdag idag, men jag har haft så fullt upp!
Från och med denna vecka följer din barnmorska livmoderns tillväxt genom att mäta avståndet från blygdbenet till livmoderns högsta punkt, symfys-fundus-måttet (förkortas i din journal SF-mått). Måtten kryssas in på en kurva i din journal, man får ett så kallat gravidogram.
Jajjemensan! i måndags var vi hos barnmorskan. Jörgen hade inte fått en blunds sömn, så han var trött som ett monster, men han överlevde. Då mättes magen, och allt såg normalt ut sade hon, Jag ligger nästan precis i mitten av den fina kurvan hon har på min journal. Gr8! Jag frågade även om min vikt, hur det egentligen var med den... Jag har trots allt gått ner de där kilona jag gick upp på sjukhuset. Så nu väger jag fortfarande två kilo mindre än vid "invägningen" första gången hos BM.
Hon sade att det ju inte tillhör det vanliga men så länge jag äter normalt och inte känner mig sjuk, så är allt bra! Dåär jag nöjd. Och jag menar, det är ju som jag spekulerar lite om, det är ju inte så att jag är undernärd från början utan det finns ju några kilo att ta av, vilket ju gör att det inte går någon nöd på oss, som det är. Men detvar ändå skönt att få det bekräftat av någon som kan!
Den här bilden visar ganska bra hur rutinerna ser ut kring besök hos BM, och som det ser ut, kommer jag följa den relativt till punkt och pricka... hmm, förutom Ultraljud II, det tror jag inte finns här om det inte är nödvändigt av en eller annan anledning.
"Idag räknar man med att gränsen för att barnet ska kunna överleva utanför livmodern ligger mellan 22-23 fullgångna veckor. Därefter ökar chansen för barnet att överleva för varje dag och dramatiskt från vecka till vecka."
Herregud! Man kan väl knappt tro att det är sant?
Nu skall min bebis ligga och gotta till sig och växa frodas och njuta av att simma runt och sparka mamma på revbenet ordentligt och länge, innan någon dum förlossning skall komma och förstöra för den, så det är inget jag oroar mig alls för. Allt med graviditeten känns toppen och nu har jag börjat känna pyret även när jag sitter ner. Förut kände jag ju bara när jag låg ner, men nu alltså känns det lite oftare ändå :) Det syns faktiskt också om jag ligger ner att det putar ut, om man vet var man skall titta :)
"Barnmorskan lyssnar alltid på barnets hjärtat och räknar hjärtslagen, numer med doptone. Det gör att både du och blivande pappan själv kan höra hjärtljuden." Det gjorde vi i måndags! Och vad sker? Malin börjar naturligtvis att gråta! Haha! Tokmajja! Men det känns verkligen så fantastiskt att höra en annan människas hjärtljud, och inte vilken människas som helst utan vårt barns! Mitt och Jörgens barn. Är inte barn mirakel?
"I vecka 26 är medelkroppslängden 35 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 900 gr. Huvudets omkrets är nästan 25 cm."
Bebisen är ett mjölkpaket! och 35 cm lång! ett A4-papper är cirka 30 cm långt, så det är ca 5 cm längre än det!
Nu kan du få din nattsömn störd. Barnet har vuxit och kan ge värk i ryggen hos den blivande mamman, det blir jobbigt att hitta en skön sovställning. Använd kuddar på lämpliga ställen till exempel mellan knäna då hon ligger på sidan. Prova er fram!
I lördags hade vi en softisch dag, minns egentligen inte så mycket vad som hände, men när det led mot kvällen var jag ju i allafall bjuden till Kristin på gravidmiddag. Vi skulle ha varit minst 3, men det blev visst bara jag och Kristin för den 3e hade visst natten till lördag fött! Gratulerar till henne! Men helt galet mysigt hade vi och vi pratade så jag tror vi kunde suttit där fortfarande och pratat. GUD så gott det var med köttfärslimpa! Så nu vet ni vad ni skall bjuda mig på, om ni vill lura hem mig till er! Det började bli pinsamt, så mkt åt jag! :D Men som sagt, bjuder man på god mat, får man skylla sig själv! :) Tack än en gång Kristin, det var verkligen superdupermys och jag bjuder gärna snart tillbaka!
Jo just det!
På söndagen kom ju mamma! Jättehärligt att hon tittade förbi. Hon kom med tallris till mig, som vi satte iordning i balkonglådorna, så det ser sådär fluffigt och sött ut! Egentligen, hade jag velat ha såna där små små små små pyttesmå lampor i riset också, men det går inte för jag har ingen ström på balkongen :(
Jag har ju tidigare skrivit om alla mina bekymmer med att komma till ro här hemma. sovrummet är för trångt och fondtapeten är i vägen, städskåpet är på 3 olika ställen, kläderna är på ännu fler ställen, och ingenting är i organisation.
På söndgaen jobbade ju Jörgen tillsammans med några fler på CashIT så jag åkte dit med paj vid 4 snåret på eftermiddagen. Vi åt, och helt pltsligt kom jag på lösningen.
Ringa Jessica - Ringa Bernt - spurta till Ikea - handla två byråar och kånka ut dem i bilen. PERFA!
Hem montera hela söndagkvällen, och måndagsdagen. YES, jag tror detta kommer blir skitbra!
- Kateterkrångel
- Uppsatsskrivande
- Metodföreläsningar som suger.
Är saker jag jag skall skriva om men som jag inte orkar skriva om nu.
Hejsvejs och godnatt.
Jörgen har precis skrivit ett tilläggsprogram till CashIT som skriver ut streckkoder mer "för att det är kul" än att han måste.. nu, ganska precist 5 timmar senare, har han lyckats få ut de första lapparna....
Som sagt, vet ni folk som vill ha ett kassasystem som fungerar i vått och torrt, och där saker är genuint gjorda, så rekomenderar jag CashIT...
KAPITULERAA!
"Like"
*Klicka*
;)
Min helg har varit så fiiin! Ja, jag vet att det är tisdag idag, men jag har haft så fullt upp!
Från och med denna vecka följer din barnmorska livmoderns tillväxt genom att mäta avståndet från blygdbenet till livmoderns högsta punkt, symfys-fundus-måttet (förkortas i din journal SF-mått). Måtten kryssas in på en kurva i din journal, man får ett så kallat gravidogram.
Jajjemensan! i måndags var vi hos barnmorskan. Jörgen hade inte fått en blunds sömn, så han var trött som ett monster, men han överlevde. Då mättes magen, och allt såg normalt ut sade hon, Jag ligger nästan precis i mitten av den fina kurvan hon har på min journal. Gr8! Jag frågade även om min vikt, hur det egentligen var med den... Jag har trots allt gått ner de där kilona jag gick upp på sjukhuset. Så nu väger jag fortfarande två kilo mindre än vid "invägningen" första gången hos BM.
Hon sade att det ju inte tillhör det vanliga men så länge jag äter normalt och inte känner mig sjuk, så är allt bra! Dåär jag nöjd. Och jag menar, det är ju som jag spekulerar lite om, det är ju inte så att jag är undernärd från början utan det finns ju några kilo att ta av, vilket ju gör att det inte går någon nöd på oss, som det är. Men detvar ändå skönt att få det bekräftat av någon som kan!
Den här bilden visar ganska bra hur rutinerna ser ut kring besök hos BM, och som det ser ut, kommer jag följa den relativt till punkt och pricka... hmm, förutom Ultraljud II, det tror jag inte finns här om det inte är nödvändigt av en eller annan anledning.
"Idag räknar man med att gränsen för att barnet ska kunna överleva utanför livmodern ligger mellan 22-23 fullgångna veckor. Därefter ökar chansen för barnet att överleva för varje dag och dramatiskt från vecka till vecka."
Herregud! Man kan väl knappt tro att det är sant?
Nu skall min bebis ligga och gotta till sig och växa frodas och njuta av att simma runt och sparka mamma på revbenet ordentligt och länge, innan någon dum förlossning skall komma och förstöra för den, så det är inget jag oroar mig alls för. Allt med graviditeten känns toppen och nu har jag börjat känna pyret även när jag sitter ner. Förut kände jag ju bara när jag låg ner, men nu alltså känns det lite oftare ändå :) Det syns faktiskt också om jag ligger ner att det putar ut, om man vet var man skall titta :)
"Barnmorskan lyssnar alltid på barnets hjärtat och räknar hjärtslagen, numer med doptone. Det gör att både du och blivande pappan själv kan höra hjärtljuden." Det gjorde vi i måndags! Och vad sker? Malin börjar naturligtvis att gråta! Haha! Tokmajja! Men det känns verkligen så fantastiskt att höra en annan människas hjärtljud, och inte vilken människas som helst utan vårt barns! Mitt och Jörgens barn. Är inte barn mirakel?
"I vecka 26 är medelkroppslängden 35 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 900 gr. Huvudets omkrets är nästan 25 cm."
Bebisen är ett mjölkpaket! och 35 cm lång! ett A4-papper är cirka 30 cm långt, så det är ca 5 cm längre än det!
Nu kan du få din nattsömn störd. Barnet har vuxit och kan ge värk i ryggen hos den blivande mamman, det blir jobbigt att hitta en skön sovställning. Använd kuddar på lämpliga ställen till exempel mellan knäna då hon ligger på sidan. Prova er fram!
I lördags hade vi en softisch dag, minns egentligen inte så mycket vad som hände, men när det led mot kvällen var jag ju i allafall bjuden till Kristin på gravidmiddag. Vi skulle ha varit minst 3, men det blev visst bara jag och Kristin för den 3e hade visst natten till lördag fött! Gratulerar till henne! Men helt galet mysigt hade vi och vi pratade så jag tror vi kunde suttit där fortfarande och pratat. GUD så gott det var med köttfärslimpa! Så nu vet ni vad ni skall bjuda mig på, om ni vill lura hem mig till er! Det började bli pinsamt, så mkt åt jag! :D Men som sagt, bjuder man på god mat, får man skylla sig själv! :) Tack än en gång Kristin, det var verkligen superdupermys och jag bjuder gärna snart tillbaka!
Jo just det!
På söndagen kom ju mamma! Jättehärligt att hon tittade förbi. Hon kom med tallris till mig, som vi satte iordning i balkonglådorna, så det ser sådär fluffigt och sött ut! Egentligen, hade jag velat ha såna där små små små små pyttesmå lampor i riset också, men det går inte för jag har ingen ström på balkongen :(
Jag har ju tidigare skrivit om alla mina bekymmer med att komma till ro här hemma. sovrummet är för trångt och fondtapeten är i vägen, städskåpet är på 3 olika ställen, kläderna är på ännu fler ställen, och ingenting är i organisation.
På söndgaen jobbade ju Jörgen tillsammans med några fler på CashIT så jag åkte dit med paj vid 4 snåret på eftermiddagen. Vi åt, och helt pltsligt kom jag på lösningen.
Ringa Jessica - Ringa Bernt - spurta till Ikea - handla två byråar och kånka ut dem i bilen. PERFA!
Hem montera hela söndagkvällen, och måndagsdagen. YES, jag tror detta kommer blir skitbra!
- Kateterkrångel
- Uppsatsskrivande
- Metodföreläsningar som suger.
Är saker jag jag skall skriva om men som jag inte orkar skriva om nu.
Hejsvejs och godnatt.
Jörgen har precis skrivit ett tilläggsprogram till CashIT som skriver ut streckkoder mer "för att det är kul" än att han måste.. nu, ganska precist 5 timmar senare, har han lyckats få ut de första lapparna....
Som sagt, vet ni folk som vill ha ett kassasystem som fungerar i vått och torrt, och där saker är genuint gjorda, så rekomenderar jag CashIT...
KAPITULERAA!
"Like"
*Klicka*
;)
Någon som vill köpa fin bil?
Helt underbar bil, men nu vankas kombi!
Vår fina Jörgen-skötta Passat sedan -06.
Den har alla tekniska detaljer som finns och några till och ligger som en smäck på vägen. inbyggd GPS och allt tokeri man kan tänka sig.
Sprid gärna annonsen om ni vet någon som kan vara intresserad (ja, jag berättar detta för alla mina.... 3 besökare! :D)
http://www.blocket.se/vi/24256787.htm
Vår fina Jörgen-skötta Passat sedan -06.
Den har alla tekniska detaljer som finns och några till och ligger som en smäck på vägen. inbyggd GPS och allt tokeri man kan tänka sig.
Sprid gärna annonsen om ni vet någon som kan vara intresserad (ja, jag berättar detta för alla mina.... 3 besökare! :D)
http://www.blocket.se/vi/24256787.htm
Någon som vill köpa fin bil?
Helt underbar bil, men nu vankas kombi!
Vår fina Jörgen-skötta Passat sedan -06.
Den har alla tekniska detaljer som finns och några till och ligger som en smäck på vägen. inbyggd GPS och allt tokeri man kan tänka sig.
Sprid gärna annonsen om ni vet någon som kan vara intresserad (ja, jag berättar detta för alla mina.... 3 besökare! :D)
http://www.blocket.se/vi/24256787.htm
Vår fina Jörgen-skötta Passat sedan -06.
Den har alla tekniska detaljer som finns och några till och ligger som en smäck på vägen. inbyggd GPS och allt tokeri man kan tänka sig.
Sprid gärna annonsen om ni vet någon som kan vara intresserad (ja, jag berättar detta för alla mina.... 3 besökare! :D)
http://www.blocket.se/vi/24256787.htm
Strömavbrott, kommer inte till ro, vaccination
Strömavbrott
Idag var strömmen borta i 2½ timma i hela västra Karlstad på grund av någon Generator eller nåt sånt på Henstad. Jag var hemma hos Markus och Jessica och rätt var det var slocknade hela lägenheten. Vi trodde att det var en propp som gått, och duktiga kvinnor som vi är skuttar vi med en ficklampa iväg till proppskåpet och konstaterar att allt ser okej ut.
(Det är inte alla lägenheter man behöver ficklampa för att navigera sig på dagtid med, men det behöver man i Markus lägenhet, den har typ 3 fönster och är uppbyggd som en labyrint)
Doktorer
Så när jag kvart över 11 skulle vara hos distriktsköterskan för att lägga om ingångshålet för stomin, var de helt handfallna där. anmälan i reception gjordes påett vitt ark och inte ens kölapparna fungerade efterosm de visas fram på en elektrisk display, fick receptionisten ropa ut numrena.
Malin stormtrivdes! Tänk om detta kunde vara i en vecka eller så. Att få perspektiv på tillvaron är viktiga saker.
Väl inne hos sköterskan bad hon om ursäkt och undrade vad jag ville ha hjälp med. Det kändes lite som att vara tillbaka i tiden. Mysigt! HOn lade en beställning på en massa tillbehör jag behöver och detta fick också göras på a4ark så jag hoppas det inte tappas bort. Direkt efter omläggningen sprang jag vidare till nästa hållplats och det var BM som skulle stickas. Vaccinationen cirkulerar nu i min kropp, mums säger kroppen!
Visste ni att gravida är en högriskgrupp på grund av dels sänkt immunförsvar, men även på grund av sänkt lungkapacitet?
kommer inte till ro
Jag blir vansinnig! Ingenting är som jag vill här hemma. Jag får inte ro i kroppen.
Idag var jag tvungen att omorganisera hela garderoben eftersom jag anser att vårat system är helt värdelöst. ingen ordning på saker och det är bara rot överallt, det driver mig till vansinne! Inget system riktigt, vilket jag tycker är hemskt.
Så idag fixade jag och dolade och jag tror det bev lite bättre iaf. Troligen får jag väl någon fix idé om någon dag igen att det är nåt annat som måste tas itu med..
Jag och Jessica klippte iallafall ner tomaterna och physalisen på balkongen idag, jösses så tomt det vart! Men vi satt där och smaskade i oss de sista godbitarna som fanns, och jösses så gott det är med physalis! MUMS!
Idag konstaterade vi även att bageriet här på gruvplan säljer krämbullar 5 för 20,- riktigt läckert. Goda var de också!
Idag fick jag ett kattutlåtande av Tilde också gällande min sång. Det var ett dåligt utlåtande.
Jag lade mig ner för att vila en stund på soffan, i väntan på Jessica, och låg då och sjön till Genesis. Tilde blir helt ryckig i kroppen och kommer fram till mig, och med huvudet halvvägs ner i min hals mjauar hon det värsta avgrundmajuet jag hört nångång! Hon verkade uppriktigt rädd för mig. Jag borde kanske lägga ner min sångkarriär tillochmed på hemmaplan med endast katterna som åhörare!
Jörgen räknade ut här om dagen att han sedan i Januari har arbetat cirka 450 övertidstimmar, vilket i runda slängar är en hel veckas övertid varje månad. Det skrämmer mig och gör mig orolig. Både igår och idag har han varit på jobbet i 12 timmar, och gissa vad han gör nu? Jobbar. Jag kan inte för mitt liv begripa hur han orkar, men han är en arbetsmyra och jobbar alltid mycket, men inte såhär. Det som gör mig orolig är att han inte riktigt hänger med på saker jag upplyser honom om, eller som vi pratar om. Det är som bortblåst att jag berättat saker för honom väldigt ofta, vilket är ett tidigt tecken till utbrändhet. Jag frågar honom hur allt är men allt är ju hela tiden bra, stönig som en gris.
Uh, men men, snart är den här skiten över och han har sagt att när det är dags för baby kommer han att ta ut de där 10 dagarna och bara njuta av "ledigheten" Men vi får väl se hur allt går med firman då.
Henrik min kära bror ringde förut också och berättade att de hade forskat färdigt på cancern han äntligen blivit av med, och det verkar vara genetiskt, men att sannolikheten att jag skall ha det är liten eftersom varken mamma eller pappa har fått nåt. Så det skulle nog komma nån remiss eller så, och det finns ju ingenting de skulle gå in och titta på nu när jag är gravid ändå, och eftersom vi mår bra, finns heller ingen anledning, så vi tar hela renoveringen av min kropp när liten tittat ut!
Nu tror jag att jag och min älskade skall ta och gå och lägga oss framför tv'n och titta på ett avsnitt Dexter. Tokigt så bra den serien är, och Bernt berättade häromdagen att avsnittet tydligen är galet spännande!
Åh! Förresten! På lördag har jag fått en inbjudan på gravidkväll hos Markus syster Kristin på Hammarö! längtar som fasiken! Då skall det ätas lite mat och tjocka oss hela kvällen! Skall bli superdupermysigt!
Kram på er!
Idag var strömmen borta i 2½ timma i hela västra Karlstad på grund av någon Generator eller nåt sånt på Henstad. Jag var hemma hos Markus och Jessica och rätt var det var slocknade hela lägenheten. Vi trodde att det var en propp som gått, och duktiga kvinnor som vi är skuttar vi med en ficklampa iväg till proppskåpet och konstaterar att allt ser okej ut.
(Det är inte alla lägenheter man behöver ficklampa för att navigera sig på dagtid med, men det behöver man i Markus lägenhet, den har typ 3 fönster och är uppbyggd som en labyrint)
Doktorer
Så när jag kvart över 11 skulle vara hos distriktsköterskan för att lägga om ingångshålet för stomin, var de helt handfallna där. anmälan i reception gjordes påett vitt ark och inte ens kölapparna fungerade efterosm de visas fram på en elektrisk display, fick receptionisten ropa ut numrena.
Malin stormtrivdes! Tänk om detta kunde vara i en vecka eller så. Att få perspektiv på tillvaron är viktiga saker.
Väl inne hos sköterskan bad hon om ursäkt och undrade vad jag ville ha hjälp med. Det kändes lite som att vara tillbaka i tiden. Mysigt! HOn lade en beställning på en massa tillbehör jag behöver och detta fick också göras på a4ark så jag hoppas det inte tappas bort. Direkt efter omläggningen sprang jag vidare till nästa hållplats och det var BM som skulle stickas. Vaccinationen cirkulerar nu i min kropp, mums säger kroppen!
Visste ni att gravida är en högriskgrupp på grund av dels sänkt immunförsvar, men även på grund av sänkt lungkapacitet?
kommer inte till ro
Jag blir vansinnig! Ingenting är som jag vill här hemma. Jag får inte ro i kroppen.
Idag var jag tvungen att omorganisera hela garderoben eftersom jag anser att vårat system är helt värdelöst. ingen ordning på saker och det är bara rot överallt, det driver mig till vansinne! Inget system riktigt, vilket jag tycker är hemskt.
Så idag fixade jag och dolade och jag tror det bev lite bättre iaf. Troligen får jag väl någon fix idé om någon dag igen att det är nåt annat som måste tas itu med..
Jag och Jessica klippte iallafall ner tomaterna och physalisen på balkongen idag, jösses så tomt det vart! Men vi satt där och smaskade i oss de sista godbitarna som fanns, och jösses så gott det är med physalis! MUMS!
Idag konstaterade vi även att bageriet här på gruvplan säljer krämbullar 5 för 20,- riktigt läckert. Goda var de också!
Idag fick jag ett kattutlåtande av Tilde också gällande min sång. Det var ett dåligt utlåtande.
Jag lade mig ner för att vila en stund på soffan, i väntan på Jessica, och låg då och sjön till Genesis. Tilde blir helt ryckig i kroppen och kommer fram till mig, och med huvudet halvvägs ner i min hals mjauar hon det värsta avgrundmajuet jag hört nångång! Hon verkade uppriktigt rädd för mig. Jag borde kanske lägga ner min sångkarriär tillochmed på hemmaplan med endast katterna som åhörare!
Jörgen räknade ut här om dagen att han sedan i Januari har arbetat cirka 450 övertidstimmar, vilket i runda slängar är en hel veckas övertid varje månad. Det skrämmer mig och gör mig orolig. Både igår och idag har han varit på jobbet i 12 timmar, och gissa vad han gör nu? Jobbar. Jag kan inte för mitt liv begripa hur han orkar, men han är en arbetsmyra och jobbar alltid mycket, men inte såhär. Det som gör mig orolig är att han inte riktigt hänger med på saker jag upplyser honom om, eller som vi pratar om. Det är som bortblåst att jag berättat saker för honom väldigt ofta, vilket är ett tidigt tecken till utbrändhet. Jag frågar honom hur allt är men allt är ju hela tiden bra, stönig som en gris.
Uh, men men, snart är den här skiten över och han har sagt att när det är dags för baby kommer han att ta ut de där 10 dagarna och bara njuta av "ledigheten" Men vi får väl se hur allt går med firman då.
Henrik min kära bror ringde förut också och berättade att de hade forskat färdigt på cancern han äntligen blivit av med, och det verkar vara genetiskt, men att sannolikheten att jag skall ha det är liten eftersom varken mamma eller pappa har fått nåt. Så det skulle nog komma nån remiss eller så, och det finns ju ingenting de skulle gå in och titta på nu när jag är gravid ändå, och eftersom vi mår bra, finns heller ingen anledning, så vi tar hela renoveringen av min kropp när liten tittat ut!
Nu tror jag att jag och min älskade skall ta och gå och lägga oss framför tv'n och titta på ett avsnitt Dexter. Tokigt så bra den serien är, och Bernt berättade häromdagen att avsnittet tydligen är galet spännande!
Åh! Förresten! På lördag har jag fått en inbjudan på gravidkväll hos Markus syster Kristin på Hammarö! längtar som fasiken! Då skall det ätas lite mat och tjocka oss hela kvällen! Skall bli superdupermysigt!
Kram på er!
Ett sista tyck-synd-om-mig-inlägg
Fyfan i helvete säger jag till den här skiten.
Mitt revben krånglar och det har det gjort i flera år. Men aldrig så mycket som det gör nu!
10 av 12 timmar gör det ont. det är som att det "skaver" inuti mig, och det finns inget sätt att undvika det. Enda räddningen är att ligga ner, det suger.
Det -som grädde på moset, på all förbannade njurbäckenshärke!
Aldrig i hela mitt liv har jag varit begränsad i vad jag kan göra och vad jag orkar göra. Allt har hela tiden handlat om lathet. jag är för trött för att orka göra detta-symptomen.
Men NU! Hur ser mitt liv ut nu?
Jo! Jag kan ha HUR mycket energi som helst (vilket jag ju har, eftersom jag inte är sjuk längre) MEN! Ju mer jag jobbar fysiskt med kroppen, ju ondare får jag! Och att ha ont i kroppen, är bannemig slitsamt!
Jag märkte detta igår, för igår mådde jag hur himla underbart toppen som helst, och jag var full i fan och skulle fixa och dola här hemma. När eftermiddagen kom och Jörgen kom hem från jobbet... Jag var så slut! Arg och grinig och ont i hela högersidan av kroppen.
Ilskan och frustrationen byggs ju upp när man hela tiden märker att något arbetar i raka motsatt riktning som en själv.
Så snälla ni, om jag är arg och ledsen och sur på er, tro mig inte! Jag är inte arg på någon annan.
tyvärr drabbar det ju alla andra, men jag skall försöka att inte gnälla för mycket!
Idag ringde barnmorskan och ville att jag skulle komma in och vaccinera mig. Jag berättade för henne att jag nte fått tag i min läkare på urologen så jag vet inte om det är okej att jag tar vaccinet. Honm bad mig ringa och kolla upp detta, vilket jag gladeligen gjort, om det inte var så att det inte fanns en sportmässa att få tag i någon där förrn tisigast 08,00 imorgon. för då öppnar telefontiden igen.. SUCK!
BM ville att jag skulle komma in idag klockan 14 och ta vaccinet för hon hade fått ett meddelande från sin chef att vaccinet som finns nu, är ämnat för gravida, och det skall vara i de gravidas kroppar NU! (det är tydligen nån gravid som gått och blivit smittad.)
Så hon lät mycket angelägen och ville att jag genast skulle komma in, men eftersom jag inte fick tag i någon som kunde uttala sig om min situation, pratade jag in ett meddelande på hennes telefonsvarare, men hon har inte ringt tillbaka.
Hur som helst skall jag ju dit imorgon och lägga om ingångshålet (som f.övr ser SÅDÄR trevligt ut) inte så bra kanske...
Jaja, vi får se vad de säger när jag kommer!
Huskelapp!: beställa equip till stomin.
Pyelostomi är ett annat ord för nefrostomi som jag tror sjukvården är mer bekant med apropå inget.
NU blire pajbak. Bernt kommer snart och håller mig sällskap också. Trevligt :)
Kjam!
Mitt revben krånglar och det har det gjort i flera år. Men aldrig så mycket som det gör nu!
10 av 12 timmar gör det ont. det är som att det "skaver" inuti mig, och det finns inget sätt att undvika det. Enda räddningen är att ligga ner, det suger.
Det -som grädde på moset, på all förbannade njurbäckenshärke!
Aldrig i hela mitt liv har jag varit begränsad i vad jag kan göra och vad jag orkar göra. Allt har hela tiden handlat om lathet. jag är för trött för att orka göra detta-symptomen.
Men NU! Hur ser mitt liv ut nu?
Jo! Jag kan ha HUR mycket energi som helst (vilket jag ju har, eftersom jag inte är sjuk längre) MEN! Ju mer jag jobbar fysiskt med kroppen, ju ondare får jag! Och att ha ont i kroppen, är bannemig slitsamt!
Jag märkte detta igår, för igår mådde jag hur himla underbart toppen som helst, och jag var full i fan och skulle fixa och dola här hemma. När eftermiddagen kom och Jörgen kom hem från jobbet... Jag var så slut! Arg och grinig och ont i hela högersidan av kroppen.
Ilskan och frustrationen byggs ju upp när man hela tiden märker att något arbetar i raka motsatt riktning som en själv.
Så snälla ni, om jag är arg och ledsen och sur på er, tro mig inte! Jag är inte arg på någon annan.
tyvärr drabbar det ju alla andra, men jag skall försöka att inte gnälla för mycket!
Idag ringde barnmorskan och ville att jag skulle komma in och vaccinera mig. Jag berättade för henne att jag nte fått tag i min läkare på urologen så jag vet inte om det är okej att jag tar vaccinet. Honm bad mig ringa och kolla upp detta, vilket jag gladeligen gjort, om det inte var så att det inte fanns en sportmässa att få tag i någon där förrn tisigast 08,00 imorgon. för då öppnar telefontiden igen.. SUCK!
BM ville att jag skulle komma in idag klockan 14 och ta vaccinet för hon hade fått ett meddelande från sin chef att vaccinet som finns nu, är ämnat för gravida, och det skall vara i de gravidas kroppar NU! (det är tydligen nån gravid som gått och blivit smittad.)
Så hon lät mycket angelägen och ville att jag genast skulle komma in, men eftersom jag inte fick tag i någon som kunde uttala sig om min situation, pratade jag in ett meddelande på hennes telefonsvarare, men hon har inte ringt tillbaka.
Hur som helst skall jag ju dit imorgon och lägga om ingångshålet (som f.övr ser SÅDÄR trevligt ut) inte så bra kanske...
Jaja, vi får se vad de säger när jag kommer!
Huskelapp!: beställa equip till stomin.
Pyelostomi är ett annat ord för nefrostomi som jag tror sjukvården är mer bekant med apropå inget.
NU blire pajbak. Bernt kommer snart och håller mig sällskap också. Trevligt :)
Kjam!
Återställd!
Idag är första dagen jag inte känner mig bättre än dagen innan, så nu är jag nog så frisk jag kommer bli tills allt detta är över.
Det är verkligen skittråkigt, för jag är ju inte återställd, utan jag känner av njuren i varje djupt andetag jag drar och varje rörelse, men men. Nu vet jag spelreglerna och alltså... Det komemr inte att bli några som helst bekymmer att leva med i 3 månader, Så jäkla ont gör det inte, det är bara ett irriterande jävla gnagande hela tiden och att det hugger till ibland.
Fann förresten en jekligt bra bild.
Jag tycker den talar för dig själv.
Imorgon åker vi till Motala, och jag är trött som en kamel.
Jörgens bror Tommy fyller år så vi skall bara åka ner över dagen och hälsa på.
Vi stannar även till i Askersund en tur på vägen ner, och plockar upp honom på vägen till Tommy, så firar vi alla tillsammans! :)
SÅ nu tänker jag kapitulera eftersom min kära pappa höll sitt löfte från gårdagen och ringde och väckte mig i min planerade ljuva sovmorgon med att vänligt berätta att han skulle vara utanför på min parkering 20 minuter senare. (Jag skulle köra honom till stan)
Det kändes en aningens tungt, men vad fåglarna, det kanske börjar bli dags att härdas lite? :)
Godnatt och kramisar!
Det är verkligen skittråkigt, för jag är ju inte återställd, utan jag känner av njuren i varje djupt andetag jag drar och varje rörelse, men men. Nu vet jag spelreglerna och alltså... Det komemr inte att bli några som helst bekymmer att leva med i 3 månader, Så jäkla ont gör det inte, det är bara ett irriterande jävla gnagande hela tiden och att det hugger till ibland.
Fann förresten en jekligt bra bild.
Jag tycker den talar för dig själv.
Imorgon åker vi till Motala, och jag är trött som en kamel.
Jörgens bror Tommy fyller år så vi skall bara åka ner över dagen och hälsa på.
Vi stannar även till i Askersund en tur på vägen ner, och plockar upp honom på vägen till Tommy, så firar vi alla tillsammans! :)
SÅ nu tänker jag kapitulera eftersom min kära pappa höll sitt löfte från gårdagen och ringde och väckte mig i min planerade ljuva sovmorgon med att vänligt berätta att han skulle vara utanför på min parkering 20 minuter senare. (Jag skulle köra honom till stan)
Det kändes en aningens tungt, men vad fåglarna, det kanske börjar bli dags att härdas lite? :)
Godnatt och kramisar!
Skoldag
Jösses...
Gah! Skit också. Precis nu, när jag skulle till att börja skriva, börjar mitt revben at krångla!
Det är ett vanligt fenomen. Det är något som inte är som det borde med det revbenet, och det har krånglat i många år men det har blivit värre sen jag blev gravid och det är liksom litegrädde på moset just nu när allt är som det är :)
Jag lovade att ladda upp bilder på magen när jag orkade, och nu har jag orkat.Är den inte tjusig? :)
Lusigt att en /ett par månader efter dess att brorsan blivit av med sin stomi är det min tur att jobba upp en. Jaja, Urban, håll dig undan!
på sjukhuset i dimman av all smärta och i ett sängbyte mellan akutsäng och infektionssäng, hände något märkligt.
Akutensängen ÅT UPP MIN MOBIL! Det sög :( (det kanske jag skrivit redan? Har en svag förnimmelse om att jag skrivit om kontaktbarhet och inkopplad sjukhustelefon?)
hur som helst. Igår var jag ju hemma hela dagen själv, vilket faktiskt kändes lite otäckt eftersom jag inte r helt stabil än och jag inte kunde nå någon, och ingen kunde således heller nå mig.
Jag fick tillslut ordning på skype så jag och Elin kunde sitta och prata en stund i allafall. (innan jag fick ordning på min mic blev det en låång monolog för elins del, där hon endast fick svar genom text... Men det var så skönt att höra hennes röst, och så jääkla jobbigt att inte kunna svara henne! Men det löste sig ju! :D
Jo, så på kvällen när Jörgen kom hem från jobbet hade han föreslagit att vi skulle ut och leta mobiltelefon åt mig.
shit. Mobil... GAH det FINNS inget jag är så kräsen på som mobiltelefoner! kommer aldrig finna något, var min inställning.
Jag fann! På elgiganten! en som INTE ruinerade mig!
Och min älskade älskling ansåg sig vara "medskyldig" till mitt borttappande av telefonen så han betalade mer än hälften på den. Usch vad jag är bortskämd... Och jag hatar att inte kunna uttrycka mig i ord.
Såhär ser den i allafall ut:
Fin va?? Den fanns i svart/grå och Rosa/grå och den svarta såg så hemskt hård och kall ut, så jag tyckte att en rosa telefon får förgylla min höst :)
Idag.... Skoldag som jag skrev. Men allvarligt talat kära vänner... Idag...
Idag har varit en underbar dag. Under föreläsningen idag ringde det, från ett okänt nummer. Jag hann inte svara så jag ringde upp.
"InterFlora"
"Va?"
"Du har kommit till InterFlora"
"Öh, jaha, ni hade ringt mig, tror jag"
"Jaha, Är det Malin jag pratar med"
"jaaa? Det stämmer"
"Ja, jag tänkte bara kolla med dig så du är hemma i eftermiddag/kväll nångång och berätta att vi har ett blombud till dig. Är du inte hemma, är det okej att vi ställer det utanför dörren då"
Jag var här alltså helt ställd.. Blommogram?! Det är sånt man bara hört talas om, och som händer på romantiska filmer!
När jag kom hem på eftermiddagen står det mycket riktigt ett paket blommor utanför dörren.
Jag hinner knappt innanför dörren innan jag börjat packa upp dem. VEM är detta ifrån?
Tårarna börjar spruta på mig.
JärnJänget! Älskade, älskade JärnJänget! Ett krya på dig kort och en underbar höstbukett från mina vänner som ligger mig allra varmast om hjärtat. Jag tror inte riktigt det går att beskriva hur glad jag blev, och hur mycket jag kände att de finns där för mig.
Jag skall ta ett kort på den underbara buketten och ladda upp så ni får se, men nu är det lite tråkigt ljus så det får bli imorgon.
Nu måste jag inta liggläge tror jag.
God kväll för ikväll, så hörs vi imorgon igen!
kram!
Hemkommen!
Jag måste bara be om ursäkt för mitt skrivande i förra inlägget. Det var inte särskilt mycket korrekturläsnikng där tyvärr, men jag satt med min EEE på sjukhuset i nån krum position och ville bara få ur mig allt innan allt glömdes bort och medan jag hade tid! Rolf hade kommit förbi med sin sån dr... skit, finns ett kul ord för det... typ "dingel" eller...
nä! "Dångel" Tror jag det heter! :D så jag över huvudtaget kunde kontakta omvärlden och berätta att jag levde.
I all dimman so försigigck de första dagarna i ett sängbyte från en akutensäng till en infektionensäng, lämnades min lilla vän kvar, och helt lpötsligt var jag heeelt ensam på sjukhuset. så besök och fast telefon med pappa, mamma Jörgen & jessica var all social kontakt med vänner jag hade. Jag kunde inga fler nummer i huvudet. Å förresten var jag ofta så dåsig så mitt sociala jag var kanske inte hela tiden på topp!
Men! Igår fick jag nog av tanten jag delade rum med. Hon var verkligen galen.
Hon bara klagade och klaga på allt som fanns att klaga på.
Och hon ville gärna ha medhåll från min sida, men det fick hon ju inte, eftersom jag inte höll med om ett enda påstående. Personalen är dålig - Personalen var helt underbar och aldrig var det några problem med någonting för varken hennes eller min del. Ingen besöker mig, mina barn tycker inte om mig - barnbarnen var åtminstonde och hälsade på två gånger under de två dagarna jag var där.
Men hon lyckades säkert jämföra med mig eller nåt sånt (jag var ju otroligt bortskämd med besök på sjukan från alla människor, TACK ÄLSKADE NI!) Men så går det ju inte riktigt att jämföra.
jaja, jag ville slippa henne, och eftersom jag faktiskt nääästan lyckades själv att ta mig upp ur sängen själv igår morse, och bara stpplade fram som en ... 70 åring, så beslöt jag mig för att jag var okej nog att åka hem. Doktorn höll med. Han tyckte lite synd om mig eftersom alla patienter var så gamla i jmförelse.
Så när doktorerna gick ronden på morgonen för att se över patienterna så frågade jag allt jag ville veta, och de berättade att jag sulle behöva iväg till vårdcentralen två gånger i veckan för att lägga om själva ingångshålet i ryggen. TVÅ gånger i veckan!? Nej nej nej. Skall jag avsätta tid till det så ofta? men efter lite prat så kontaterade doktorn att om Jörgen inte hade några problem med att hjälpa mig med att lägga om det där ibland, så skulle det gå lika bra.
Jörgen hade inga som helst ploblem med det, sade han och när han väl kom och hämtade mig, genomgick de en liten fin kurs på min rygg. Han var jätteduktig och detta kommer att gå galant.
Okej, det är jättesuperduperunderbart av honom att hjälpa mig, men jag vill inte. Jag vill inte behöva bli hjälpt.
Det är ändå det värsta. Smärtan övervinner väl allt, men så fort man bara har ont, så man klarar av att tänka på andra saker. Då är ändå det fysiska handikappet värst. att vara 22år gammal och inte kunnat klä sig själv, då är det något som är kokos liksom. Men men. att vara gravid kan vara så himla fint, men det har ju också bara dött nu. Jag kommer inte att kunna känna mig fin för än i februari. blä!
Men men, Idag tog jag mig relativt enkelt upp ur min egna säng, det kändes riktigt skönt!
Till skillnad från igår när jag tog mig relativt lätt upp ur sjukhussängen där ryggen var upfälld nästan 90 grader.
OCh idag från helt liggande. Wioho! :)
Idag skall Bernt och jag sega framför tv'n hela dagen tror jag. Han är också sjuk och skall kurera sig, så vi plöjer väl några filmer idag kanske, hehe! Skönt att ha sällskap i eländet i allafall! :)
Nu måste jag få i mig mat. Aptiten är fortfarande inte på långa vägar vad den borde tyvärr, men om jag äter lite och ofta, så kanske det kommer.
hehe, förrestne.
Jag har i princip inte ätit någonting under min sjukhusvistelse men jag har gått upp till min ursprungsvikt! Jag har mao lagt på mig 3 kilo vätska på ett par tre dagar. :)
hej så länge!
nä! "Dångel" Tror jag det heter! :D så jag över huvudtaget kunde kontakta omvärlden och berätta att jag levde.
I all dimman so försigigck de första dagarna i ett sängbyte från en akutensäng till en infektionensäng, lämnades min lilla vän kvar, och helt lpötsligt var jag heeelt ensam på sjukhuset. så besök och fast telefon med pappa, mamma Jörgen & jessica var all social kontakt med vänner jag hade. Jag kunde inga fler nummer i huvudet. Å förresten var jag ofta så dåsig så mitt sociala jag var kanske inte hela tiden på topp!
Men! Igår fick jag nog av tanten jag delade rum med. Hon var verkligen galen.
Hon bara klagade och klaga på allt som fanns att klaga på.
Och hon ville gärna ha medhåll från min sida, men det fick hon ju inte, eftersom jag inte höll med om ett enda påstående. Personalen är dålig - Personalen var helt underbar och aldrig var det några problem med någonting för varken hennes eller min del. Ingen besöker mig, mina barn tycker inte om mig - barnbarnen var åtminstonde och hälsade på två gånger under de två dagarna jag var där.
Men hon lyckades säkert jämföra med mig eller nåt sånt (jag var ju otroligt bortskämd med besök på sjukan från alla människor, TACK ÄLSKADE NI!) Men så går det ju inte riktigt att jämföra.
jaja, jag ville slippa henne, och eftersom jag faktiskt nääästan lyckades själv att ta mig upp ur sängen själv igår morse, och bara stpplade fram som en ... 70 åring, så beslöt jag mig för att jag var okej nog att åka hem. Doktorn höll med. Han tyckte lite synd om mig eftersom alla patienter var så gamla i jmförelse.
Så när doktorerna gick ronden på morgonen för att se över patienterna så frågade jag allt jag ville veta, och de berättade att jag sulle behöva iväg till vårdcentralen två gånger i veckan för att lägga om själva ingångshålet i ryggen. TVÅ gånger i veckan!? Nej nej nej. Skall jag avsätta tid till det så ofta? men efter lite prat så kontaterade doktorn att om Jörgen inte hade några problem med att hjälpa mig med att lägga om det där ibland, så skulle det gå lika bra.
Jörgen hade inga som helst ploblem med det, sade han och när han väl kom och hämtade mig, genomgick de en liten fin kurs på min rygg. Han var jätteduktig och detta kommer att gå galant.
Okej, det är jättesuperduperunderbart av honom att hjälpa mig, men jag vill inte. Jag vill inte behöva bli hjälpt.
Det är ändå det värsta. Smärtan övervinner väl allt, men så fort man bara har ont, så man klarar av att tänka på andra saker. Då är ändå det fysiska handikappet värst. att vara 22år gammal och inte kunnat klä sig själv, då är det något som är kokos liksom. Men men. att vara gravid kan vara så himla fint, men det har ju också bara dött nu. Jag kommer inte att kunna känna mig fin för än i februari. blä!
Men men, Idag tog jag mig relativt enkelt upp ur min egna säng, det kändes riktigt skönt!
Till skillnad från igår när jag tog mig relativt lätt upp ur sjukhussängen där ryggen var upfälld nästan 90 grader.
OCh idag från helt liggande. Wioho! :)
Idag skall Bernt och jag sega framför tv'n hela dagen tror jag. Han är också sjuk och skall kurera sig, så vi plöjer väl några filmer idag kanske, hehe! Skönt att ha sällskap i eländet i allafall! :)
Nu måste jag få i mig mat. Aptiten är fortfarande inte på långa vägar vad den borde tyvärr, men om jag äter lite och ofta, så kanske det kommer.
hehe, förrestne.
Jag har i princip inte ätit någonting under min sjukhusvistelse men jag har gått upp till min ursprungsvikt! Jag har mao lagt på mig 3 kilo vätska på ett par tre dagar. :)
hej så länge!
en lång och smärtsam resa
fyfaseiken!
Jag vet inte om jag har skrivit om på loggen att jag har haft en del feber i det esenaste?
Jag har konstaterat att i löpet av 2 månader har jag haft feber 4 gånger och i löpet av en månad haft feber 3 gånger. När man tänker tillbaka på det, så kanske man borde ha uppmärksammat det lite tidigare, men jag menar, feber och otur kan väl alla ha?
men, sista gången feber. det började för ungefär en vecka sedan.rejält.
Jag har ju ingen termometer emma (införskaffa!) men eftersom jag vet med mig av tidigare erfarenheter att jag inte är så känslig och har lite svårt att kännaav feber, handlar det om grader troligen en bit ovanför 39. efter ngra dagar och jag kände att ja inte blev bättre började jag bli lite orolig för pyret och ringde till 1177 och de sade att det inte lät konstigt. s en dag till gick. Jag ringde 1177 igen, och återigen fick jag beskedet att allt var lugnt,
men trots dessa betryggande svar fick jag ingen riktig ro i kroppen, det kändes som att något var riktigt fel. så i tisdags fick jag en tid på v.centralen. de tog blodprover och det visade på förhöjt värde av vitablodkroppar förhöjd sänka och på det ett riktigt kasst blodtryck. de beslutade att skick in mig till infektionskliniken för att dubbelkolla detta iom att ja är gravid. (lägg på 40graders eber på detta ocks förresten) så rystandes ut i bilen som Jörgen fått värma åt mig och åka iväg dit. Jörgen var tvungen iväg för att jobba, men som tur var hade jag jessica min andra ängel med mig då som kunde köra mig. där togs det gud vet hur många prover. säkert 10 bodprov, 3 halsprov ett näsprov (?) Testa inte det. fan vad otäckt! hehe. urinprov osv. de blir inte klokapå vad det är riktigt, och de utesluter uvi (urinvägsinfektion) eftersom jag inte visar varken tecken eller rovsvar som lutar åt det.efter en massa timmar där, och ett gyn-besök senare (ultraljud fr att se så ebisen mår okej) vart jag hemskickad. Jag hade klagat lite på smärtor i buken också, säför gjorde de ett ultraljud poå mig. Allt såg bra ut med bebis. Bra! Då är det ingen fara att ha feber heller.
De misstänkte hela tden lunginflammation trots att jag egentligen inte uppgav några symptom på det, så de skickade iväg mig på en lungröntgen för att utesluta detta. Bilderna på det såg bra ut, men de trodde nog fortfarande att det bara inte brutit ut än.
De skickade hem mig med lovord om att ringa så fort de fic något svar på proverna som var tagna. Gr8 tänkte jag. På onsdagseftermiddagen en halvtimma innan de stängde, rinde de.
"Packa väskan och kom in. du blir här över natten, du har någon slags infektion berättar blodet. Vi kan inte se vad än, men iom att testerna ger utslag så fort, är det lika bra att vi har dig på plats på en gång"
Jag vart glad oh kände att, skönt! nu får jag reda p vad det är för så kul är det inte med 40gradigfeber. Inte ätit sen jag blev sjuk, oh dricker kopiösa mängder vatten för att försöka hålla vätskenivåerna i kroppen i schack.
Jörgen hade jobbat hemifrån den dagen, så han bara stängde ner allt vad job hette, och så for vi. på plats får jag brits, pulsmätare och sån som mäter syreättningen på blodet-grej på fingern och känner mig unik. de ggör nytt UVI-test. som tvärslår ut. "jaha, du uppger inga symptom på UVI men här visar det klart och tydligt att u har det."
Åfan. Jo nog har jag väl varit törstig som en kamel i det sista, och vart på toa mycket, men det skrev jag ju om redan i ett av mina första blogginlägg här, och jag tycker inte att det blivit så mycket värre. Men okej, jaja tydligen. Jörgen vart superlättad eftersom det var en sån enkel sak att lösa, och jag tyckte nästan att det var jobbit. mår man verkligen såhär dåligt av en UVI var min tanke, "jag trodde ju att det var lite synd om mig" haha, men okej, skönt! Måte se till att komma tillbaka till skolbänken snart igen ju!
Desatte in dropp, eftersom jag led av tokigt med vätskebrist tydligen, och de körde iväg mig till ett eget rum. test på test på test föjer. Herregud i himlen, det är tur att man itne är spruträdd. så många provrör det vart!
jag fick efter ett tag beskedet att detinte bara var UVI utan UVIn hade spridit sig till blodet, och förorsakat en blodförgiftning också (!) Så jag hade tydligen gått med detta en stund. Allt är en aningens kaotiskt och jag blir ivägkörd på olika tester.
jag stannade där på infektion i två nätter tror jag med massa massa dropp som verkligen inte hjälper. men men, mitt största prolem var ändå att inte rysta sönder under ala feberattacker.
Nätterna var helt bedrövliga och dagarna också. allt var bara som i en dimma.
med övertryck på blodtrycket på 95 är man inte heller på topp. så fort det var dags att röra på sig, ja till toaletten, var det nära svimning. ändå lyckades jag inte riktigt hålla mig för skratt då en sköterska kom in och frågade mig om jag orkade sitta i en rullstol nångång när jag sulle någonstans... Lite gulligt :)
hur som haver, mitt största roblem som sagt på infektion, var till en början feber, och jag grät tillslut av utmattning, p grund av både vätske och näringsbrist. jag orkade helt enkelt inte längre.
En läkare kom in och av en banbrytande nyhet. Det hade nämligen visat sig att alla de här bekymrena hade uppkommit ifrån bebisen. bebisen ligger nämligen och klämmer på min högra urinledare/njure och det betyder att urinen har svårt att röra sig neråt till urinlåsan. Urinet blir allts stillastående någonstans på vägen där emellan, vilket leder till att det blir bakterieansamlingar just där, vilket i sin tur leder till att bakterierna sprids upp till njuren och vidare ut i blodet. Det är dåligt, så läkaren berättade att de har planerat att väldigt temporärt sätta en liten stomi ut ur njuren på mig, för att lätta på tryket och helt enkelt få dränera den på vätska. ''
FYFÖRFAN säger jag, så nervös jag var. Jag hade ju skickat hem allt folk, så jag hade ingen hos mig, och när det kommer till sånt där, sånt jag inte riktigt har kontrollen över. då bryter allt ihop fr mig.
de förklarar hur det går till. de bedövar med nål ända in till njuren på mig, flera gånger för att sedan sticka in stor nål, så de kanputta in plaströr in i njurbäckenet på mig(njurbäckenet är ordet för "fickan" där allt urin bildas)
det är alltså en operation de gör i vaket tillstånd.
Jag får en sån där grönblå operationsduk över mig och de tvättar med kall gul sprit, som färgar alla kläder jag har på mig. Vad händer då? Min jävla rädsla är tydligen befogad!
Helt plötsligt gör det skitont. åh, fint attfå ont när de skal ha bedövat ordentligt och ena doktorn redan har försäkrat mig om att den värsta smärtan är över.
Det känns som att magen skall sprängas på mig.
Vad var det som hände dÅ? Jo, de har punkterat njuren genom att sticka in kanylen för långt in, och sedan fyllt upp njuren (trodde de) med kontrastvätska (ja de kollade kontraströntgen samtidigt som de opererade) Prolemet var ju bara det lilla att kontrastvätskan (och urin som naturligt finns där) ju läckte ut i kropppen på mig istället och smärtade något vedervärdigt. Dåligt. Efter OP kändes det ändå ok, och när jag kom tillbkapå mitt rum ringde ag Jörgen och berättade jag som det var, men att allt kändes okej nu. det tog nog inte 30 minuter efter det samtalet tills jag ringde honom och bad honom komma in, för då var jag säker på att min sista stund var kommen. Han kom som skjuten ur en kanon, och sköterskorna undrade vad fan det var som höll påatt hända. antibiotika hit och dit och tester tas i rasande fart. hela tiden stod det 5 pers runt mig och gjorde något. fick flera shottar med morfin och inget hjälper. två timmar senare, började jag att lugna ner mig, men jag skall ärligt erknna att i den stunden gjorde jag ett aktivt val i min skalle som innebar att bebisen inte hade någonting att säga till om längre. det kändes otäckt att säga det, men sm tur var gick ju smärtan ner.
Den där smärtan är det jag fortfarande dras med och jag har fåått flera olika tabletter och mofin för att lindra det. men dessa tabletter har tagits vid behov och inte med någon regelbundenhet alls, men från igårkväll har saker känts bättre och bättre, så nu hoppas jag på attfå åka hem dag.
Igår fick jag även det extremt glädjande beskedet att Nefrostomin (som det heter, det jag har) kommer att bli sittandes kvar tills dess att pyret har tittat fram. Så igår bad jag om att få en kurs, så jag kan sköta allt själv, så nu minsann är jag proffs. jag har ju slagen som går ut ur ryggen på mig, och i änden av slangen sitter en påse, som sitter i en ficka på vänstra benet.
Så vadfan, Det är ju allafall inte högsommar :)
Nu måste jag ringa hjärtat och höra hur det går med allt jobbande.
Det komemr nog lite bilder sen :)
Kram kram!
Jag vet inte om jag har skrivit om på loggen att jag har haft en del feber i det esenaste?
Jag har konstaterat att i löpet av 2 månader har jag haft feber 4 gånger och i löpet av en månad haft feber 3 gånger. När man tänker tillbaka på det, så kanske man borde ha uppmärksammat det lite tidigare, men jag menar, feber och otur kan väl alla ha?
men, sista gången feber. det började för ungefär en vecka sedan.rejält.
Jag har ju ingen termometer emma (införskaffa!) men eftersom jag vet med mig av tidigare erfarenheter att jag inte är så känslig och har lite svårt att kännaav feber, handlar det om grader troligen en bit ovanför 39. efter ngra dagar och jag kände att ja inte blev bättre började jag bli lite orolig för pyret och ringde till 1177 och de sade att det inte lät konstigt. s en dag till gick. Jag ringde 1177 igen, och återigen fick jag beskedet att allt var lugnt,
men trots dessa betryggande svar fick jag ingen riktig ro i kroppen, det kändes som att något var riktigt fel. så i tisdags fick jag en tid på v.centralen. de tog blodprover och det visade på förhöjt värde av vitablodkroppar förhöjd sänka och på det ett riktigt kasst blodtryck. de beslutade att skick in mig till infektionskliniken för att dubbelkolla detta iom att ja är gravid. (lägg på 40graders eber på detta ocks förresten) så rystandes ut i bilen som Jörgen fått värma åt mig och åka iväg dit. Jörgen var tvungen iväg för att jobba, men som tur var hade jag jessica min andra ängel med mig då som kunde köra mig. där togs det gud vet hur många prover. säkert 10 bodprov, 3 halsprov ett näsprov (?) Testa inte det. fan vad otäckt! hehe. urinprov osv. de blir inte klokapå vad det är riktigt, och de utesluter uvi (urinvägsinfektion) eftersom jag inte visar varken tecken eller rovsvar som lutar åt det.efter en massa timmar där, och ett gyn-besök senare (ultraljud fr att se så ebisen mår okej) vart jag hemskickad. Jag hade klagat lite på smärtor i buken också, säför gjorde de ett ultraljud poå mig. Allt såg bra ut med bebis. Bra! Då är det ingen fara att ha feber heller.
De misstänkte hela tden lunginflammation trots att jag egentligen inte uppgav några symptom på det, så de skickade iväg mig på en lungröntgen för att utesluta detta. Bilderna på det såg bra ut, men de trodde nog fortfarande att det bara inte brutit ut än.
De skickade hem mig med lovord om att ringa så fort de fic något svar på proverna som var tagna. Gr8 tänkte jag. På onsdagseftermiddagen en halvtimma innan de stängde, rinde de.
"Packa väskan och kom in. du blir här över natten, du har någon slags infektion berättar blodet. Vi kan inte se vad än, men iom att testerna ger utslag så fort, är det lika bra att vi har dig på plats på en gång"
Jag vart glad oh kände att, skönt! nu får jag reda p vad det är för så kul är det inte med 40gradigfeber. Inte ätit sen jag blev sjuk, oh dricker kopiösa mängder vatten för att försöka hålla vätskenivåerna i kroppen i schack.
Jörgen hade jobbat hemifrån den dagen, så han bara stängde ner allt vad job hette, och så for vi. på plats får jag brits, pulsmätare och sån som mäter syreättningen på blodet-grej på fingern och känner mig unik. de ggör nytt UVI-test. som tvärslår ut. "jaha, du uppger inga symptom på UVI men här visar det klart och tydligt att u har det."
Åfan. Jo nog har jag väl varit törstig som en kamel i det sista, och vart på toa mycket, men det skrev jag ju om redan i ett av mina första blogginlägg här, och jag tycker inte att det blivit så mycket värre. Men okej, jaja tydligen. Jörgen vart superlättad eftersom det var en sån enkel sak att lösa, och jag tyckte nästan att det var jobbit. mår man verkligen såhär dåligt av en UVI var min tanke, "jag trodde ju att det var lite synd om mig" haha, men okej, skönt! Måte se till att komma tillbaka till skolbänken snart igen ju!
Desatte in dropp, eftersom jag led av tokigt med vätskebrist tydligen, och de körde iväg mig till ett eget rum. test på test på test föjer. Herregud i himlen, det är tur att man itne är spruträdd. så många provrör det vart!
jag fick efter ett tag beskedet att detinte bara var UVI utan UVIn hade spridit sig till blodet, och förorsakat en blodförgiftning också (!) Så jag hade tydligen gått med detta en stund. Allt är en aningens kaotiskt och jag blir ivägkörd på olika tester.
jag stannade där på infektion i två nätter tror jag med massa massa dropp som verkligen inte hjälper. men men, mitt största prolem var ändå att inte rysta sönder under ala feberattacker.
Nätterna var helt bedrövliga och dagarna också. allt var bara som i en dimma.
med övertryck på blodtrycket på 95 är man inte heller på topp. så fort det var dags att röra på sig, ja till toaletten, var det nära svimning. ändå lyckades jag inte riktigt hålla mig för skratt då en sköterska kom in och frågade mig om jag orkade sitta i en rullstol nångång när jag sulle någonstans... Lite gulligt :)
hur som haver, mitt största roblem som sagt på infektion, var till en början feber, och jag grät tillslut av utmattning, p grund av både vätske och näringsbrist. jag orkade helt enkelt inte längre.
En läkare kom in och av en banbrytande nyhet. Det hade nämligen visat sig att alla de här bekymrena hade uppkommit ifrån bebisen. bebisen ligger nämligen och klämmer på min högra urinledare/njure och det betyder att urinen har svårt att röra sig neråt till urinlåsan. Urinet blir allts stillastående någonstans på vägen där emellan, vilket leder till att det blir bakterieansamlingar just där, vilket i sin tur leder till att bakterierna sprids upp till njuren och vidare ut i blodet. Det är dåligt, så läkaren berättade att de har planerat att väldigt temporärt sätta en liten stomi ut ur njuren på mig, för att lätta på tryket och helt enkelt få dränera den på vätska. ''
FYFÖRFAN säger jag, så nervös jag var. Jag hade ju skickat hem allt folk, så jag hade ingen hos mig, och när det kommer till sånt där, sånt jag inte riktigt har kontrollen över. då bryter allt ihop fr mig.
de förklarar hur det går till. de bedövar med nål ända in till njuren på mig, flera gånger för att sedan sticka in stor nål, så de kanputta in plaströr in i njurbäckenet på mig(njurbäckenet är ordet för "fickan" där allt urin bildas)
det är alltså en operation de gör i vaket tillstånd.
Jag får en sån där grönblå operationsduk över mig och de tvättar med kall gul sprit, som färgar alla kläder jag har på mig. Vad händer då? Min jävla rädsla är tydligen befogad!
Helt plötsligt gör det skitont. åh, fint attfå ont när de skal ha bedövat ordentligt och ena doktorn redan har försäkrat mig om att den värsta smärtan är över.
Det känns som att magen skall sprängas på mig.
Vad var det som hände dÅ? Jo, de har punkterat njuren genom att sticka in kanylen för långt in, och sedan fyllt upp njuren (trodde de) med kontrastvätska (ja de kollade kontraströntgen samtidigt som de opererade) Prolemet var ju bara det lilla att kontrastvätskan (och urin som naturligt finns där) ju läckte ut i kropppen på mig istället och smärtade något vedervärdigt. Dåligt. Efter OP kändes det ändå ok, och när jag kom tillbkapå mitt rum ringde ag Jörgen och berättade jag som det var, men att allt kändes okej nu. det tog nog inte 30 minuter efter det samtalet tills jag ringde honom och bad honom komma in, för då var jag säker på att min sista stund var kommen. Han kom som skjuten ur en kanon, och sköterskorna undrade vad fan det var som höll påatt hända. antibiotika hit och dit och tester tas i rasande fart. hela tiden stod det 5 pers runt mig och gjorde något. fick flera shottar med morfin och inget hjälper. två timmar senare, började jag att lugna ner mig, men jag skall ärligt erknna att i den stunden gjorde jag ett aktivt val i min skalle som innebar att bebisen inte hade någonting att säga till om längre. det kändes otäckt att säga det, men sm tur var gick ju smärtan ner.
Den där smärtan är det jag fortfarande dras med och jag har fåått flera olika tabletter och mofin för att lindra det. men dessa tabletter har tagits vid behov och inte med någon regelbundenhet alls, men från igårkväll har saker känts bättre och bättre, så nu hoppas jag på attfå åka hem dag.
Igår fick jag även det extremt glädjande beskedet att Nefrostomin (som det heter, det jag har) kommer att bli sittandes kvar tills dess att pyret har tittat fram. Så igår bad jag om att få en kurs, så jag kan sköta allt själv, så nu minsann är jag proffs. jag har ju slagen som går ut ur ryggen på mig, och i änden av slangen sitter en påse, som sitter i en ficka på vänstra benet.
Så vadfan, Det är ju allafall inte högsommar :)
Nu måste jag ringa hjärtat och höra hur det går med allt jobbande.
Det komemr nog lite bilder sen :)
Kram kram!
Skitlång mycket subjetivt beskriven konsertupplevelse.
Låt oss ta det i kronologisk ordning:
Fredag: Jörgen hade tagit ledigt på grund av att han skulle få sin födelsedagspresent då. (han fyller ju inte år för än i början av November) men eftersom omständigheterna var som de var, var det tvunget att bli en mycket för tidig present.
DREAM THEATER konsert på Hovet i Stockholm.
Jag hade tänkt överraska honom med presenten, men samma dag som jag köpte biljetterna, hade han uttryckt sig om att han inte ville dit, utan han ville gå när BARA Dream theater kom på besök. (Jag hade med andra ord överanalyserat sönder detta i småsmåsmåsmå mikroskopiska delar innan han knappt han säga klart meningen) Och blivit nästan gråtfärdig. Jag var med andra ord tvungen att avslöja min present för honom ett par veckor innan konserten. Jörgen menade naturligtvis inte som jag trodde, och blev nog glad för det.
Meen, åter till fredagen.
Vi drog oss i sängen i en halv evighet och lite till. åt BAMSEfrukost, med massa gott! Latade oss, gjorde oss iordning och åkte till Jörgens jobb. (Han ville svänga in och kolla så karlarna skötte sig medan han inte var där, under en hel dag... "Hade inte du tagit semester idag" Det hann han inte svara på innan jag hunnit klämma ur mig nåt spydigt om att Jörgen jobbar tilochmed i sömnen) Så vi åt lunch tillsammans med det gänget, och jag fick en ursäkt att prata skit med folket, det var ett tag sedan sist.
Sedan bar det av! resan gick bra och ganska smärtfritt. det var lite trafikstockning in mot centrum, men det lossnade relativt fort, och vi var ute i god tid vilket gjorde att man slapp bli irriterad på grund av stress. Vi GPSar oss fram till globen och finner ett parkeringshus ganska i närheten dit vi skall. Parkeringen ville ha inte mindre än 150 spänn av oss under de få timmarna vi stod där. jaja, det är iallafall billigare än i Oslo.
"eh, Jörgen... Var är vi? Var är Globen?" (Jag lovade mig själv att aldrig erkänna detta för folk)
"eh, hitåt tror jag! Jag tror jag känner igen mig" Han hade ju rätt naturligtvis, men jag kände mig ju som en bondtölp där en stund!
Vid biljettstället spelade de DT och "Spirit carries on" När vi kom dit, vilket gav mig rysningar. Oj vilken fantastiskt underbart vacker låt! ... Den är nog bäst.
Lite mat i magen, i lugn och ro på restaurang, (okej, rockrestaurang, men ingen stress var det iallafall! :D)
INTRÄDE!
Jörgen och jag springer till merchandise stället, och jag köper honom en keps, ett program och mig själv en "bandana" (snusnäsduk!)
3 "förband". (egentligen inte, eftersom turnéen hette "Progressive nation tour" och de var 4 band med DT som dragplåster
Opeth, Bigelf & Unexpect Var de andra banden, så Opeth drar ju en massa folk också såklart. De spelade i en timma. Bigelf och Unexpect fick spela en halvtimma var, så upplägget på kvällen bådade gott.
En dream theater-cover spelas i PA-systemet och rysningar sprider sig genom hela min kropp.
Lyset släcks, ett svart skynke faller till golvet, och DÄR ser man Portnoys trumset och de första tonerna börjar ljuda! Man inser även när skynket faller, varför det har varit där. Portnoys trumset är såhär stort:
Så det tippar jag tar en liten stund att rigga...
Frågan är om man kan vara så otroligt nördig så alla de där trummorna behövs?
Jag skall i varje fall erkänna att jag har allvarliga problem att höra när han slår på vilken av de niohundrasjuttielva crash-cymbalerna han har.
Låtar spelas, och både jag och Jörgen trodde det skulle spelas mycket nytt men vad händer?
Jag önskar att jag kunde be er lyssna på introt på låten som börjades spela.
"Dance of eternity"!! Och som att det inte var nog! Nej nej, efter den... följer
"One last time" Bägge från deras "Scenes from a memory" album, som kan betraktas som ett av de absolut bästa albumen ever. (ifölje mig)
Men vad händer??
En automatsäkring i slutsteget går! MITT I LÅTEN! (Ja när fan annars?) Det roliga är att det dör preciis när crescendot i Dance of iternity kommer! Alla instrument nästan brinner och det tyngsta partiet är till att ta fart. GAH!
De börjar om ett par takter innan samma stycke. Det dör på samma ställe!
Portnoy räddar hela festen med att dra ett trumsolo, och berätta att det intressanta är att just det riffet har DT snott av ett Svenskt band som heter Meshuggah, och skrattar och tycker det är ironiskt att det inte går att spela på hemmaplan!
5 minuter senaste och tre slag med trumpinnarna mot varandra, är bandet igång utan att ha förklarat särskilt tydligt varifrån de skulle starta. "Efter det där partiet" var ungefär den tydligaste förklaringen bandet hörde från Portnoy
Count of tuscany var outro (encore)... *ryser* Petrucci, gitarrtoken personifierad, spelar med en sån inlevelse så det är så det kryper i skinnet på mig.
Att få se en samstämmighet som fanns på den konserten, det liknar ingenting.
Jordan Rudess och John Petrucci spelar exakt samma sak, bara det att den ene spelar synth och den andra spelar gitarr, är otroligt att se.
Men de ställer då allt på sin kant. I andra stycken tycks alla instrument istället spela varsina låtar, i olika takter, så att det är jobbig musik är inget snack om saken :)
Nu skriker Jörgen att han vill se NCIS.
Frågan är bara nu om jag köpte DT konserten till mig själv eller till Jörgen? Jag menar, med den entusiasm jag skrivit om konserten här... det är nog ett par hundra % mer entusiastiskt än vad Jörgen har visat...
Hmm, märkligt, eftersom det är HAN som lyssnar på dem heeeela dagarna... Jag hoppas han tyckte det var bra iallafall! Han har trots allt egentlige bara sagt att det var coolt, typ...
Jaja, introverta människor verkar det som att man måste dissikera för att förstå sig på... Somliga iallafall.
Här är en länk som bevis för "strömavbrottet" http://www.youtube.com/watch?v=n3lkERYDH7M
Just det! Måste ju tillägga, för att förtydliga. Detta är ju faktiskt pyrets första konsert! Det kommer den att vara stolt över längre fram! :) Dessutom. Den där scarfen jag köpte, köpte jag faktiskt till pyret! Åh! Det är ju faktiskt första grejen jag köper till den! :)
... Och det är en Dream theater scarf... Ajaj... Trodde det skulle vara ett par strumpor med nyckelpigor på, eller någon body eller så... Nejnej... haha!
Fredag: Jörgen hade tagit ledigt på grund av att han skulle få sin födelsedagspresent då. (han fyller ju inte år för än i början av November) men eftersom omständigheterna var som de var, var det tvunget att bli en mycket för tidig present.
DREAM THEATER konsert på Hovet i Stockholm.
Jag hade tänkt överraska honom med presenten, men samma dag som jag köpte biljetterna, hade han uttryckt sig om att han inte ville dit, utan han ville gå när BARA Dream theater kom på besök. (Jag hade med andra ord överanalyserat sönder detta i småsmåsmåsmå mikroskopiska delar innan han knappt han säga klart meningen) Och blivit nästan gråtfärdig. Jag var med andra ord tvungen att avslöja min present för honom ett par veckor innan konserten. Jörgen menade naturligtvis inte som jag trodde, och blev nog glad för det.
Meen, åter till fredagen.
Vi drog oss i sängen i en halv evighet och lite till. åt BAMSEfrukost, med massa gott! Latade oss, gjorde oss iordning och åkte till Jörgens jobb. (Han ville svänga in och kolla så karlarna skötte sig medan han inte var där, under en hel dag... "Hade inte du tagit semester idag" Det hann han inte svara på innan jag hunnit klämma ur mig nåt spydigt om att Jörgen jobbar tilochmed i sömnen) Så vi åt lunch tillsammans med det gänget, och jag fick en ursäkt att prata skit med folket, det var ett tag sedan sist.
Sedan bar det av! resan gick bra och ganska smärtfritt. det var lite trafikstockning in mot centrum, men det lossnade relativt fort, och vi var ute i god tid vilket gjorde att man slapp bli irriterad på grund av stress. Vi GPSar oss fram till globen och finner ett parkeringshus ganska i närheten dit vi skall. Parkeringen ville ha inte mindre än 150 spänn av oss under de få timmarna vi stod där. jaja, det är iallafall billigare än i Oslo.
"eh, Jörgen... Var är vi? Var är Globen?" (Jag lovade mig själv att aldrig erkänna detta för folk)
"eh, hitåt tror jag! Jag tror jag känner igen mig" Han hade ju rätt naturligtvis, men jag kände mig ju som en bondtölp där en stund!
Vid biljettstället spelade de DT och "Spirit carries on" När vi kom dit, vilket gav mig rysningar. Oj vilken fantastiskt underbart vacker låt! ... Den är nog bäst.
Lite mat i magen, i lugn och ro på restaurang, (okej, rockrestaurang, men ingen stress var det iallafall! :D)
INTRÄDE!
Jörgen och jag springer till merchandise stället, och jag köper honom en keps, ett program och mig själv en "bandana" (snusnäsduk!)
3 "förband". (egentligen inte, eftersom turnéen hette "Progressive nation tour" och de var 4 band med DT som dragplåster
Opeth, Bigelf & Unexpect Var de andra banden, så Opeth drar ju en massa folk också såklart. De spelade i en timma. Bigelf och Unexpect fick spela en halvtimma var, så upplägget på kvällen bådade gott.
En dream theater-cover spelas i PA-systemet och rysningar sprider sig genom hela min kropp.
Lyset släcks, ett svart skynke faller till golvet, och DÄR ser man Portnoys trumset och de första tonerna börjar ljuda! Man inser även när skynket faller, varför det har varit där. Portnoys trumset är såhär stort:
Så det tippar jag tar en liten stund att rigga...
Frågan är om man kan vara så otroligt nördig så alla de där trummorna behövs?
Jag skall i varje fall erkänna att jag har allvarliga problem att höra när han slår på vilken av de niohundrasjuttielva crash-cymbalerna han har.
Låtar spelas, och både jag och Jörgen trodde det skulle spelas mycket nytt men vad händer?
Jag önskar att jag kunde be er lyssna på introt på låten som börjades spela.
"Dance of eternity"!! Och som att det inte var nog! Nej nej, efter den... följer
"One last time" Bägge från deras "Scenes from a memory" album, som kan betraktas som ett av de absolut bästa albumen ever. (ifölje mig)
Men vad händer??
En automatsäkring i slutsteget går! MITT I LÅTEN! (Ja när fan annars?) Det roliga är att det dör preciis när crescendot i Dance of iternity kommer! Alla instrument nästan brinner och det tyngsta partiet är till att ta fart. GAH!
De börjar om ett par takter innan samma stycke. Det dör på samma ställe!
Portnoy räddar hela festen med att dra ett trumsolo, och berätta att det intressanta är att just det riffet har DT snott av ett Svenskt band som heter Meshuggah, och skrattar och tycker det är ironiskt att det inte går att spela på hemmaplan!
5 minuter senaste och tre slag med trumpinnarna mot varandra, är bandet igång utan att ha förklarat särskilt tydligt varifrån de skulle starta. "Efter det där partiet" var ungefär den tydligaste förklaringen bandet hörde från Portnoy
Count of tuscany var outro (encore)... *ryser* Petrucci, gitarrtoken personifierad, spelar med en sån inlevelse så det är så det kryper i skinnet på mig.
Att få se en samstämmighet som fanns på den konserten, det liknar ingenting.
Jordan Rudess och John Petrucci spelar exakt samma sak, bara det att den ene spelar synth och den andra spelar gitarr, är otroligt att se.
Men de ställer då allt på sin kant. I andra stycken tycks alla instrument istället spela varsina låtar, i olika takter, så att det är jobbig musik är inget snack om saken :)
Nu skriker Jörgen att han vill se NCIS.
Frågan är bara nu om jag köpte DT konserten till mig själv eller till Jörgen? Jag menar, med den entusiasm jag skrivit om konserten här... det är nog ett par hundra % mer entusiastiskt än vad Jörgen har visat...
Hmm, märkligt, eftersom det är HAN som lyssnar på dem heeeela dagarna... Jag hoppas han tyckte det var bra iallafall! Han har trots allt egentlige bara sagt att det var coolt, typ...
Jaja, introverta människor verkar det som att man måste dissikera för att förstå sig på... Somliga iallafall.
Här är en länk som bevis för "strömavbrottet" http://www.youtube.com/watch?v=n3lkERYDH7M
Just det! Måste ju tillägga, för att förtydliga. Detta är ju faktiskt pyrets första konsert! Det kommer den att vara stolt över längre fram! :) Dessutom. Den där scarfen jag köpte, köpte jag faktiskt till pyret! Åh! Det är ju faktiskt första grejen jag köper till den! :)
... Och det är en Dream theater scarf... Ajaj... Trodde det skulle vara ett par strumpor med nyckelpigor på, eller någon body eller så... Nejnej... haha!
Söndag 27/9 - kväll.
Första sparken!!
Jag låg och läste Stieg Larssons andra bok. Jörgen låg bredvid och läste.
Helt plötsligt knner jag något underligt...
bonk! Jag vet inte hur man skall beskriva det för någon som inte varit med om det. Det var jättemärkligt!
Inte det där fisksprattel som man kan känna tydligen (det har kanske pågått innan, utan att jag märkt det) utan det var faktiskt en.. spark på tarmen. det kändes som när det bubblar i magen, fast jag tror att det "bubblet" var lite starkare än när folk brukar känna det. för det var ett starkt bubbel i magen!
Jag tittade upp från boken men så fortsatte jag att läsa...
...
va?! Men...!?
Jörgen! Jag... Det var nåt! Jag tror det sparkades! Nej förresten, jag tror inte. Jag kände det!
Och Jörgen kastar handen på magen.
...
Jaja, en spark i allafall!
Hela den här veckan har han varit på magen och känt och buffat lite och petat, för att känna, men inte en enda gång har den velat visa sig! Jag har känt det några gånger till, men bara ett fåtal.
Det skall bli så himla häftigt att se hur det blir framöver! :)
Nu skall jag fundera lite på ad jag skall skriva min c-uppsats om :)
Ungdomar. Ungdomars vardagsproblematik.... Hmm, Några bra förslag? Jag är helt tom! :)
Kram!
Jag låg och läste Stieg Larssons andra bok. Jörgen låg bredvid och läste.
Helt plötsligt knner jag något underligt...
bonk! Jag vet inte hur man skall beskriva det för någon som inte varit med om det. Det var jättemärkligt!
Inte det där fisksprattel som man kan känna tydligen (det har kanske pågått innan, utan att jag märkt det) utan det var faktiskt en.. spark på tarmen. det kändes som när det bubblar i magen, fast jag tror att det "bubblet" var lite starkare än när folk brukar känna det. för det var ett starkt bubbel i magen!
Jag tittade upp från boken men så fortsatte jag att läsa...
...
va?! Men...!?
Jörgen! Jag... Det var nåt! Jag tror det sparkades! Nej förresten, jag tror inte. Jag kände det!
Och Jörgen kastar handen på magen.
...
Jaja, en spark i allafall!
Hela den här veckan har han varit på magen och känt och buffat lite och petat, för att känna, men inte en enda gång har den velat visa sig! Jag har känt det några gånger till, men bara ett fåtal.
Det skall bli så himla häftigt att se hur det blir framöver! :)
Nu skall jag fundera lite på ad jag skall skriva min c-uppsats om :)
Ungdomar. Ungdomars vardagsproblematik.... Hmm, Några bra förslag? Jag är helt tom! :)
Kram!
