TokMajja

Inatt hade jag 6 tår på vänsterfoten!! Jag minns hur chockad jag blev över att upptäcka det som 22 år gammal. "men herregud har jag inte sett det för än nu"
Jag minns att jag kände mig konstig.

I går morse, skulle jag inviga ridderosten jag köpte i Norge.
ACK vilken besvikelse! den vanliga ridderosten man köper är färdigskivad och med smörgåspapper emellan sådär dumt som bara en norsk kan hitta på.
Men jag tänkte att jag ju faktiskt ville ha mer än 10 skivor ridderost, så jag köpte en större bit ur en "hel" ost liksom. MEN, den var lagrad så den smakade helt... märkligt. ÅH vad jag vart ledsen!

Åså har jag ätit upp min nugatti också! BAH! Dåligt!
Den här veckan har varit hemsk/underbar. Jag har haft så gaalet mycket att göra! Kalendern har vekrligen varit full, och jag har bara flängt runt som en tok! (inget undantag idag heller nej) köpt saker, besökt ställen, kollat upp saker osv. osv. Men det har varit underbart att varit sysselsatt. Jag mår inte bra av att bara vara hemma och "vanka" eller vad man skall säga.
Det hemska med veckan är att jag känner hur jäkla mycket det sliter på mig! JÖSSES vad jag är trött! Jag gäspar från morgon till kväll! Haha!
Det värsta är nog dok att jag inte fått pluggat så mycket. Heléne var här i tisdags och vi satt fram till lunch, men annars har jag inte tittat på den ens. Såf ort jag varit lite ledig, har jag bara velat vila.
BAH så lat jag är!


Igår var det fullt upp hela dagen också. Jag städade ur hela köket i lådor och skåp och rensade och sorterade allt skit som var. JÄTTEskönt!
Sen kom jessica en stund och fikade, och efter dess åkte jag hem till Kristin och fikade lite och träffade Casper för första gången! Herregud vilket litet knyte! Gud så söt! Han hade växt 5 cm sedan födseln, och ökat ett kilo, men han var fortfarande jätteliten, tyckte jag! :) Kristin fick en av mina två blöjhinkar, så fick jag låna en vinterjacka av henne, som man bara knäpper över bröstet, så magen putar ut :) Den var rätt söt om man bortser från den charmerande balkändes-timglasformen kroppen får! hihihi!'

Etfter turen till Kristin bar det iväg till Maria på herrhagen, dr skulle JJ (JärnJänget) dricka lite vin och stri lite skit. ÅH vilken mysig kväll det var! Jag tror inte det var ett enda ämne vi missade at prata om som vanligt! Det är alltid lika mysigt att träffa dem! Magen var ju naturligtvis lite av ett samtalenas epicentrum. Tjejerna nästan skrek när de såg mig i hallen och tappade hakorna! Jag trffade ju flera av dem när de var hemma senast för ett par veckor sen, men de tyckte att jag hade vuxit så vansinnigt mycket seda sist! Lite kul, för sånt märker ju liksom inte jag :) Caroline träffade jag för 1½ vecka sen och hon sade att jag hade blivt myyycket större sedan sist. Nu när jag sitter och reflekterar över det, så kan det nog vara sant. Jag har nog inte tänkt så mycket på det men att luta mig framåt och neråt mot golvet osv är verkligen en pärs nu :)

en BRA pärs :) tro inte att jag gnäller, för jag mår inte på något sätt dåligt över det. Hela tiden, vad det än är, har man ju i bakhuvudet att det tillslut kommer en liten bebis, vilket gör att ingenting jag går igenom känns förgäves eller FÖR krångligt jobbigt osv. Det känns spännande och det är många gånger jag skrattar närjag känner mig klumpig och funderar på hur fasen problemet skall lösas :)



Idag (snart) kommer brorsan och skall ta lite bilder på magen. Det blir kul :) VI får se vad han hittar på, men det är väl bara att testa lite olika :) Kanske är lite svårt att få någon "smällfet" att se vacker ut, men men :D 
Haha, det blir allt så bra så!

Ikväll ni jäklar! Då smäller det! Ikväll skall jag och Jessica på konsert i Molkom! Hahahah! Vi fick ett stöllryck här om dagen när hon satt och pratade med en gammal kompis till henne, för han har ett band som skulle spela där ikväll, så då bestämde vi att, yes! dit skall vi! :)
De spelar mellan 10-11 så det känns ganska lagomt rent tidsmässigt också. för till 11 orkar jag hålla mig vaken utan att dö, och är jag pigg kan man stanna en stund efteråt och stri med honom också.
Bandet heter Wreck 48 tror jag och spelar nån slags rockabilly-musik eller nåt såt! haha! eller.. Rock N Roll var det kanske?
Rätt schön musik i allafall, de hade släppt nån platta och sådär.
(OJ nu skrev jag schön utan att jag tänkte på det.. gamla ungdomsfasoner det där som sitter i tror jag! Ajaj... )


Nu skall jag segla vidare på de sju haven med Guybrush Threepwood!! Vi måste rädda Elaine!
(Jag har återupptäckt ett gammalt spel som jag spelade mycket när jag var yngre Monkey Island, och det har släppts ett nytt ett, som jag testade igår. Helt galet roligt! Hahah! :D)

Ha det!

I torsdags började jag inse att vi snart inte kommer att vara bara Malin och bara Jörgen längre. Vi skall ju bli föräldrar!!
Så jag frågade Jörgen om vi inte skulle försöka hitta på något mysigt ihop denna helgen, bara han och jag. Som vanligt med oss två, funkar ju inte det. Vi bägge är alldeles för dåliga på att styra upp saker tillsammans, Så det blev inget speciellt. För än på lördag morgon! Då vaknade vi och Jörgen hystar ur sig idén. "Skall vi åka till Oslo?"
"Ja! men vad skall vi göra där?"
"Vi kan åka till SmartClub" (smartclub är en kedja i Norge som säljer.... ALLT.) sagt och gjort. Upp och få i oss frukost
sen iväg!

Först till Majorstuen för att leta rätt på ett kebabställe och baker hansen för att köpa mitt favoritbröd.
Sen vidare mot smart. Där sprang vi runt hela dagen och handlade mat (smart drag där Malin och Jörgen!) Norskarna har s mycket god mat som vi inte har! Vi köpte ett renskinn till Bernt och en saccosäck till oss. saccosäcken är inte jättefin, men den är så goo! Jag ser mig själv krypa ihop med pyret och sitta i den i flera veckor! :D

Nu är jag kalastrött, som vanligt så nu skall jag dricka lite vatten och lägga mig och däcka framför tv'n en stund!

Kram!

Några dagar sedan jag skrev.
Dagarna består av: Mig tycka synd om mig själv för att jag är höggravid, trött, utsliten, rädd, ensam i allt detta stora hela osv.
Planering på planering på planering.
sjukhuset sjukhuset sjukhuset.
laga bil laga bil laga bil.

Fick framvagninställning gjord idag. Toppen!
Åkte till besiktningen. Inte toppen. Det var en skruv som inte var fastskruvad nog :( Som den snälla besiktningsman han var, fick jag obemärkt åka därifrån, och behålla de två hundra kronorna det annars hade kosta :)

Har varit och spolat på slussen idag, och hon säger att det ser så bra ut, men att hon märker att det börjar "slamma igen" igen. det suger. jättehårt. och nu på kvällen ar jag börjat få känningar igen, HAHAHAHAHAHAHAHAH
(skrattar och flinar som jack nicolsson från "gökboet")
så nu är jag mer eller mindre ett nervvrak.

Men!

Nu skall vi inte vara såna! För nu skall jag skriva en kortis om V.38 innan Jörgen slår på filmen "Hotel Rwanda"

Nu är tiden då man inte gör mycket annat än väntar.

Veckorna före den beräknade förlossningen upplevs mycket olika av olika kvinnor. Vissa blir deprimerade mot slutet av graviditeten, blir labila till humöret, irriterade och har svårt att få någonting gjort. Andra får en drift att förbereda för barnets ankomst - se om sitt hus, sätter igång med storstädning, lagar mat, bakar och fryser in för kommande behov eller titta på lite babykläder.

deprimerade, nejdå, men JÄKLIGT labil! Jag är dock en blandning mellan alla de där.

Stundom jättedriftig och med massa GO! Men så fort energin börjar dö, dör mitt humör också och jag blir väldigt svängig. Jörgen får skit för det och kompisar får det. (FÖRLÅT alla ni!)

I vecka 38 är medelkroppslängden  50 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 3200 gr. Huvudets omkrets är 34,8 cm.Ditt barn är nu redo för ett liv utanför livmodern. Visste du att det är barnet själv som bestämmer när det ska komma ut, graviditetslängden finns programmerad i barnets arvsanlag. Lungorna är fyllda med vätska fram till födelseögonblicket då vätskan pressas ut för att ersättas med luft.

De har helt enkelt inget mer att skriva om bebisen, SÅ i slutet är jag!

 

 

Herregud, snart skall jag börja skria om hur pyret är i verkliga livet!

 

 

 

Att ha ont i njuren har tappat sin betydelse. att ha ont i njuren är nog bara ett sätt för mig att uttrycka att jag känner att det inte är bra med den. Ont är i en helt annan dimension, men jag säger nog så för att jag inte orkar krångla.

 

Sååå...

Nu är jag trött och har ont i njuren och vill inte vara med mer idag. Jag vill egentligen bara sova. men ett bra substitut för att sova, eftersom klockan inte är mer än halv 9, är att lägga sig i soffan och kasta upp fötterna i Jörgens knä, och låta honom pilla på dem.

För att "mysa i soffan" är bara jobbigt. Jag är stor och klumpig, och känner mig varken romantisk söt eller snygg, utan bara som en flodhäst. Dessutom får jag bara andnöd eller ont någonstans om jag vill kura ihop mig i hans famn...

 

hahahaha!

:D Okej, lite gravid är jag allt! Hahahahah

Kulig är jag i allafall!

 

Ta hand om er alla mina älskade nära och kära! Jag loovar att informera er när vi åker in på riktigt!! :)

 

Förresten, The thing that saves my day

jag köpte en burk när jag var över gränsen i lördags (fan! det måste jag ju skriva om!.. får bli imorgon)

men jag ångrar så djuipt att jag inte köpte fler!! Herreguuud vad norskarna kan choklad!!

 

 

 

Det är en blue öyster cult - Don't fear the reaper-dag ju!

Åh! Vad knäpp jag är!

Men nu vet ni!

Idag får jag ingenting gjort som vanligt. Jag har köpt fel plugg till spegeln som jag skall banka upp i garderoben, och jag pluggar fel (eller inte alls) och sysslar nu med att förbereda middagen för idag eftersom vi sagt i 3 dar att vi skall äta lasagne, och det ar vrait kaotiskt på kvällarna så det har inte blivit av.

Åh, tack vare helgen och mammas hjälp, kan jag åtminstone släppa allt styr med städning! Hallen var PROPPFULL med sopor när vi var klara och alla rum var ordentligt genomarbetade och saker var placerade på rätt plats! Heel underbart!

Snart kommer nog bernt hit och förpestar min tillvaro (Han beskrev det typ så själv) Men det jag tycker bara det är gött jag :)

Egentligen skall jag till universitetet kl. 13. och egentligen sulle jag och Heléne träffas innan och se hur långt vi kommit på varsina håll med pluggandet, men jag får inte tag på henne..
Kontakten oss emellan är för kass! usch :(
Må denna helvetesuppsats vara över så jag och Jörgen kan få fokusera på att få vårt barn snart!  :D
(det är inte så illa som det låter, men det ääär så jobbigt att inte kunna fokusera på en sak!)

Igår hade Jörgen en skitdag. Jag var på sjukan och spolade och sedan åkte jag ut till Jörgens jobb oh satte mig och väntade på honom. Jag tycker egentligen inte om att stressa honom genom att vara där, men jag kunde inte åka hem i ca 30 minuter och vänta på att han skall ringa och be mig komma och hämta, så jag åkte dit och pratade lite med hans arbetskamrater och satte mig och tittade på tv'n.
Med jämna mellanrum hör jag inifrån hans kontor "Förltå att det tar sådan tid" och jag bad honom att inte stressa eftersom det trots allt var själlvvalt att vänta där på honm.

När han var klar en ganska bra stund senare, så såg jag på honom hur trött han var, och jag märkte hur åskmolnet hängde över honom. Det blev åska fort... Nejdå jag tycker så jäkla synd om honom bara. Han jobbar ju alldeles för mycket både för sitt och vårt bästa. Han har börjat bearbeta en vän till honom att börja jobba för CashIt, men han (om han är intresserad) kommer inte ta sig loss för än efter sommaren.
Igår var jag också tröttare än någonsin så vi åkte bara hem och lekte klubbad säl framför soffan resten av kvällen.

Vi pratade om hur jobbandet ser ut för honom framöver, och han har verkligen fullt schema tills den 8e februari liksom...
Jag sade att jag inte vill att han skall gå hemma de tio första dagarna och bara oroa sig över att inte få ågot gjort på jobbet, men så vet jag att det kommer bli, och han kommer att fråga hundra gånger om dage om det är okej att han sätter sig och jobbar en stund.
Han hade på förslag igår att ta ut de där 10 dagarna under 10 veckor en dag i veckan, varpå mitt hjärta höll på att stanna. Han menade förvisso att jobba hemifrån de flesta resterande dagarna i veckan, men jag är ganska säker på att jag inte klarar det. Jag vill inte klara det i allafall. JKag vill att han skall vara med varenda minut av vad som händer då. Jag vet ju inte alls hur jag kommer må.

Ni som har barn, hur hade det känts för er om sambon jobbat hemifrån? Har man superbehov av dem?

När jag sade till Jörgen att jag tyckte det lät skitjobbigt så förstod han det och hade inte alls på något vis spikat det, utan det var nog bara ett förslag. men idén kommer ju garanterat av att han inte kommer kunna släppa jobbet som han skall då. Men men, man klarar det mesta om man vill, så det kommer garanterat att lösa sig och bli så bra så! :)
Jag vill bara att han skall vara med och lära känna pyret på en gång, och att vi är lika noviser bägge två i flera dagar.

Nu skall jag tömma diskmaskinen för miljonte gången denna veckan.

Musik är så talande för dagen tycker jag.
Är jag pigg och energisk är det rockigt som gäller. Och jag lyssnar just nu på en så bra låt
Avenged sevenfold - Afterlife
och jag njuter vekligen, men jag känner mig lite... hmm... Lite mer

Porcupine tree - Collapse the light into earth idag.
Fast ändå inte helt...

Kanske är det en Fleetwood mac - go your own way-dag idag? Ja...
Jag tror bestämt det!

Dagens låt: Fleetwood Mac alltså!

jag har skrivit om vad som sker i v. 36 sist, men det var två veckor sen. Jag är i ett dilemma..
jag borde egentligen alltså skriva om v. 38 nu, men det blir lite konstigt eftersom det idag är 3 veckor kvar tills BF...

Man räknar olika hos BM och på internet nämligen..
jag skriver om v. 37 nu, så får vi väl se hur det blir.

"Om barnet skulle födas nu räknas det som fullgånget"
Nattsömnen är inte så god som tidigare. Antingen måste du gå upp och kissa eller så sparkar ditt barn så att du inte kan sova. "
Nepp, som vanligt. Inga bekymmer med det än. Jag är uppe på toaletten kanske en gång på natten, på sin höjd och det behöver jag knappt. Vårt barn sparkar lite livligare på kvällarna och Jörgen funderar på hur fasen jag lyckas somna. Han kan nämligen vakna från slumrande om barnet sparkar på hans hand Men jag sover som en stock och vaknar aldrig av sparkar! Lite roligt är det för idag vaknade jag och det ömmade lite i revbenet på vänstra sidan och det misstänker jag dock att det är Pyret som har sparkat på det under natten! Ganska knäppt ändå att vakna öm i revbenet, men utan att ha märkt något under natten! :) Först nu på eftermiddagen som ömheten har släpptJag skall inte säga att jag sover hela nätterna i sträck för det gör jag inte, men det beror på katetern. Jag vaknar nog sådär 5-6 gånger när jag vill vända på mig, men då somnar jag om så fort så! Ibland vaknar jag dock och har ont i njuren, men det beror på att jag sover på rygg med knäna uppdragna i luften, så flödet slutar! Haha!



Det är vanligt medryggbesvär särskilt under senare delen av graviditeten, då kan det vara skönt att vila ryggen genom att ligga ner en stund. Bäst är att ligga på sidan med ena eller både benen böjda och en kudde mellan benen som stöd.
Det vore onödigt gnälligt av mig avv säga att jag har ryggbesvär. Jag kan bli lite trött i ryggen men nej, jag skall absolut inte säga att jag har problem av det. Jag provade dock det där med kudde mellan knäna ett tag när jag hade som värst ont i höfterna (Vilket gav sig efter någon vecka) men kudden gjorde bara att jag fick ondare.. Jag har nog för smala höfter.

I vecka 37 är medelkroppslängden 49 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 3000 gr. Huvudets omkrets är 34 cm.

Från och med den här veckan är inte ditt barn för tidigt född.

Vårt barn kommer inte att bli ett prematurbarn! En sak mindre att oroa sig för! Allt går åt rätt håll nu! :)

De mesta av lanugohåret är borta. Lungorna har mognat. Barnet sväljer fostervatten och kissar, vilket är en viktig del i balansen av mängden fostervatten.

Vid födelsen har ditt barn 300 ben i kroppen medan vuxna har 206, flera är ganska mjuka till en början. Vissa av benen växer samman i barndomen.

Det kan hända att både du och den blivande pappan drömmer mycket och att drömmarna är livliga. Många gånger beror drömmarna på oro och rädsla inför förlossningen. Har barnet navelsträngen runt halsen? Viss oro är normal men om den ger mardrömmar på natten och försvårar det dagliga livet behöver ni hjälp.
Jag blir lite orolig för mig själv när jag inser att jag inte oroar mig s'ärskilt mycket. Min oro är att barnet inte kommer att bli helt välskapt. Men det säger alla att det är normala tankar, och när jag tänker på det, kommer man inte alltid att oroa sig för att barnet kommer börja gå sent, eller tala sent eller vara dyslektiker. Den där ångesten kan man inte bära på i flera år framöver, det gör ju vem som helst knäpp. Så jag försöker helt enkelt att trycka bort de oroskänslorna.

Det är dags för ännu ett besök hos barnmorskan som känner hur barnet växer och ligger, lyssnar på barnets hjärta och mäter ditt blodtryck.
Japp! Var där förut! Allt ser lika bra ut som vanligt. Jag är bara så orolig som vanligt över att pyret är så stilla! Kristina barnmorskan märkte väl detta tydligt p mig efterosm det inte är första gången jag tar upp det, så hon ville skicka iväg mig på ett extra ultraljud och sån där band-runt-magen-avlyssning, så vi får se hur det blir. Hon tror naturligtvis att allt är bra, eftersom pyret växer som det skall osv, men på grund av min oro för det, vill hon att jag skall känna mig lugn. Jörgen tycker att jag är knäpp och att jag inte gör något annat än att tjatar om vad den rör sig, men jag är inte alls överens. Jag tror det handlar en del om (som mamma sade) att mitt fokus har hamnat så himla mycket på njuren och c-uppsats och att boa, och att tänka på allt som måste tänkas på rent praktiskt, att jag har ignorerat eller inte hunnit med att vara hgravid helt enkelt.  



Dagens låt: David & the citizens  - Greycoated morning


Jag kollade också ett gammalt blogginlägg, från den 5e januari, där hade jag bestämt mig för att nästa gång jag skulle till sjukan var när jag skall föda, men det resulterade ju bara  att jag blev inlagd i 5 dagar, så nu satsar jag på att åka in till sjukan snarast igen. Åh vad jag saknar sjukan, jag vill diiiit
(Jag menar, min kropp kanske pratar tvärtomspråket??)



Golfen ...
Snyft ...
Min super-golf ...

Nerå! Det är som så att jag kuggade besiktningen för att framaxelbalken var för rostig.
jaja tänkte jag, inga problem, det är väl fan bara att laga den då. in på verkstad, kostar lite pengar, sen tjoff! Jaja, allt för att min golf skall gå!
Men då råkar jag vara en av de absolut mest lyckligt lottade människoran på jorden, som har vänliga kompetenta vänner, som ERBJUDER sig att ta en titt för att se om han kan göra något åt det.!

Bernt, jag är din personliga slav för evigt.
... tack

Dessutom hade Bernt styrt någon polare till hoinom att hjälpa till. Där står de i ett svinkallt kallgarage mitt i vintern och demonterar min bil för att... För att... ja.. den är trasig. Det gynnar inte dem någonstans att hjälpa mig, men ändå offrar de både tid och energi för det... Finns det verkligen såna människor?!

Hur som helst. kompisen till bernt tog den där framaxelbalken (efter att dårarna varit tvugna att demontera hela framvagnen på bilen) och blästrade den. Vad ha upptäckte var att de nog är lite för tunn föt att gå genom besiktningen, så jag måste finna en ny en.

3000 spänn på mekonomen!!
Så nu skall jag ringa runt och höra med andra firmor. Jag orkar inte krångla med det! fyfan vilket styr! blä!

Men men!
Hörs senare! Kram!

Lördags kväll. Dagen innan min älskadee lillasysters födelsedag. (Bah! Mina händer är genomfrusna, så jag har lite kramp i dem, vilket är dåligt eftersom jag t'nkt skriva nu!)

Jag var trött och sliten och hade ont (men det var väl inget nytt) Men eftersom vi skulle ut till göran för att gratta frida, så kom jag på den briljanta planen att jag ju kunde baka någon gullig/god tårta till henne, som för att visa lite uppskattning.

Jag fick med Jörgen på idén och efter många om och men tänkte vi göra en glasstårta med marängbotten.
himlar vilket projekt det blev, men detvar lite kul eftersom Jörgen hade ewn massa idéer om vad vi skulle göra.
Mitt enda problem var att jag kände att jag inte orkade riktigt, men jag bet ihop och tänkte det blir nog bra.
det blev det inte. Jag vet inte riktigt men jag känbde mig gråtfärdig hela eftermidagen och kvällen, och uppgiven på att ha så ont. och när vi åkte och hgandlade sprutade tårarna på mig.
Här kommer det knäppa som jag inte såg för än i efterhand.
jag hade problem att inte gråta i 10 minuter under tiden vi handlade... Jag tog det fortfarande inte som nåt tecken. Jag sade till Jörgen att jag inte visste om jag hade ont eller om jag bara var trött och uppgiven på allt.
När vi kom ut sade Jörgen. Nu åker vi till akuten, och du har inget att säga till om.
När han sade det så hårt, insåg jag att det kanske låg en del sanning i det han sade, men jag svär att jag inte hade det ens i tankarna att det var ett alternativ.

anmälan på akuten gick väldans fort, för till och med tanten bakom disken påpekade att jag såg ut att ha rejält ont.

(Jag skriver inte detta för att ni skall tänka och kommentera "gud vad synd det är om dig Malin, stackars" eller "herregud så noggrannt hon beskriver den där jävla njuren varje gång, vi vet att det r synd om dig. det räcker nu"
Utan jag skriver det för att minnas längre fram och för att allt kändes så underligt den där kvällen. det var som att jag inte riktigt förstod själv hur ont jag hade...

nåväl.
Jag minns i ärlighetens namn inte så mycket av vad som hände direkt på akuten...

JO! JO!

de spolade! Men inte som vanligt! Kirurgjävel som spolade var helt galen. haha! :D
i vanliga fall sprutar de in 5 ml vätska, och ser sedan till att den kommer ut igen, (antingen genom att aspirera (suga ut den med spruta) eller så låter de det rinna ut självmant innan de spolar på nytt igen.
Den här karl. sprutade in 5 ml. och sög ut.... 42 ml! Han tog verkligen i och fixade vakuum i prutan så mycket det gick. Helt galet otäckt. (i vartfall när varenda annan doktor säger att man måste aspirera jätteförsiktigt för att inte irritera slemhinnor och förstöra något inne i njurbäckenet.)
"Gör det ont?" var den konstanta frågan.
Ja, jo tack. jag har jävligt ont, men jag vete fan om det blir varken bättre eller sämre av det du gör, eftersom jag har ont sen innna tack. (Jag had ebett om smärtis sådär 3 gånger redan) sen är allt bara dimmigt. De sade någt om en infektion i kroppen. Förhöjd sänka och för mycket vita blodkroppar samt förhöjda levervärde (vilket man kan ha i slutet av graviditet tydligen). de misstänkte lever, galla eller njure. Varför ens ta med de andra två?? haha)

Jag blev skickad upp till 6an och jörgen följde med en stund. Där vet jag inte varför jag var, men frågan är om allt blev lite bättre efter de hade spolat några gånger till? för de höll på att släppa hem mig i söndags. jo! Nej just ja, jag bad om att få stanna tills på måndagen också, eftersom jag fortfarande hade en del ont, och jag ville att se skulle kolla varför (eller nåt sånt)
På måndagen var de på väg att släppa hem mig, men då hade de fått nåt slags svar på Urinprov, som visade nån monsterbakterie i urinen, som jag hade haft tidigare under hösten som var dålig tydligen.
Antibiotika intravenöst och massa konstigheter.
jag orkar inte riktigt förklara allt, men uppsatsen skulle ju lämnas in igår, så jag var dessutom tvungen att ha tid att skriva på den, vilket gjorde att jag fick permission flera gånger från sjukan. Jag rännde som fan fram och tillbaka de där dagarna, för att hinna åka ut till Heléne och skriva men tillbaka för att hinna få antibiotikan i tid och inte missa ronderna osv osv.
Helt kaotiskt. Hela turen resulterade i att jag skall äta anti-UVImonster-antibiotika i 8 dagar och sedan äta svagare version av samma antibiotika "profylaxiskt" eller vad han nu sade, resten av graviditeten + 1 vecka. (i förebyggande syfte alltså) Den antibiotikan hämmr produktionen av folsyra i kroppen och därför gjordes ett folsyreprov på mig, som visade att jag även behöver äta extratillskott av det.

Uppsatsen hanns inte klart med i tid heller. Det sög.
Igår var jag helt uppgiven halva dagen på grund av all stress och jag mådde verkligen dåligt för allt som hängde över mig. När man ligger på sjukhus har man en helt del tid att tänka och jag tror jag behövde sortera tankarna lite, så därför har jag inte lidit så över att inte ha så mycket besök och så. igår vid 18 bev jag hemskickad, otroligt skönt.
Men mellan lunch och kl. 15 var jag verkligen ett nervvrak. Jag skrev såhär då

"Saker är mig övermäktiga och jag orkar inte med i det vanliga tempot längre med sjukhus och graviditet. Det tär på en när man tror att allt skall rulla på som vanligt, vilket naturligtvis skapar stress. Min hjärna säger kör! Och min kropp säger, så fan heller att du skall resa dig ur sängen nu. Det skapar någon slags känsla av otillräcklighet när de två inte är överens. Angående förståelse har inte folk det, eftersom jag inte har vett att inse det själv. Jag vill ju bara njuta, vara gravid och ladda till 100% mentalt på vad som komma skall, men hela tiden är det något som kommer ivägen!"
Och det är nog egentligen exakt vad jag känner hela tiden just nu.
Jag går inte och är ledsen av de känslorna, men de ligger inbäddade i mig konstant.

I morse vaknade jag av en hemsk känsla av att vara hemma. det är inte bra! Jag insåg hur verkligenheten kom tillbaka och hur alla förpliktelser kastades över mig igen. Nu kom allt ansvar tillbaka. Lägenheten ser ut som ett helvete och jag trivs inte med det. Som tur är, kommer min älskade mamma på lördag och agerar städhitler. Hon är en jävel på att ordna struktur och kan alltid visualisera hur det blir bäst. Hon är tokigt duktig på det, och när hon har gått från lägenheten den dagen, hoppas och tror jag att allt kommer kännas lite bättre.
Det känns pinsamt för mig, som alltid skall klara saker på egen hand att säga att mamma kommer och städar, men den här gången bugar jag å ödmjukast och bara tar emot hjälpen, för jag orkar verkligen inte själv!
(Åh vad jag dels kommer hata mig själv när jag läser detta längre fram, och dels kalla mig själv lat, och dels ångra att jag erkänt mig besegrad, men då får det bara vara så. Jag ÄR besegrad, jag klarar inte allt själv just nu!)

Jag mår lite illa över hur saker känns för stunden och jag tror att Jörgen får ut en del för det. Jag orkar inte riktigt vara kärleksfull mot honom som jag vill, för det bara kryper i kroppen på mig hela tiden. Jag får inte ro med hur saker och ting är nu, utan allt känns bara som en tickande bomb. Jag vill känna mig helt tillfreds med tillvaron innan pyret kommer, men jag tror inte jag kommer hinna det, vilket verkligen tar emot.
Jag måste fortsätta arbeta intensivt med uppsatsen och den vill jag verkligen bara spy på nu. Det är jättekul egentligen, men det sista jag har lust med nu.


Göran spontanköpte en ny bil idag så nu skall min underbara vän ta min super-golf i beslag i några dagar för att svetsa ihop nåt som behövdes återbesiktas. (återbesiktning skall göras senast måndag, annars körförbud) Men han får ta det när han hinner och har lust, han är min vän och jag vill inte komma och ställa krav. Vi har ju dessutom passaten nu :)

Eftersom jag själv låg på verkstaden i söndags då frida fyllde år, tänkte Jörgen att vi kunde åka ut idag och gratulera henne, så det skall vi göra idag så fort han slutar.

Det känns sm att jag har massor av listor att skriva... hmm.. märkligt.

wellwell.



Över och ut för denna gång, så skriver jag snart igen!

De sade att slangen sitter som den skall, men att det är dåligt att inget kommer i den, och egentligen borde jag höra av mig om det fortsätter att inget komma, för då skall den bytas till en tjockare slang.
Kommer ej ske.

Nu kommer det dröja tills jag åker in igen. Slutberättat om akuten på den här bloggen. Nu är det NOG! :)

Förlosnsingen blir nästa tur till sjukhuset. (förutom de två gånger i veckan jag är i kontakt med vc.


Jag är trött så jag smäller av. Jag har en del att plugga, så jag skall ta mig en tuppis nu, så skall jag dra igång sen och sitta ikväll har jag tänkt..

Kjamizzah, som man säger.

6 timmar på akuten gav mig information om att jag idag skulle få ett telefonsamtal om att jag idag skulle få komma in på röntgen.

Så idag ringde de!
klockan 14 skall jag dit och kasta upp mig på britsen ytterligare en gång och stråla ner vårt lilla orskyldiga barn. :(
vi får hoppas att den ligger rätt, men jag skall be dem att kika ifall saker fungerar den vanliga vägen automatiskt eller hur det är!


Dagens låt!:

Asia - Turn it around
Mmm! Finns på spotify! Riktigt mysig låt! :)

Idag var vi hos barnmorskan igen!
Allt ser bra ut och den växer och mår gott!

Huvudet verkar ha fixerat sig i bäckenet för det kunde vi känna alla tre! Riktigt häftigt :)

Igår var det flum, idag är det raka rör. Här svänger det! *fniss*
Jag är inne i pluggmodus och håller nu på med massa statistik och gör korrelationsanalyser regressionsanalyser, cronbach alpha-värdn tas ut, och jag känner mig nästan rätt smart (Vad jag inte tänker erkänna är att allt är som en liten cirkus i skallen på mig :D)



v.36

Nu står livmodern i regel som högst och det kan kännas som om alla organ är ihoppressade till bristningsgränsen. Livmodern når ända upp till bröstbensspetsen.

Äh! Inga problem det inte. Men att livmodern är ända där uppe stämmer, föridag när hon tog symfys fundus-måttet, var måttbandet vid revbenen på mig :) Det enda organet jag märker av är njuren och den är... ond! Annars är jag kanske lite tungandad. Blir lätt andfådd men å andra sidan kan ju det bero på ökad blodmängd som de pratar om, eller att jag rör väldigt lite på mig.

Under hela graviditeten har säkert tankar runt förlossningen funnits mer eller mindre. Det känns säkert som om du har varit gravid bra länge nu och förlossningen börjar kännas allt mer aktuell. Vissa ser med spänning fram emot förlossningen medan andra har blandade känslor. Det är bra att ta reda på vad som händer under de olika skedena under förlossningen. Till exempel hur du kan hantera och möta smärtan och vilka smärtlindringsmetoder som finns att tillgå.
Det kan kännas skönt att ha en väska färdigpackad när det är dags att åka in till förlossningen. I den kan du packa saker som journal från barnmorskemottagningen, olja till massage, tjocka strumpor/tofflor, mjukisbyxor, tandborste och tandkräm, hårborste, hårsnoddar, tvål och schampo, amningsbehå och amningskupor, matsäck och kamera.

Packa väskan? Haha! Är det verkligen så snart? jösses :) Tankar om förlossningen håller i sig. "Det kommer göra ont som fan max två dygn, men sen är det över" Jag har proffs runt mig som kommer att ge mig den bästa hjälpen om saker går snett, men det kommer det inte.
Smärtlindring har jag kanske redan skrivit om? INga fler slangar in i min kropp med andra ord ingen ryggmärgsbedövning. Från och med v. 38 får man gå och hämta ut en så kallad tens-apparat, som är som elektroder man kopplar på där man har ont, som tydligen skall lindra. Det är heltofarligt för alla inblandade, och jag tänkte prova med en sån. Om en sådan hjälper, (Och kanske till och med räceker?) Vore jag superglad!




Barnet: Nu väger barnet mellan 2200-2500 gram och längden är ungefär 45 centimeter. Barnet kan börja röra sig mindre nu, de stora rörelserna ersätts ofta med små stötar från fötter och knän. Man kan få fin kontakt med barnet inne i magen, om man till exempel puttar lite på något som kan vara barnets fot kan man få en reaktion tillbaka. Kanske tar barnet bort foten för att sedan placera den på samma ställe igen.

Röra sig mindre?? Skojar dom med mig? Idag var jag tvungen att på allvar fråga barnmorskan om det är normalt att jag inte får ont och inte mår över huvudtaget dåligt över sparkar och rörelse. Inga som helst problem att somna på grund av bebisen och allt är så lugnt. Hon försäkrade mig om att så länge jag märker av den, är det ingen fara om det är mjukt, men jag blir fortfarande lite orolig. visst idag har jag märkt av den sådär 5 gånger, men det är framföralltnär jag själv tar det lugnt som jag märker nåt.



Din mage kan börja sjunka ner lite och det är lättare att andas, men det kan fortfarande vara svårt att hitta en bekväm sovställning.
Sover illa som fan, men det beror inte på bebisen utan det är rena kateterondskan! Jag kan inte vända mig och vrida mig i sängen för jag är som paralyserad i högra halva av torso. hemskt. vaknar ett par gånger varje natt och går upp, men annars vaknar jag nog sammanlagt 5-6 av att jag rört mig dumt.


Bebis!
I vecka 36 är medelkroppslängden 48 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 2800 gr. Huvudets omkrets är 33.5 cm.
Moderkakan börjar åldras.

Nästan 3 kilo! Bebisen är väl kanske i underkant i vikt, men den är ju för fasen leveransklar! Herregud... MIn största oro är att den skall titta ut för tidigt, så jag inte hinner klart med C-kursen. den 15 skall upsatsen vara klar. den 20e är det opponering och den 23 är det utvärdering.  (nåt sånt iaf.) sen så! :) Bebisen har det ju skitgött i magen, garanterat, men med all antibiotika jag ätit och morfin jag fått och strålning och kaffe, och så vidare, så kanske den har bestämt sig för att ge fasen i att vara där inne full tid! Det känns inte som att jag kommer gå över tiden en massa i allafall! (Och gjorde jag det, så vore jag bara glad att få lite ledighet och RO! Bara få gå och pyssla här hemma och boa klart det sista. Jag har ju inte tid med sånt nu! :(
"moderkakan börjar åldras" gah! Att höra en sån sak är ju lite stressande också! :D "Min har säkert åldrats jättefort"

Nu skall jag sätta mig och läsa en forskningsrapport för att försöka bli klok på strukturen i vår egen uppsats. Och s skall jag äta mat, och läsa om regressioner, sen kommer Jörgen och då blir det hämta bil och sedan sjukan resten av kvällen. Jag som hade tänkt träffa Elin och maria ikväll, men icke! :(
Hmm, just det ja. Jag skrev inte om sjukan högre upp :)
Jag pratade med urologen förut, och ingen vätska i påsen och ont i sidan an vara tecke på att slangen ligger fel eller håller på att åka ut (Åker ut är min gissning, det känns så) så jag måste in och kolla upp det.
= akuten och väntan på ultraljud och eventuellt operation. IGEN
Psyket är på min sida, och jag är inte bitter. Det har inte krånglat på länge, och varje vecka "vet" jag inombords att det kommer vara krångel med något, så jag tar alltid med det i beräkningarna för veckans aktiviteter!

Sås! Nu hungrar ag ihjäl! MAAT! :)

Kramisar!

Hoppas

... Jag ville bara berätta att jag nyss insåg att jag nog aldrig har längtat så mycket efter någonting som jag längtar nu!
trots att jag ju egentligen inte vet vad jag längtar efter... För det kan man väl inte veta?

Pyret: Jag vet inte ens om du är en pojke eller en flicka. Jag bara vet att jag vill träffa dig, och titta på dig och lipa åt dig och vakna av dig varje natt för att få trösta dig när du känner dig lite ensam, eller är hungrig eller gossjuk. Jag längtar efter att du skall hålla mig vaken hela nätterna och få mig att vara så trött på dagarna att jag nästan inte orkar stå upp.
Jag vill gå långa promenader med dig och jag vill behöva tvätta dina kläder och sängkläder och allt runt mig för att du rapar och kladdar och kletar och bara är ett litet barn.

Jag vill låta dig vara just ett barn, och låta dig krypa i lerpölar om det gör dig glad. Jag vill se dig kleta kladdkaka i hela ansiktet, och jag vill svära tyst för mig själv när du för trehundratusende gången häller ut all mjölk på golvet.

Jag kommer att skälla på dig när du jagar katterna och jag kommer garanterat bli arg över saker du inte förtjänar att behöva straffas för, men minns att allt det är för att jag älskar dig ch bryr mig.


Min älskade bror Urban skickade nyss ett sms och sade "Men Malin, du kan ju föda när som helst" Och då kände jag hur pulsen gick upp på mig, och jag blev alldeles varm inombords.


ÅH vad jag längtar efter dig mitt lilla barn.

Godnatt min skatt!

länge sedan sist nu, men det händer inte så fasligt mycket kul saker.

Nyår var heeemskt trevligt!
Jag Jörgen och Jessica var hemma hos Anna och Fredrik (Anna som jag fick muggen "mamma" av, Jörgens arbetskamrat) och så var deras vän Rikard där.

Anna hade lagat helt underbar mat som ... Nä, ja måste berätta hela sanningen.

i 7 månader har jag gått och suktat efter Chevréost och eftersom man inte får äta mögelost under graviditeten har jag sett fram emot "välkommen bebis" än mer. Jag var på Wilmas (en lunchrestaurang här i stan) en dag och de serverar den absolut godaste salladen i hela stan, med salami och Chevré. så den har jag hela tiden sagt att jag skall äta det första jag gör när bebis är ute.
Senast jag var där och åt (Ja, all deras mat är underbar) så var jag tvungen att fråga om man fick äta chevré trots graviditet, och vad händer!? Jo! Hon i kassan försäkrade om att det gick hur bra som helst! Av någon outgrundlig anledning (Jag tror jag frös) beställde jag inte salladen ändå, utan tog en varmrätt.

nu tillbaka till nyår.
ANNA HADE CHEVRÉ TILL FÖRRÄTT!! :D Tror ni jag vart varmt i hela kroppen!?
Åh! Chevreost, på en skiva rostbröd som varit innne i ugnen, så osten hade smält. serverat på en bädd av ruccola och var det spenat också? och valnötter och på toppen var det färska fikon.

....

oooohhh... Det är inte ofta jag ser tillbaka på mat och kan sakna smaken i munnen, men nu, trots att jag är mätt, villjag äta den. Åh!

huvudrätten bestod av fläsk och nötfile och potatisgratäng med Whiskeysås, och ja för er nervösa människor så hade anna kokat såsen eeextra länge så det inte skulle vara alkohol i.

Till efterrätt var det saffranspudding med vaniljglass och  varma hjortron.

 

Sedan dess har jag mest pluggat, jörgen mest jobbat, katterna mest slappat och magen mest dansat! J

Jag har egentligen ingen lust att skriva om vad jag gör för stunden, och vad jag har gjort. Idag har jag lust att skriva om... något annat. Jo, kanske. Kanske jag kan väva ihop in önskan med att berätta att vi igår var och tittade på filmen Avatar. En jättefin film, verkligen! En märklig film som var rätt lik pocahontas när jag tänker efter.

Jag gillar dock det lite buddhistiska tankesättet om att allt levande har en själ och det är spännande att i filmen se kontrasterna mellan vårt i-lands-tjäna-pengar-tänk och deras mer förvalta-jorden-väl-tänk. Jag tror att alla skulle må bättre av att inte sträva så förbannat för endast sin egen vinnnings skull. Det leder till kamp mellan oss människor, istället för att leva tillsammans. Jag ser för mig en utopi (just precis, det är ju vad det är) där man kan hjälpa varandra och le åt varandra åtminstone mer än vad man gör idag.

Bah, det där låter nog skitdumt. Och när jag läser det om 10-20-30 år så kommer jag vara cynisk och bitter och tänka ”Åh vad gulligt, så naiv jag var” Men jag vet alldeles för mycket folk, och man hör och läser så mycket som handlar om ren egoism och jag blir så ledsen när jag hör sånt.

Imorgon måste jag få tag i kärringarna och gubbarna på urologen igen. Katetern fyller ingen funktion längre. Det hamnar i princip ingenting i den, och jag går iväg och spolar den trots att den inte används. Känns jäkligt värt.

Imorgon skall vi till BM igen, och se så allt är bra. Direkt efteråt har vi föräldragrupp i en timma, och då kommer sån där familjerådgivning och skall berätta för oss att nu när vi får barn kommer liet bli helt olika och många separerar för att man inte orkar hålla ihop, eftersom det tär på förhållandet att inte ha tid med varandra, så det är bra att visa varandra uppskattning och att vi måste ta hand om varandra och ställa upp för varandra och allt sånt som folk vet att man skall, men inte gör. Men det är bra. Jag gillar sånt, det får en kanske att tänka efter en extra gång innan man gör eller säger nåt dumt, och jag tror att såväl ung som gammal tål att höra sådana saker ibland. Det är trots allt otroligt viktigt.

 

Och vet ni vad?

Imorgon kommer Jörgens/vår nya bil!

Då skall det bara monteras på vinterdäck på den så är den vår sen! Den är svart,  kombi, å fin, och vi skall ha en nyfödd spyende,rapande, spottande,dregglande liten bebis i den snart J

Ja, gott folk, Jörgen ÄR medveten om det, och JA han VAR medveten om det när han köpte den. J Nu är hans nästa uppgift att lura ut vilket alternativ som är bäst för att slippa allt sånt i bilen. Hihi! Det fixar sig, vi packar väl bara in hela skiten i gladpack tills bebis är sådär 19 år och själv förstår att man inte dreglar i bilen. Hihi!

Skinnklädsel är iofs en bra grej också som vi har i den., det är lätt att torka av J

 

Dagens visAaa: Pocahontas – Färger i en vind

Lyssna på den! Den finns på spotify. Heléne Lundström heter hon som sjunger den

 

Det finns nog ingenting man kan säga idag som ingen redan har sagt. Att lära med hjärtat, som hon sjunger i början. Så fint! Under videon är det så att jag ryser flera gånger. Det väcker massor av känslor i mig, som talar emot allt vad betong, asfalt, konsumtion, pengar, och allt sånt är.

Frågan är vad det betyder att vara rik? När är man rik? Är rikedom lycka eller är rikedom endast pengar? Frågar man mig är svaret solklart. Rikedom är kärlek. Från mina älskade vänner min älskade familj min älskade sambo och det slår alla pengar i världen. Därmed INTE sagt att jag inte behöver pengar. Men med det vill jag inte säga att jag skulle säga nej till pengar, utan det jag menar är att för det själsliga välmåendet är inte pengar primärt.

Jag menar, det är klart att jag längtar efter nya bilen, inget snack om saken, men jag ser inte samma värde i den som Jörgen t.ex. gör.

Jag ser ett extremt värde i att bilen är säker, för barnets och vår skull, och jag uppskattar att den inte drar så mycket bensin, och är lite lite miljövänligare än äldre bilar. Jag uppskattar att den blir varm också. Och att man slipper laga den jämt, som man måste med golfen

Men allvarligt talat, när vi hämtat passaten kommer jag fortsätta att hellre köra min golf. Så Jörgen skall få köra sin efterlängtade passat hur mycket han vill J

 

Äh, jag skall ge mig att låtsas vara värsta indianen här, för jag ÄLSKAR att duscha alldeles för länge och alldeles för varmt och jag ÄLSKAR att kura ner mig i min svindyra säng och bädda in mig i mina nya skitdyra fina sängkläder och jag älskar att få äta från nytt poslin och gå i nya skor.

Men det jag vill ha sagt är ingenting av det vore roligt om jag inte var tillfreds med min tillvaro i övrigt.