Barnvagnsköp och akuten! (ett besök som faktiskt gav nåt!)
Nu bannemig! NU banneemiiiig!
Nu tror jag allt skit är över!
ALLT fungerar som det skall nu!
Lördag hade jag och Jörgen bestämt oss för att åka ner och titta på barnvagn och bilbarnstol som Jörgens bror Tommy och hans fru sålde åt ett vänpar åt dem. Två helt oanvända saker de haft en längre tid nu, som de bara ville bli av med.
de ville ha 2000 kronor för barnvagnen (som iaf på de bilder vi sett) såg fin ut och 700 för bilbarnstolen.
Hade tidigare på morgonen upptäckt att det var stopp i katetern men jag tänkte att det är bättre att vi åker till motala nu och tar katern ikväll eller sen, nr vi kommer hem.
Vi var där, det bjöds på mat och vi hade det jättetrevligt som alltid. Barnvagnen och stolen tog vi utan att tveka. Det var jättefina bägge två och nog för att man kan låna bilbarnstol på sjukhuset gratis men....
Nej förresten, jag måste inte redogöra för varför vi köpte den, vi har köpt en barnstol som vi kunde fått låna gratis! så det så! :D
Framåt kvällen drar vi oss hemåt (tack gode gud) d trodde jag nämligen att min njure skulle sprängas inuti mig.
Perfa. Akuten en lördagkväll ...:S Men det var okej! Blev inkallad snabbt som ögat då en sköterska kände igen mitt namn och mitt case. Hon berättade senare att hon visste att jag inte tog mig själv på likastort allvar som de gjorde, så hon menade att hon värnade om mitt bästa. (det var inte jättemycket folk på akuten)
Hon sätter en infart på mig (?) varför? undrade jag, men hon svarade nåt i stil med att det kanske kommer att behövas.
Nåväl, hon går iväg, och kommer tillbaka och berättar att hon övertalat överläkaren på kirurgen att komma och titta till mig, så han stod för studen och läste på om mig, i journalen.
Han kom, och beslutade att testa spola slangen.
Mission FAIL... Han fick inte varken i eller ur en enda droppe vätska!
morfin och antibiotika, tjohej-tjolahopp!
Morfinet funkar ju inte mer än de 5 första sekundrarna, så egenligen vet jag inte varför jag tar emot det, men mja, okej...
"Då får vi skicka upp dig för ett byte av slangen då"
Det var ungefär det sista jag ville höra. FAN också. jag vart alldeles förtvivlad och såg framför mig förra scenariot med röntgen-operation/byte av slang och punkterad njure.
Alldeles förtvivlad får vi åka direkt upp till operationen.
"Välkommen in" sade en av sköterskorna.
"Du!" sade jag "du anar inte gärna jag hellre vill springa här ifrån nu"
"nej nej, du får tyvärr inte följa med" (vänder sig åt Jörgen)
VA?!
åh, herregud. som att det inte var nog ändå!
"För mycket strålning" ÄH! Ge honom ett pung och brösskydd då!
Men sköterskorna garanterade att det skulle gå snabbt och sade att de skulle vara klara om 10 minuter.
efteråt beskrev Jörgen det så fint;
"Ja, efter 50 minuter hör jag dig skrika, då höll jag på att rusa in och undra vad fan de höll på med egentligen"
Kul, kan bara inbilla mig känslan i honom. Uh...
det var bara så att de misslyckades med alla försök att ta ur slangen, då den (med vilje) var korvad i njuren. de lyckades alltså inte "av-knorra" den, och då behövde de ta till våldsammare åtgärder.
kirurgen till en sköterska
"Kan du gå och blanda till lite smärtstillande"
VA!? Vaddå? Jag har inte ens bett om det! (De uppmanade mig före op. att be om smärtis ifall det blev jobbigt)
kul! Vad fan skall de göra med mig nu?
Nåväl. bedövningsnålarna var iallafall de som fick mig att skrika.
Jag kände iallafall inte särskilt mycket efteråt men var otroligt lättad och trött.
Jörgen körde iväg mig till urologen, där jag sedan tidigare är mycket bekant, och där satt vi och fikade mig ner i varv en liten stund, innan jag blev trött och somnade, vid 12 på natten någon gång.
... I två timmar...
...Sen vaknade jag...
... av att ha ont...
... i njuren!
... Ni kanske kan gissa?
... :) ...
... Det var stopp!
fyfan, om NI är trötta på att LÄSA om det... (behöver jag säga mer, eller är mitt budskap underförstått?)
Spola spola spola.
och sköterskan som hade nattpasset kom på en skitbra idé. att jag skulle få ligga med ett rätt snabbt rinnande dropp för att driva ut vätska ur kroppen och därmed genom slangen lite fortare.
Det var ett jättebra förslag, för dagen efter var allt perfekt med mig.
Förutom att jag hade sovit med två senila män som bara låg och yrade heela natten!
de fick för sig att det var morgon hela tiden och låg och gaggade om allt från sköterskor i Hällefors till att de ville ha mer kaffe.
En av gubbarna fick för sig att jag var sköterska, så han låg och skrek på mig ända tills jag svarade. (Jag hoppades på att han skulle ge sig) "Nej, du får be sköterskan om kaffe" "ja?" "Ja, jag är patient, precis som du"
Åh! Bah! Suck!
Tillslut bad sköterskorna mig att ringa på klockan så fort jag hörde nåt ljud från dem, för de höll på att klättra över "säng-grinden" som de hade fällt upp kring deras sängar.
sen blev det dagen efter och lunch och då kom jessica och mötte mig, så tog vi en promenad hem till henne!
jag kände mig mentalsjuk på ett bra vis, baklänges liksom, för jag kände mig frisk!
HELT frisk! Det var helt knäppt!
Nu har jag fått vara smärtfri i två dagar, det är helt galet :)
Jag får skriva mer en annan dag, för nu kallar sängen så starkt att mina ögon snart rasar! :)
Jag konstaterade förut att jag nog får börja sova lite middag för att även orka vara människa på kvällen, för som det är nu, så vill jag helst sova när klockan är 20 :)
Kram och natti!
Just det! Såhär ser sakerna ut vi köpte!
Whoa, samma avstånd, samma tid på dygnet, samma avstånd (?)
Och heelt olika blixtfunktion...
hmm, fotograferande är en konst, verkligen...
Påminner än en gång om min fantastiska bror som är fotograf.
Besök honom här
godnatt
Nu tror jag allt skit är över!
ALLT fungerar som det skall nu!
Lördag hade jag och Jörgen bestämt oss för att åka ner och titta på barnvagn och bilbarnstol som Jörgens bror Tommy och hans fru sålde åt ett vänpar åt dem. Två helt oanvända saker de haft en längre tid nu, som de bara ville bli av med.
de ville ha 2000 kronor för barnvagnen (som iaf på de bilder vi sett) såg fin ut och 700 för bilbarnstolen.
Hade tidigare på morgonen upptäckt att det var stopp i katetern men jag tänkte att det är bättre att vi åker till motala nu och tar katern ikväll eller sen, nr vi kommer hem.
Vi var där, det bjöds på mat och vi hade det jättetrevligt som alltid. Barnvagnen och stolen tog vi utan att tveka. Det var jättefina bägge två och nog för att man kan låna bilbarnstol på sjukhuset gratis men....
Nej förresten, jag måste inte redogöra för varför vi köpte den, vi har köpt en barnstol som vi kunde fått låna gratis! så det så! :D
Framåt kvällen drar vi oss hemåt (tack gode gud) d trodde jag nämligen att min njure skulle sprängas inuti mig.
Perfa. Akuten en lördagkväll ...:S Men det var okej! Blev inkallad snabbt som ögat då en sköterska kände igen mitt namn och mitt case. Hon berättade senare att hon visste att jag inte tog mig själv på likastort allvar som de gjorde, så hon menade att hon värnade om mitt bästa. (det var inte jättemycket folk på akuten)
Hon sätter en infart på mig (?) varför? undrade jag, men hon svarade nåt i stil med att det kanske kommer att behövas.
Nåväl, hon går iväg, och kommer tillbaka och berättar att hon övertalat överläkaren på kirurgen att komma och titta till mig, så han stod för studen och läste på om mig, i journalen.
Han kom, och beslutade att testa spola slangen.
Mission FAIL... Han fick inte varken i eller ur en enda droppe vätska!
morfin och antibiotika, tjohej-tjolahopp!
Morfinet funkar ju inte mer än de 5 första sekundrarna, så egenligen vet jag inte varför jag tar emot det, men mja, okej...
"Då får vi skicka upp dig för ett byte av slangen då"
Det var ungefär det sista jag ville höra. FAN också. jag vart alldeles förtvivlad och såg framför mig förra scenariot med röntgen-operation/byte av slang och punkterad njure.
Alldeles förtvivlad får vi åka direkt upp till operationen.
"Välkommen in" sade en av sköterskorna.
"Du!" sade jag "du anar inte gärna jag hellre vill springa här ifrån nu"
"nej nej, du får tyvärr inte följa med" (vänder sig åt Jörgen)
VA?!
åh, herregud. som att det inte var nog ändå!
"För mycket strålning" ÄH! Ge honom ett pung och brösskydd då!
Men sköterskorna garanterade att det skulle gå snabbt och sade att de skulle vara klara om 10 minuter.
efteråt beskrev Jörgen det så fint;
"Ja, efter 50 minuter hör jag dig skrika, då höll jag på att rusa in och undra vad fan de höll på med egentligen"
Kul, kan bara inbilla mig känslan i honom. Uh...
det var bara så att de misslyckades med alla försök att ta ur slangen, då den (med vilje) var korvad i njuren. de lyckades alltså inte "av-knorra" den, och då behövde de ta till våldsammare åtgärder.
kirurgen till en sköterska
"Kan du gå och blanda till lite smärtstillande"
VA!? Vaddå? Jag har inte ens bett om det! (De uppmanade mig före op. att be om smärtis ifall det blev jobbigt)
kul! Vad fan skall de göra med mig nu?
Nåväl. bedövningsnålarna var iallafall de som fick mig att skrika.
Jag kände iallafall inte särskilt mycket efteråt men var otroligt lättad och trött.
Jörgen körde iväg mig till urologen, där jag sedan tidigare är mycket bekant, och där satt vi och fikade mig ner i varv en liten stund, innan jag blev trött och somnade, vid 12 på natten någon gång.
... I två timmar...
...Sen vaknade jag...
... av att ha ont...
... i njuren!
... Ni kanske kan gissa?
... :) ...
... Det var stopp!
fyfan, om NI är trötta på att LÄSA om det... (behöver jag säga mer, eller är mitt budskap underförstått?)
Spola spola spola.
och sköterskan som hade nattpasset kom på en skitbra idé. att jag skulle få ligga med ett rätt snabbt rinnande dropp för att driva ut vätska ur kroppen och därmed genom slangen lite fortare.
Det var ett jättebra förslag, för dagen efter var allt perfekt med mig.
Förutom att jag hade sovit med två senila män som bara låg och yrade heela natten!
de fick för sig att det var morgon hela tiden och låg och gaggade om allt från sköterskor i Hällefors till att de ville ha mer kaffe.
En av gubbarna fick för sig att jag var sköterska, så han låg och skrek på mig ända tills jag svarade. (Jag hoppades på att han skulle ge sig) "Nej, du får be sköterskan om kaffe" "ja?" "Ja, jag är patient, precis som du"
Åh! Bah! Suck!
Tillslut bad sköterskorna mig att ringa på klockan så fort jag hörde nåt ljud från dem, för de höll på att klättra över "säng-grinden" som de hade fällt upp kring deras sängar.
sen blev det dagen efter och lunch och då kom jessica och mötte mig, så tog vi en promenad hem till henne!
jag kände mig mentalsjuk på ett bra vis, baklänges liksom, för jag kände mig frisk!
HELT frisk! Det var helt knäppt!
Nu har jag fått vara smärtfri i två dagar, det är helt galet :)
Jag får skriva mer en annan dag, för nu kallar sängen så starkt att mina ögon snart rasar! :)
Jag konstaterade förut att jag nog får börja sova lite middag för att även orka vara människa på kvällen, för som det är nu, så vill jag helst sova när klockan är 20 :)
Kram och natti!
Just det! Såhär ser sakerna ut vi köpte!
Whoa, samma avstånd, samma tid på dygnet, samma avstånd (?)
Och heelt olika blixtfunktion...
hmm, fotograferande är en konst, verkligen...
Påminner än en gång om min fantastiska bror som är fotograf.
Besök honom här
godnatt
Kommentarer
Postat av: Linda
Men malin...usch jag får ont överallt när jag läser om dig och din kropp! Aj, aj, stackars dig! Att det ska krångla så in i bänken då! Trist...men tänk när den lilla parvel kommer ut, det är ju värt allt! Smärtan förbereder sig inför förlossningen också! ;)
Jättefin vagn och bilstol ni köpt! Perfekt!
Postat av: Tokmajja
Neesh men Linda, kom ihåg att bloggen är mest till för egen del, och att jag skriver så utförligt om alla saker, för att själv minnas om det, och eftersom jag ändå skriver det, kan jag gotta posta det också :)
Jag ser det precis som du, njuren hjälper mig att skratta mig igenom förlossningen ;) haha! :D Fast nu mår jag ju helt underbart så nu njuter jag till hundra procent igen! :) Dag 3 smärtfri :):)
Trackback
