TokMajja

Jag klarade mig undan att åka in igår! Wohoo!
Men sköljningen hjälpte ju inget, däremot. det är nog lite dumt.



Herregud vad tiden rinner iväg! v.33 redan!


Du är på dag 225 av 280. (80,4%).
Du är i vecka 33.
Du har gått 32 fulla veckor och 0 fulla dagar (v32+0).
Du är i 7:e kalendermånaden.
Du har 55 dagar kvar till beräknad förlossning.

Det är bara en och en halv månad kvar och du kan drabbas av städmani. Allt ska rensas, städas och sorteras. Allt ska fixas klart så att du slipper tänka på det sedan. En del kvinnor kan drabbas av separationsångest, hur blir livet utan magen. Det kan vara en tid av mycket känslor. Förväntan, längtan, oro och förvärkar.

Barnet:
I vecka 33 är medelkroppslängden 45 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 2200 gr. Huvudets omkrets är 31 cm.
Det finns inte längre så mycket utrymme för barnet att vända sig i livmodern, barnet ställer därför slutgiltigt in sig i förlossningsställning. Vanligast är att barnet vänder sig med huvudet neråt. Tre-fyra procent förblir kvar i sätesställning.
Barnets alla sinnen fungerar nu sedan någon vecka tillbaka. Ibland kan du få uppleva att barnet hickar, du känner ett litet tickande i magen. Visste du att ditt barn som fått en speciell berättelse läst för sig i magen kan skilja den berättelsen från andra berättelser när de sedan är födda.


55 dagar kvar. JAg tror knapt att det är sant. eller... Jag tror inte att det är sant!
Nu börjar jag märka av pyret lite starkare tycker jag mig känna, men den är fortfarande så himla snäll mot mig. ibland kommer det sparkar som förskjuter hela min överkropp i sidled, det är lite kul :) JAg dansar hula-hula med min stora mage!

Just det! Magbilder! fasen vad jag lyckas glömma det!
Åh, dumma mig!

Städmani var ordet. Allt, jag menar ALLT skall organiseras och fixas. Den där lampan jag har velat ha så länge måste upp NU! Helst IGÅR! Men men, det kommer! Jag blir så stressad bara, för det känns som att jag inte vet vad jag skall ta mig för med C-uppsatsen. Jag känner att jag vandrar i blindo lite. men men, imorgon kommer Heléne så skall vi sitta en stund! Då vill jag få klarhet i allt. Jag vill gå över hela hemmet och sortera och kasta saker som inte används osv, men jag måste ofta ha hjälp av Jörgen och när Jörgen har energi är det helg, och på helgen vill Jörgen slappa. Men men, det är inte så galet mycket att göra tror jag.

separationsångest från magen?! haha! :D
Nejdå, allvarligt talat, jag tror (men vet ju inte) att det kommer gå bra. Dels var jag rund innan, så  jag hade ju redan mage, (höhö) vilket gjorde att det tog lång tid innan jag kände att jag hade en gravidmage. det är ju egentligen först sista... hmm månaden? jag har känt mig gravid i utseendet. (kroppsligt, hormonmässigt och allt sånt, tycker jag fortfarande inte att jag är gravid)

Det roliga och jobbiga är den extrema längtan. Jag drömmer om separationsångest från barnet. jag drömde här om natten om alla besök på BB, och hur jobbigt jag tyckte det var att alla ansåg bebisen som en "sak" som man skulle skyffla runt på, mellan alla famnar det första, innan jag själv knappt har fått tittat på den. Jag drömmer/dadrömmer ofta om att lämna bort bebisen och hur jobbigt det känns. Jag kikade lite på nåt forum på internet där någon skrev "Kan man lämna ifrån sig sin 3månaders bebis till barnvakt" och jag kände paniken kom krypandes... En så liten?! Kan man lämna det? KLART MAN INTE KAN!? Vad jag såg senare var dessutom
... Till en barnvakt man fått genom en annons" och då höll jag på att smälla av.

Jag skall inte säga att det här är känslor som kommer at vara beständiga, men ibland fångas jag av jättestarka känslor som de här. Jag tror det är viktigt att bebisen t.ex. får vara mycket med Jörgen första tiden, och att de skapar sig en relation direkt så barnet känner full trygghet i att vara hos honom också trots att jag ser framför mig att jag kommer höka över barnet.
Jag kommer nog inte att sitta hemma första året med barnet, bara för att man skall, eller för att man borde. Den dagen jag känner att jag är sugen på att hitta på något själv med kompisar eller så, så får vi lösa det. Därför är det viktigt också att barnet känner sig trygg med bägge föräldrarna alena.

45 cm och 2200 gram?!
45 CENTIMETER? haha! Tänk, jag blir lika chockad varje gång!
Nu är den ju bara en snutt kortare än nästan alla nyfödda! 48-52 är väl vanligt?
52 kanske är stort?

Nu är det verkligen ett barn!
Sist jag var hos BM, kunde ju inte Jörgen följa med, och jag kände då hela ryggraden på den. Det var det häftigaste jag känt. BM tyckte jag var knäpp och sade att det ju var jättesjälvklart "Ja men vad tror du det är som är 2½ dm långt och ligger i en båge längst hela dig liksom?" "jamenfan, inte vet jag!"
haha. Hon är så go min hippieBM.

Jag tror dock inte att bebisen har lagt sig neråt än. och jag tror egentligen att den har ganska gott om plats fortfarande. När jag har ätit mycket mat, spänner det jättemycket i huden över magen, man känner sig tjock, och då kan det klia lite, men annars tycker jag inte att jag känner att det är trångt åt den. (det kanske jag inte skall göra heller, men det känns som att jag borde märka av det isf?)

Det är väl förresten säkert då man börjar märka att barnet sparkar på revbenen.. Den som lever får se :)


Snön! Det måste jag ju nämna! Det började snöa natten mellan 13-14e december! Sen dess har snöandet hållt i sig litegrand hela tiden nästan, låt oss hoppas den får stanna!

Nu så!
Snart skall jag besikta golfen, haha! Det kan bli spännande! men innan dess skall jag äta lunch med pappa på stan, så skall vi åka till barnens hus och titta på en babysitter. Jag visste inte vad jag skall önska oss av pappa i julklapp, så jag och Jörgen kom överens om att en babysitter skulle passa utmärkt!
Jag fann en så fin på internet.



En sån!
SKittråkig, utan skojiga färger och mjuka kramdjur att pilla på. Billigast av alla som går att få tag på. Jörgen tyckte att den blev jättebra. Perfekt! Han är nämligen av samma övertygelse som jag.
Barn som är så små, har så otroligt mycket för sig som det är. Lära sig dofter och titta på saker. lyssna på alla ljud osv. de har så otroligt fullt upp med att lära sig vicka på tårna och deras största problem i livet är att böja på benen kontrollerat liksom :) Så enligt vår övertygelse, är fastmonterade gulliga mjukisdjur överflödiga på en sån. (dessutom om den vill ha nåt att äta på, kan den få ett mjukisdjur då :)
Dessutom kommer jag ihåg att när jag var liten, hade vi en likadan sån. Bara en metallram liksom, som jag lekte med mina dockor i och jag minns så väl vilket härligt gung det var i den.
Vi får väl se, förresten. Barnet kanske hatar att sitta i en sån där och bli åksjuk. Kanske den hellre bara vill ligga på en filt och vicka på tårna? :)

Herregud vad jag längtar.

:)


Såhär kan babysitters också se ut.
lite overkill?
nu menar jag inte antingen eller, men gravida mammor, det måste vara världens hysteriska folkgrupp.
35åriga blivande mammor som måste ha det allra dyraste till sitt första barn. Som någon slags övertygelse om att endast det dyraste kan vara bäst.

8 av 9 babysitters fick underkänt i något test här om dagen. Det var någon simpel modell som klarade sig undan. Annars hade alla andra lösa delar och rapplig konstruktion ostabila osv.
nä uh. Jag tror som sagt inte man måste krångla så, med en så liten.

Andra babysitters jag har sett, har inbyggda hjärtljud (Varför vill man att barnet skall tro att babysittern är mamman? Det tycker jag är lite skrämmande.) vibrationer som bebisen skall tycka är skönt.
automatisk vaggning, så du tillochmed slipper att röra babysittern! (så kan du hålla dig på ännu mer behörigt avstånd till ditt barn)
Och det är bara en babysitter!

När kommer den automatisk bajsblöjbytarskötbordet då?
Allt skall vara automatiserat, elektrifierat, effektiviserat... och helt utan kärlek.




Ta hand om er, så skall jag försöka ta hand om oss!