TokMajja

Minns att jag startade denna bloggen mer för min egen del än för er andra att läsa, så därför kan det komma att bli en hel del ocensurerade grejer. så jag utfärdar en liten varning inför detta.

Min själ sparkar skriker och slår. men mitt psyke är som tur dominant över min själ.
Jag är så trött utled ledsen på att jag inte kan få ha den där katetern i fred, utan en massa krångel. Jag har inga problem med att den är där, om det hade varit så enkelt. det är under en tidsbegränsad period, och den rationella delen av mig förstår varför och är glad och tacksam över att det finns såna otroligt fina lösningar för såna här komplikationer.

MEN

Jag vet inte om det är ett problem ännu, men just att saker och ting aldrig går som förväntat blir tillslut en påfrestning som är slitsamt att tampas med.
VC (Vårdcentralen) -> sköljning som naturligtvis misslyckades trots att jag inte hade några uppenbara problem när jag åkte dit. Men 4 ml koksalt in, 2 ml koksalt rann självmant ut, och när de provade att suga ut det med sprutan, ville det sig inget mer. Vakuum i slangen.
-> Ringa avd 15 (urologen) för rådgivning och hon var rådlös och bad att få ringa upp.
Det är absolut inte helt stopp, det rinner fortfarande, men det KAN inte vara meningen att en sköljning skall sluta på det här viset. Det skall vara fritt flöde genom slangen både fram och tillbaka, varje gång! PÅ VC törs de heller inte göra hur mycket som helst heller, vilket jag naturligtvis förstår, eftersom de inte har någon läkare som kan med det där, som de kan rådfråga. De ser ju helst, både för min och deras del, att jag får komma och skölja på urologen, men dit verkar de inte vara sugna på att skicka mig.

Jag orkar verkligen inte detta mer nu. Måndagar har lyckats att betingas med akuten, vilket jag inte ser som positivt. Undra om det är dit jag är på väg nu. Bäst isåfall att jag stoppar i mig ordentligt med frukost.
Tänk att det aldrig kan vara så mycket som EN problemfri sköljning!

Jag får ordna speciallösningar på nätterna så att jag slipper vakna hundra gånger och oroa mig för att nattpåsen har släppt och jag måste tvätta/sanera allt runt mig.

Jag har alltid inställningen om att Murphy (lagen om alltings jävlighet) är med mig, och är duktig på att glädjas och vara tacksam så fort han inte är det. Men när det visar sig gång på gång att han ÄR med mig för att ställa till det, utan att det verkar finnas något jag kan göra för att påverka det, blir man tillslut väldigt, väldigt uppgiven.

Det sliter på förhållandet när allt Jörgen får lyssna på handlar om katetern och dess problematik. Dessutom vill jag inte att Jörgen skall behöva fråga mig varenda dag om hur det gått med "påsen" idag. Att man käner sig lika snygg som en bandyboll förbättrar ju inte heller direkt situationen. Gravidmage som är så fint i vanliga fall. Nej mjukisbyxor och gympadojor är standardoutfitten. Fan vad trött jag blir.
JÄVLAR vad jag längtar tills bebis är ute, katetern är borta, (jag slutat amma) så jag kan få köpa mig fina kläder (underkläder) och göra mig (vad jag anser) SNYGG igen!

Nu får man hålla till godo med att ordna håret. Vilket jag ju inte heller gör, eftersom det istället är så jävla dyrt. Nej utseendet tillsammans med självförtroendet har verkligen fått sig en törn. 


MEN

Jag kan ställa detta i relation till andras problem också. Rullstolshandikappade och cancersjuka osv. De har det bra mycket värre än jag, och det gör det lättare att "bita ihop" och ta sig upp igen. det är skönt.
Det farliga är ju naturligtvis att toleransnivån för andra människors bekymmer bli lägre, och att jag kanske ibland bagatelliserar deras bekymmer. "Det var då ettjävla gnäll för ryggont" TROTS att jag alltid brukar vara den som påpekar att smärta är subjetivt, och att man inte kan mäta ryggont med öroninflammation.

Positiva saker
- Jag har en otroligt fin graviditet, ett lugnt barn som iallafall under 7 månader inte har stört mig alls med sparkar och slag. Inga revben som gjort ont hittills osv. och börjar det snart, så kommer jag nog klara att stå ut de sista två månaderna.
- Varje gång saker krånglar med katetern har det varit på hemmaplan. Påsen har inte gått sönder när jag har varit iväg någonstans. Hallelujah!
- Jörgen är farligt duktig på att vara rationell. Han är jätteduktig på att lägga om såret och det är verkligen inget gnäll där.
- Jag har förmånen att ha Jörgen vid min sida, hela tiden. Han är verkligen underbar.
- Jag har den underbara gåvan att bära vårt barn i magen.
- Allt krångel ger mig perspektiv på tillvaron och jag inser för varje sak som händer vad fint man egetligen har det. Ryggvärk och sådana enkla saker är ingen fara längre.

Jag har fler positiva saker att skriva, men de brukar jag försöka ösa ur mig oftare. Det var bara ett axplock för att visa att det finns två sidor av ett mynt, och man väljer vad man vill fokusera på.
Det negativa fokuset är överstökat nu.

Tänk om ag skrev lika mycket på C-uppsatsen som jag gjorde på bloggen.
Kanske jag skall lämna in min blogg som en c-uppsats?
En fallstudie av mig själv om mig själv
"En gravid pyelostomikateters vardag"

Hmm. Shit det hade vart enkelt. :D hela uppsatsen klar ju!

Nån som vill opponera?! :D


nu blire frukost och SPSS!