kort inlägg
Nå, vad sker?
Jag har inte egentligen så mycket tid att skriva här nu för tiden.
dagarna går mest åt att titta på lilltösen och ge henne mat.
Hon har haft sin första förkylning, och den har väl hållit på i 4-5 dagar nånting nu, men den är på väg att ge sig. stackars! Det slitsamma är att den hade hon ju säkert sluppit om jag hade ammat, men nu äter hon ersättning på heltid.
Jag och Jörgen går långt över förväntan bra. Jag trodde att vi bara skulle bråka för att vi bägge var så utslitna vid det här laget, men vi sover bägge bra på nätterna, är uppe ungefär en gång var varje natt, och hon somnar som en stock direkt efter hon ätit, så det vedrakr som att vi gör en del saker rätt :)
Jag funderar på om hon ler litegrand, men det är bara när hon själv vill, och inte på grund av att jag gör någonting, så jag antar att det inte kan klassas som ett leende då?
Barnmorskan har varit helt chockad över hur stark hon är i rygg och nacke. När hon ligger på mage lyter hon huvudet kontrollerat, och får till och med med överkoppen och kan lyfta sig upp med armarna, vilket tydligen är jättetidigt!
Nu är namnet fastställt (dock inte skickat in till skatteverket än)
Ingrid Alice Karin Sigvardsson får det bli. (ett av dehackigaste namnen jag någonsin hört, men ååååsh då! Det känns viktigare att namnen betyder något än att det har ett bra flow.)
Ingrid hette Jörgens mamma
Alice var ett vackert namn och så heter Alice morfars syster det (och det var när jag hörde att Åkes syster hette det första gången som jag behöll namnet i minnet)
Karin, efter Alices gammelmormor.
Som jag skrev i ett tidgare inlägg funderade vi på Elida också, som ju är ett starkt släktnamn på pappas sida, men jag kände nog att jag ville föra vidare mammas sida lite. När vi får nästa barn oavsett om det är en tjej eller kille, så blir det ett namn från pappas sida.
Nu är Jörgen iväg och tränar och Alice ligger med sin kalasklädsel i sängen, vi har nämligen varit på 31-års kalas idag hos Anna!
Hon hade på begäran av Jörgen romantiskt nog tillagat en "dajmkrysstårta" .... Ja... En marsipantårta i form av en rumpa med ett ... mja... jo, låt oss säga att det var en rumptårta bara. Let's leave it at that.
Hur som helst så kom vi hem för ungefär en timma sedan och Alice sov så gott, så jag tänkte att hon kunde få sova tills hon vaknade och då ville jag inte väcka henne med at kånka av henne och byta kläder på hennes osv utan jag gör det när hon vaknar nästa gång. Men hon ligger vacker som hon är, nerpackad i sina fina kalaskläder i sin lillaspöketlabansängkläderbeprydda säng.
Jag tror Jörgen har det tufft nu. Hans tålamod med lilltjejen är inte riktigt vad det borde, men det beror nog mycket på att alla är så jäkla jobbiga mot honom på jobbet. Han tycker att ingen kan göra nåt själv utan det är lättare om Jörgen löser alla problem, så folk kommer till honom så fort det är nåt och står och rycker och drar i hans byxben som barn, när de egnetligen kan lösa problemen på egen hand, om de bara ides ta tag i saken.
Och så fort han kommer hem ställs det nya andra krav. det skall lagas mat och bytas blöja och matas och vyssjas, för då är det jag som har tröttnat på att försöka få tyst på en gråtande bebis.
Nejdå, det brukar inte vara så illa, hon är verkligen gudomlig, men på eftermiddagarna brukar hon bli lite kinkig.
Men eftersom jag vet at jörgen behölver tid själv och att få samla energi i lugn och ro har jag sagt åt honom att gå och träna och att han bara fr ta och sparka bakut och gå ut och gå i lugn och ro, för att orka med allt. Jag har inte samma behov som honom för egentid och det där lugnet. Jag finner det ändå på något vis.
Man måste trots allt hitta en hållbar lösning, och det är väl där vi är och jobabr lite nu :) Så varannan dag tränar jörgen i gymmet här i huset i en timma, och det tror jag att han tycker är jätteskönt. och sen har vi sagt att så fort någon av oss tappar tålamodet med Alice, får den andra ta över, och det har gått riktigt bra hittills! (Men det beror nog mycket på at hon är en sån klippa :))
Livet från den ljusa sidan
Åh vet ni vad? Idag, innan vi åkte ivg på kalaset hos anna åt jag jättemycket mat. Jag blev jättetrött och somnade på stört!
När vi kom dit var det ganska mycket folk där så pappa lade mig på filten i annas sovrum så jag fick vara i fred. USCH vad tråkigt det var! Jag visa detta genom att nötjuta och vart görledsen. pappa tog upp mig och gick runt med mig i sovrummet och försökte få mig att få tillbaka lugnet i kroppen och soma... Det gick inte, haha!
"Vi testar att ta med henne ut till folket då" sade mamma. (4 barn, inget barn över 4 år och 6-8 vuxna, typ) och DÅÅ trides jag! Jag blev så trött och somnade som en stock på direkten! Jag fick ligga på mammas bröst medan de drack kaffe och fikade. Mamma skrattade så jag for upp och ner som en studsboll på henne! Det gillade jag!
Alla mamor och pappor blev stormförtjusta i mig! De tyckte att jag var vacker! Annas mamma vart nog speciellt kär i mig, hon ville mysa som tusan! :)
KÄRLEK gott folk, KÄRLEK!
NU tror jag pigusen vaknar strax så nu är det bäst jag avslutar här!
Kram på er!
Jag har inte egentligen så mycket tid att skriva här nu för tiden.
dagarna går mest åt att titta på lilltösen och ge henne mat.
Hon har haft sin första förkylning, och den har väl hållit på i 4-5 dagar nånting nu, men den är på väg att ge sig. stackars! Det slitsamma är att den hade hon ju säkert sluppit om jag hade ammat, men nu äter hon ersättning på heltid.
Jag och Jörgen går långt över förväntan bra. Jag trodde att vi bara skulle bråka för att vi bägge var så utslitna vid det här laget, men vi sover bägge bra på nätterna, är uppe ungefär en gång var varje natt, och hon somnar som en stock direkt efter hon ätit, så det vedrakr som att vi gör en del saker rätt :)
Jag funderar på om hon ler litegrand, men det är bara när hon själv vill, och inte på grund av att jag gör någonting, så jag antar att det inte kan klassas som ett leende då?
Barnmorskan har varit helt chockad över hur stark hon är i rygg och nacke. När hon ligger på mage lyter hon huvudet kontrollerat, och får till och med med överkoppen och kan lyfta sig upp med armarna, vilket tydligen är jättetidigt!
Nu är namnet fastställt (dock inte skickat in till skatteverket än)
Ingrid Alice Karin Sigvardsson får det bli. (ett av dehackigaste namnen jag någonsin hört, men ååååsh då! Det känns viktigare att namnen betyder något än att det har ett bra flow.)
Ingrid hette Jörgens mamma
Alice var ett vackert namn och så heter Alice morfars syster det (och det var när jag hörde att Åkes syster hette det första gången som jag behöll namnet i minnet)
Karin, efter Alices gammelmormor.
Som jag skrev i ett tidgare inlägg funderade vi på Elida också, som ju är ett starkt släktnamn på pappas sida, men jag kände nog att jag ville föra vidare mammas sida lite. När vi får nästa barn oavsett om det är en tjej eller kille, så blir det ett namn från pappas sida.
Nu är Jörgen iväg och tränar och Alice ligger med sin kalasklädsel i sängen, vi har nämligen varit på 31-års kalas idag hos Anna!
Hon hade på begäran av Jörgen romantiskt nog tillagat en "dajmkrysstårta" .... Ja... En marsipantårta i form av en rumpa med ett ... mja... jo, låt oss säga att det var en rumptårta bara. Let's leave it at that.
Hur som helst så kom vi hem för ungefär en timma sedan och Alice sov så gott, så jag tänkte att hon kunde få sova tills hon vaknade och då ville jag inte väcka henne med at kånka av henne och byta kläder på hennes osv utan jag gör det när hon vaknar nästa gång. Men hon ligger vacker som hon är, nerpackad i sina fina kalaskläder i sin lillaspöketlabansängkläderbeprydda säng.
Jag tror Jörgen har det tufft nu. Hans tålamod med lilltjejen är inte riktigt vad det borde, men det beror nog mycket på att alla är så jäkla jobbiga mot honom på jobbet. Han tycker att ingen kan göra nåt själv utan det är lättare om Jörgen löser alla problem, så folk kommer till honom så fort det är nåt och står och rycker och drar i hans byxben som barn, när de egnetligen kan lösa problemen på egen hand, om de bara ides ta tag i saken.
Och så fort han kommer hem ställs det nya andra krav. det skall lagas mat och bytas blöja och matas och vyssjas, för då är det jag som har tröttnat på att försöka få tyst på en gråtande bebis.
Nejdå, det brukar inte vara så illa, hon är verkligen gudomlig, men på eftermiddagarna brukar hon bli lite kinkig.
Men eftersom jag vet at jörgen behölver tid själv och att få samla energi i lugn och ro har jag sagt åt honom att gå och träna och att han bara fr ta och sparka bakut och gå ut och gå i lugn och ro, för att orka med allt. Jag har inte samma behov som honom för egentid och det där lugnet. Jag finner det ändå på något vis.
Man måste trots allt hitta en hållbar lösning, och det är väl där vi är och jobabr lite nu :) Så varannan dag tränar jörgen i gymmet här i huset i en timma, och det tror jag att han tycker är jätteskönt. och sen har vi sagt att så fort någon av oss tappar tålamodet med Alice, får den andra ta över, och det har gått riktigt bra hittills! (Men det beror nog mycket på at hon är en sån klippa :))
Livet från den ljusa sidan
Åh vet ni vad? Idag, innan vi åkte ivg på kalaset hos anna åt jag jättemycket mat. Jag blev jättetrött och somnade på stört!
När vi kom dit var det ganska mycket folk där så pappa lade mig på filten i annas sovrum så jag fick vara i fred. USCH vad tråkigt det var! Jag visa detta genom att nötjuta och vart görledsen. pappa tog upp mig och gick runt med mig i sovrummet och försökte få mig att få tillbaka lugnet i kroppen och soma... Det gick inte, haha!
"Vi testar att ta med henne ut till folket då" sade mamma. (4 barn, inget barn över 4 år och 6-8 vuxna, typ) och DÅÅ trides jag! Jag blev så trött och somnade som en stock på direkten! Jag fick ligga på mammas bröst medan de drack kaffe och fikade. Mamma skrattade så jag for upp och ner som en studsboll på henne! Det gillade jag!
Alla mamor och pappor blev stormförtjusta i mig! De tyckte att jag var vacker! Annas mamma vart nog speciellt kär i mig, hon ville mysa som tusan! :)
KÄRLEK gott folk, KÄRLEK!
NU tror jag pigusen vaknar strax så nu är det bäst jag avslutar här!
Kram på er!
röntgen, grill, kateterrrn.
I fredags var jag ivg på röntgen av njuren, för att kontrollera att katetern skall gå att tas ut.
Det konstaterade dem att det gick. Vad jag ju dessutom trodde, som INTE skedde, var att de skulle ta ur skiten på mig, men ICKE. "Nej, det står inget på remissen om att jag skall göra det" (så karln visste ju uppenbarligen precis hur man gjorde)
"Kan ni inte bara ringa urologen och få bekräftat att det går bra att ta ur den då?"
"nej"
... Så hem fick jag gå i fredags med katetern kvar. Fyfasen vad ledsen jag var. JAg var nog lite för inställd på att den skulle dras då.
Eller hem, vi åkte till Jörgens jobb, för han behövde jobba ett par timmar. (det resulterade i 6h) Men det gick så bra så. Fredags em på CashIT... många ville hellre gosa med bebis än jobba, så det vart lite långa fikapauser med prat och dumheter, som det alltid blir när jag kommer! :) Ett trevligt arbetslag det där.
Idag ringde pappa och frågade om jag inte kunde åka iväg till Bergvik och köpa honom en gasolgrill han hade sett på tillbud (?) tillbud... erbjudande? "Sett på erbjudande?" hmm.. sett erbjudande om? Äh, det blir bara dumt.
HUr som helst. en gasolgrill som var sänkt 3000 spänn. SÅ jag och Jörgen åkte iväg i eftermiddags efter jag och Heléne hade pluggat klart för dagen, och köpte den. Inne på Bergvik ringer det.
"Ja hej mitt namn är **tjohejsan** läkare på kvinnokliniken, jag har följt ditt fall lite, och undrar, du var iväg på röntgen i fredags? Har du katetern kvar??"
mm, jo så är ju fallet. de gjorde röntgen och tog inte ur den.
Hon tyckte det lät väldrigt märkligt och förstod att jag var väldigt sugen på att få bort katetern och hon skulle ta tag i detta, så det gjordes något åt. Hon sade att hon skulle få tag i någon som skulle lösa problemet åt mig, men hade jag inte hört något på fredag, skule jag ringa till specialistmödravården då, så skulle de styra upp något.
Underbart! En som tar tag i saker och ting! Fantastiska människa!
5 minuter senare ringer det igen. "Ja det är jag igen" Vad sägs om att dra den imorgon halv 2 på urologen?
Jag blev så glad så tårarna började rinna på mig, inne på Bergvik! Haha! Jag tror jag hann tacka henne 300 gånger på mindre än en minut, och nu i efterhand inser jag att jag måste ha låtit helt desperat! Haha!
så IMORGOOOON!
Idag har Jag och Heléne pluggat som sagt, det var för att vi bägge glömt inlämningsdatum och sånt... Jag vill inte skriva för mycket, men vi går eventuellt upp till opponering även om våra handledare inte tycker om idén. Känns helt värdelöst, men jag vill ha ut mitt betyg i Psykologi C nu! Känner mig skitstressad över det, och det får mig att må dåligt.
Det känns naturligtvis INTE bra att gå upp med en uppsats som handledarna inte tycker om, men som jag sade till Heléne förut. Jag kan sitta HUR mycket som helst, för att få FHS att bli nöjda med vårt arbete, bara jag gjort klart uppsatsen för betygens skull.
uäh, mår helt illa när jag tänker på det!
Det är nämligen en opponering v 22-23 också, men det är veckan vi åker till Mallorca, så då är jag ju inte ens hemma! :(
Nu skall jag räkna ihop hur länge min pyelostomi har överlevt, och hur gammal den blir, för imorgon dööör den!
Sen blir det film och smultronglass med mina hallon!
Livet från den ljusa sidan
Idag var andra dagen jag var själv med mamma. Som tur var har inte pappa jobbat så mycket de här två dagarna, utan har kommit hem ungefär klockan 15 bägge dagarna. Det har varit jättemysigt! Jo tack, min tillvaro spenderas mest ätande rapande, sovande och resulterar i blöjbyten. Jag tror jag har lite ont i magen av ersättningsmaten jag får, eftersom min mamma inte ger mig nog med mat från originalkällan. Det blir lätt så (med magknipet) hörde jag att barnmorskan sade idag.
Ja just det, i morse var jag och vägde mig, på den där hemska vägmaskinen de har. 4020 gram vägde jag! Mmm! Sen sade pappa att jag var 55 cm lång också! Vi gick dit alla tre, pappa hade jobbat hemifrån i förmiddags och så åkte han till jobbet först efter lunch.
Barnmorskan hade jättestor empati med mamma när mamma berättade att hon var frustrerad över att amningen inte fungerar. så Ulla (som BM hette) försökte lugna mamma genom att berätta att ersättningen är jättebra, den som är idag. (Men det vet ju redan jag! Jag ÄÄlskar den maten, jag äter så mycket hela tiden!
Jag har varit lite sur de här två dagarna, men jag har låtit mamma sova ordentligt på nätterna så hon har haft jättebra tålamod med mig. Pappa trodde att han kunde fp jobba nuikväll, för mamma behövde plugga klart det sista, men det såg jag till att han inte kunde, och då blev han lite trött i ögat på mig. *fniss!*
IMorgon skall jag med mamma till universitetet och sen skall vi åka till sjukhuset så mamma får bli "frisk" igen! Jippie!
Pussåkram!
Det konstaterade dem att det gick. Vad jag ju dessutom trodde, som INTE skedde, var att de skulle ta ur skiten på mig, men ICKE. "Nej, det står inget på remissen om att jag skall göra det" (så karln visste ju uppenbarligen precis hur man gjorde)
"Kan ni inte bara ringa urologen och få bekräftat att det går bra att ta ur den då?"
"nej"
... Så hem fick jag gå i fredags med katetern kvar. Fyfasen vad ledsen jag var. JAg var nog lite för inställd på att den skulle dras då.
Eller hem, vi åkte till Jörgens jobb, för han behövde jobba ett par timmar. (det resulterade i 6h) Men det gick så bra så. Fredags em på CashIT... många ville hellre gosa med bebis än jobba, så det vart lite långa fikapauser med prat och dumheter, som det alltid blir när jag kommer! :) Ett trevligt arbetslag det där.
Idag ringde pappa och frågade om jag inte kunde åka iväg till Bergvik och köpa honom en gasolgrill han hade sett på tillbud (?) tillbud... erbjudande? "Sett på erbjudande?" hmm.. sett erbjudande om? Äh, det blir bara dumt.
HUr som helst. en gasolgrill som var sänkt 3000 spänn. SÅ jag och Jörgen åkte iväg i eftermiddags efter jag och Heléne hade pluggat klart för dagen, och köpte den. Inne på Bergvik ringer det.
"Ja hej mitt namn är **tjohejsan** läkare på kvinnokliniken, jag har följt ditt fall lite, och undrar, du var iväg på röntgen i fredags? Har du katetern kvar??"
mm, jo så är ju fallet. de gjorde röntgen och tog inte ur den.
Hon tyckte det lät väldrigt märkligt och förstod att jag var väldigt sugen på att få bort katetern och hon skulle ta tag i detta, så det gjordes något åt. Hon sade att hon skulle få tag i någon som skulle lösa problemet åt mig, men hade jag inte hört något på fredag, skule jag ringa till specialistmödravården då, så skulle de styra upp något.
Underbart! En som tar tag i saker och ting! Fantastiska människa!
5 minuter senare ringer det igen. "Ja det är jag igen" Vad sägs om att dra den imorgon halv 2 på urologen?
Jag blev så glad så tårarna började rinna på mig, inne på Bergvik! Haha! Jag tror jag hann tacka henne 300 gånger på mindre än en minut, och nu i efterhand inser jag att jag måste ha låtit helt desperat! Haha!
så IMORGOOOON!
Idag har Jag och Heléne pluggat som sagt, det var för att vi bägge glömt inlämningsdatum och sånt... Jag vill inte skriva för mycket, men vi går eventuellt upp till opponering även om våra handledare inte tycker om idén. Känns helt värdelöst, men jag vill ha ut mitt betyg i Psykologi C nu! Känner mig skitstressad över det, och det får mig att må dåligt.
Det känns naturligtvis INTE bra att gå upp med en uppsats som handledarna inte tycker om, men som jag sade till Heléne förut. Jag kan sitta HUR mycket som helst, för att få FHS att bli nöjda med vårt arbete, bara jag gjort klart uppsatsen för betygens skull.
uäh, mår helt illa när jag tänker på det!
Det är nämligen en opponering v 22-23 också, men det är veckan vi åker till Mallorca, så då är jag ju inte ens hemma! :(
Nu skall jag räkna ihop hur länge min pyelostomi har överlevt, och hur gammal den blir, för imorgon dööör den!
Sen blir det film och smultronglass med mina hallon!
Livet från den ljusa sidan
Idag var andra dagen jag var själv med mamma. Som tur var har inte pappa jobbat så mycket de här två dagarna, utan har kommit hem ungefär klockan 15 bägge dagarna. Det har varit jättemysigt! Jo tack, min tillvaro spenderas mest ätande rapande, sovande och resulterar i blöjbyten. Jag tror jag har lite ont i magen av ersättningsmaten jag får, eftersom min mamma inte ger mig nog med mat från originalkällan. Det blir lätt så (med magknipet) hörde jag att barnmorskan sade idag.
Ja just det, i morse var jag och vägde mig, på den där hemska vägmaskinen de har. 4020 gram vägde jag! Mmm! Sen sade pappa att jag var 55 cm lång också! Vi gick dit alla tre, pappa hade jobbat hemifrån i förmiddags och så åkte han till jobbet först efter lunch.
Barnmorskan hade jättestor empati med mamma när mamma berättade att hon var frustrerad över att amningen inte fungerar. så Ulla (som BM hette) försökte lugna mamma genom att berätta att ersättningen är jättebra, den som är idag. (Men det vet ju redan jag! Jag ÄÄlskar den maten, jag äter så mycket hela tiden!
Jag har varit lite sur de här två dagarna, men jag har låtit mamma sova ordentligt på nätterna så hon har haft jättebra tålamod med mig. Pappa trodde att han kunde fp jobba nuikväll, för mamma behövde plugga klart det sista, men det såg jag till att han inte kunde, och då blev han lite trött i ögat på mig. *fniss!*
IMorgon skall jag med mamma till universitetet och sen skall vi åka till sjukhuset så mamma får bli "frisk" igen! Jippie!
Pussåkram!
